Annons

När träden faller

REDAKTIONEN * NÄR JAG HAR blundat i sommar har jag sett träd framför mig. Aspar, lönnar, alar och granar. Mest gran.

Det sägs att människan blir lyckligare av att bo nära träd. Ytterligare tio träd nära bostaden gör oss lika glada som en årlig löneförhöjning på 80 000 kronor, enligt en studie från universitetet i Chicago.

För mig är det tvärtom. Sedan vi köpt ett gammalt hus på landet där slyn från början växte ända fram till köksfönstret har vi ägnat semestrarna åt att såga. 

Det är lätt att bli besatt av att såga. Så enkelt att föreställa sig hur fint det skulle kunna bli. Bara att ta ned lite där. Och så den där granen som dök upp bakom den första. Och nästa. En igenvuxen hage blir snart en installation, ett maniskt konstprojekt. 

Sedan vi fått låna grannens får har vi fått ett övertag. De nya träden växer inte upp riktigt lika snabbt som dem vi sågar ned. Nu fantiserar vi om att locka hit ett tjugotal biffkor också, om strandängar och ängslyckor.

Från klimatsynpunkt är projektet förstås tveksamt. Köttproduktion står för nästan en femtedel av världens utsläpp av växthusgaser och träd absorberar koldioxid. På mikronivå speglar denna konflikt mellan klimat och natur faktiskt samma frågeställning som detta nummers stora granskning av svensk klimatkompensation. Vad hände med alla pengar som du och jag och företag har betalat för att kompensera koldioxidutsläpp? Svaret är att de miljarder som inte har samlats på hög i skatteparadis till stor del har finansierat storskalig vattenkraft i Kina, med betydande konsekvenser för människor och natur. Ett nödvändigt ont eller fanns det andra vägar? 

Själv vill jag gärna hoppas att vi inte måste välja det ena eller det andra. Att mänskligheten är så pass smart att vi – om de ekonomiska incitamenten finns där – kan fundera ut bättre metoder för att lösa klimatkrisen än att till exempel dämma upp världens sista stora floder och sluta hålla betesdjur.

Trevlig läsning! 

Ylva Johnson, chefredaktör 


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Ylva Johnson
Artikeln publicerades i