Mat till alla utan kris

Hur ska vi kunna föda en växande befolkning utan att förstöra vår planet? Odla ekologiskt svarar en del. Det är inte tillräckligt svarar Ann-Helen Meyer von Bremen, en av författarna till »Jorden vi äter« – årets bok 2013.

Skribent Anna Lögdberg

»DET RÄCKER INTE MED att säga att vi ska byta jordbruksmetod till ekologisk odling eftersom vi har ett ekonomiskt system som konstant motarbetar det. Bönderna får inte betalt för att sköta om jorden och så länge vi har det så kommer vi inte att få dem alla att bruka ekologiskt. Det krävs lite större tag, säger journalisten Ann-Helen Meyer von Bremen.

 

Dessa ord är en av huvudpunkterna i Jorden vi äter. Ord som vill skapa engagemang och aktivitet. Det är »skitviktigt« att vi köper ekologiskt men vi måste också börja engagera oss politiskt så att marknaden för jordbruket förändras. Ann-Helen Meyer von Bremen menar att först då kan vi förändra världen.

Resan med boken har hon gjort tillsammans med före detta bonden och numera skribenten och lantbrukskonsulten Gunnar Rundgren. I april startade resan och sedan dess har de prickat av fem världsdelar. De har sett spannmålsbörsen i Chicago och jordbruket som storindustri i USA, kört 240 mil på dammiga grusvägar genom nybyggarland för att se på det expanderande jordbruket i Mato Grosso i Brasilien, besökt bönder i byn Jaloya i Gujarat i Indien där vattnet tagit slut och levereras i pipelines tre timmar om dagen och tittat på boskapsuppfödning i Namibia. De har också hunnit med ett superintensivt växthus på 14 hektar i Holland där odling av grön och röd paprika kräver mer energi än de ger.

– Vi vill skildra en mittfåra i jordbruket i olika delar av världen, skildra den utvecklingslinje som finns i respektive om­råden, säger Ann-Helen Meyer von Bremen.

Skräckexempel om giftbesprutning och äckliga djurfabriker har lämnats därhän. I stället har författarna träffat Bob Stewart i Illinois som äger 4 000 hektar och odlar GMO-majs. De har träffat Susan Mkandawire i Kasisi i Zambia som brukar sin halva hektar med hacka och de har träffat mjölkbonden Arne Johansson som är en av de få fort­farande verksamma mjölkbönderna i Värmland. Trots de stora skillnaderna mellan jordbruken har alla bönderna samma önskan: de vill utöka sin verksamhet eftersom lönsamheten är så dålig.

 

Reseskildringarna i Jorden vi äter följs av en diskussion kring ekologisk odling och problemen med det ekonomiska systemet. Författarna har också valt att måla upp sin vision om hur det framtida jordbruket skulle kunna se ut – en vision som enligt dem mycket väl kan bli verklighet. 


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anna Lögdberg
Artikeln publicerades i