Inte sällan finns det en bonde på nära håll i släktleden hos medlemmar i Naturskyddsföreningen. För Johanna Sandahl får man gå tillbaks till farmors mor innan man stöter på det agrara arvet. Då hamnar man på Saltö på Västkusten. Där levde Hulda med en ko, lite mark och en roddbåt. I många år försörjde hon ensam åtta barn. Ett var Johannas farmor. 

Johanna minns henne och släkthistorien där från flera barndomssomrar. Hon minns också mycket väl när farfars fiskenät blev tomma på 80-talet. 

Också andra platser i Sverige har varit viktiga. Blandar man Funäsdalen i Härjedalen, Vinön i Hjälmaren med Västerås och Midsommarkransen i Stockholm får man en mix som borde borga för en ganska mångfacetterad Sverigebild.

SLÄKTBLICKARNA BAKÅT talar också om starka kvinnor. Förutom saltökvinnorna finns också mormodern och hennes syster som tillsammans köpte en gård i Funäsdalen för 50 år sedan. Släkten kring dem spelar stor roll och det hålls alltjämt många släktträffar där och på Vinön, där de också håller till mycket.

Johanna är annars uppväxt i industristaden Västerås, vilket lämnat svaga spår i dialekten. Men hon har också varit ute i världen. När hon skrev magisteruppsatsen för sin agronomexamen jobbade hon en tid med internationella ungdomsrörelser i Amsterdam. Senare blev det ett halvår i Nicaragua.  

Sedan länge ligger hemmet i Midsommarkransen i Stockholm, i dag en av Sveriges mest grönröstande valdistrikt. Där bor hon med sambo och deras barn Hedda, Olle och Lisa. En av hennes två yngre systrar bor på våningen under hennes.

– Vi syskon är väldigt tajta. Och det är praktiskt att kunna hjälpas åt med barnen.

VÄGEN TILL JOHANNAS UPPDRAG har förstås inte varit lätt, men det finns ändå något logiskt och naturligt över den. Hon har folkrörelsearbete i ryggmärgen. Båda föräldrarna var mycket aktiva i Amnesty International. 

– Jag är van vid stämningar från stämmor och årsmöten. Vi barn sprang runt och lekte med andra barn på Amnestys stämmor, ungefär som barnen gör i dag när Naturskyddsföreningen håller stämma. 

När säldöden blev en valfråga 1988, då Johanna var femton och farfars fiskenät samtidigt blev tomma, fick hon på allvar upp ögonen för miljön. Hon drev tillsammans med bästa vännen Hanna Flygar (tidigare kretsordförande i Västerås) miljöfrågor i skolan. Och miljön har blivit hennes hetaste engagemang sedan dess.

En tid konkurrerade musiken. Hon spelade gitarr, slagverk, piano och tvärflöjt. Det blev många festivaler och konserter. Indiepop och grunge. Sedan länge har Neil Young en särskild plats i hennes hjärta. Men Gibsongitarren därhemma är numera bara väggprydnad.

När det var dags att hitta en utbildning var det självklart att den skulle handla om miljö. 

– Agronomutbildningen var den enda utbildningen som erbjöd miljökurser, och jag ville verkligen lära mig mer om hur samhället och miljön fungerar ihop. Jag har nog alltid varit vetgirig och intresserad av att förstå sammanhangen.

Hon gillar att läsa och är sedan länge med i en skönlitterär bokcirkel. Senaste upplevelsen kommer från Sofie Oksanens När duvorna försvann, som gjorde henne rejält tagen.

Erfarenhet av ledarskap har hon främst av att ha varit ordförande i flera föreningar och även från hennes jobb på Forum Syd där hon också varit redaktör. Senast hade hon en deltidstjänst som informatör om Östersjön på Södertörns högskola. 

SEDAN DEN 15 JUNI är hon alltså nyvald ordförande för Naturskyddsföreningen.

– Folkrörelser, natur och miljö, det är mitt liv. Det är en väldig förmån att få jobba med sådant jag brinner för, min första hobby. Det ska bli otroligt kul.

Det blir sannolikt tidvis ett tufft jobb. Har hon någonsin snuddat vid tanken att det kan bli för mycket? 

– Jovisst, det blir förstås att släcka en del bränder. Men jag tror att jag kan delegera och jag har förtroende för människor, kan släppa. Men självklart måste jag jobba med att både ha kontroll och kunna släppa. Jag kommer att måna om att det blir bra beslutsprocesser men jag kommer inte vara rädd för att fatta beslut.

Hon tycker att hon har utvecklat en förmåga att mentalt parkera saker, ta frågorna i prioriteringsordning. Hennes sätt att behålla lugnet är att kunna avsätta en timme här och en timme där för varje uppgift.

I presentationen av dig själv inför stämman tryckte du på ord som mjukare, att vi ska diskutera det goda livet och även de stora frågorna. Det andas mer av sökande än slagord?

– Allt hänger ihop. Jag kommer tillbaks till detta med sammanhang. Kanske behöver vi ibland ett mjukare tilltal. Om vi ska klara av de extrema utmaningarna – att ställa om hela samhället – måste vi få med människor från olika håll. Människor med olika jobb, olika etnisk bakgrund. Man kan undra om föreningen ska locka in fler medlemmar eller om vi ska komma ut till dem? Jag tycker att vi måste bli ännu bättre på att komma ut och visa att vi kan samarbeta utåt. I det ligger också att lyssna in. 

En lyckad föreningssatsning under senare tid är ekokampanjen.

– Där ger vi möjlighet för såväl gamla som potentiella medlemmar att engagera sig. Du kan lätt själv göra saker, som att byta till ekomjölk eller andra ekovaror. Vi har bra fart i sociala medier. Vi samarbetar med andra aktörer och vi knyter ihop allt med politiska krav.

KONSUMENTMAKTEN har blivit allt viktigare. Det gäller för föreningen att lyfta fram tips på beteenden som du själv kan praktisera. 

– Samtidigt kan vi inte lägga allt på konsumenten. Det får inte var för komplicerat att välja rätt. Därför kommer politiken in. 

Vilka är det största sakfrågorna i föreningen nu?

– Det har stämman lagt fast: Skog, jordbruk, hav/fiske, miljögifter och klimat. Och nu kommer också gruvfrågorna in.

Kommer du ha samma glöd för rovdjuren som din företrädare?

– Det är en viktig fråga för mig och för medlemmarna, så den fortsätter vi arbeta med.

Hur är det hemma hos er, talar ni om klimathotet med barnen?

– Ja, för dem är det verklighet. Men vi säger också att det finns hopp och att det går att förändra. Det är därför jag har det jobb jag har. Det sker hemska saker i världen, men det sker också mycket positivt och vi försöker bidra så gott vi kan. Vi flyger inte på semestern till exempel. 

INOM SKOGEN vill en del gå fram med tuffare krav, medan andra har svårt att hänga med. De ser en produktionsskog som rik natur.

– Jag vill ut och träffa skogsaktiva för att bättre förstå hur vi kan utveckla oss. Regeringens skogspolitik är dålig. Det ger en frustration som är berättigad. Men vi har kanske inte hittat den där goda idén till konsumentmakt för skogen. Ännu.

Vilket stöd följer med dig i din nya position?

– Det är inte jag som utsett styrelsen. Det har valberedningen och stämman gjort och jag känner mig trygg med det laget som blivit. Vi har ju en förening med väldig kompetens och stora resurser i såväl kansli som kretsar och län. Jag är intresserad av världen. Naturskyddsföreningen behöver inte klara alla världsproblem, men vi behöver blicka utåt. Inte minst att utnyttja de samarbeten vi har med andra organisationer ute i världen. 

Något du vill förändra?

– Jag vill inte ha några stora kast. Men ser jag något så är det att ta fasta mer på det mångkulturella. Vi ska vara en bred förening. Det andra jag vill nämna är den lokala kompetensen. Jag vill få fler i kretsarna att vara ännu mer på tårna i miljöpolitiken. Att göra politik av naturkänslan.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.