Gränslöst samarbete

Naturskyddsföreningen samarbetar med en rad organisationer i Syd som stöttar urfolk och lokalsamhällen i deras kamp för markrättigheter och kontroll över naturresurser. Här är några exempel.

Latin­amerika

C-CONDEM i Ecuador organiserar kustbefolkningen i mangroveområden mot storskaliga räkodlingar som förstör lokalbefolkningens livsvillkor.

MAB är en stor folkrörelse i Brasilien som arbetar med att ta tillvara rättigheterna för dem som drabbas av vattenkraftsutbyggnader i landet. Bland annat stödjer organisationen indianbyar, fiskarbefolkning och gummitappare som drabbas av den stora Belo Monte-dammen i Amazonas.

PRATEC stödjer bland annat indianbyar i peruanska Amazonas med kunskap om urfolks rättigheter och arbetar med att höja statusen för traditionell kunskap kring biologisk mångfald och småskaligt jordbruk.

TERRAMAR arbetar med att skydda kustmiljöer i delstaten Ceará i Brasilien mot exploatering genom att verka för ökat lokalt deltagande i förvaltningen av naturresurser, bland annat för att bevara mangrove.

WRM, World Rainforest Movement, med bas i Uruguay, koordinerar bland annat ett globalt upprop mot monokulturer och för biologisk och kulturell mångfald.

Afrika

CANCO, Community action for Nature Conservation, arbetar med att sprida metoder för småskalig hållbar fiskeförvaltning i kustsamhällen i Kenya.

ICE är en kenyansk organisation som bland annat arbetar med att lära ut ekologiska jordbruksmetoder med lokala grödor till småbönder.

ISD, Institute for Sustainable Development, är en etiopisk medlemsorganisation som för ut ekologiska jordbruksmetoder till fattiga småbönder i Tigray.

MASIFUNDISE organiserar småskaliga fiskare i de västra delarna av Sydafrika för en mer hållbar fiskepolitik.

MELCA, Movement for Ecologicial Learning and Community Action, arbetar i Etiopien bland annat med att ge lokalsamhällena möjlighet att delta i beslut som rör förvaltningen av naturresurser.

Asien

AIPP, Asia Indigenous People´s Pact, är en paraplyorganisation för urfolksorganisationer i Sydostasien. De arbetar såväl internationellt som lokalt med urfolks rättigheter.

BARCIK, Bangladesh Resource Centre for Indigenous Knowledge, lyfter fram traditionella kunskaper hos lokalbefolkningen som en väg att möta klimathotet och hålla jordbrukets produktivitet uppe trots klimatförändringarna.

CEPA, Culture and Environment Preservation Association i Kambodja hjälper lokalsamhällen längs Mekongfloden att hållbart förvalta sina vatten- och skogsresurser.

KIARA är en indonesisk organisation som arbetar med lokal förvaltning av kustfiske och hjälper lokala fiskarorganisationer att göra sina röster hörda.

NTFP Exchange Programme är ett nätverk av lokala urfolksorganisationer i Sydostasien. De arbetar för att stärka med lokalsamhällenas kapacitet att långsiktigt förvalta naturresurser.  Naturskyddsföreningen stödjer NTFPs arbete både i Sarawak och i Kalimantan på Borneo.

PACOS är en malaysisk organisation i delstaten Sabah på Borneo som främst arbetar med att stötta urfolksgrupper juridiskt i markrättsfrågor. Traditionell nyttjanderätt till marken erkänns i landet, men den skjuts åt sidan när storskaliga oljepalmsplantager etableras. 

SAM, Jordens vänner i Malaysia, arbetar bland annat i delstaten Sarawak med juridisk hjälp till urfolk och lokalsamhällen i processer om markrättigheter för att stoppa avskogning och oljepalmsplantager.

WAHLI, Jordens vänner i Indonesien, är en stor och väletablerad organisation med en bred agenda, bland annat skogsskydd och urfolks rättigheter. Nära 500 lokala organisationer är med WAHLI.

Byskogar räddar klimatet

LOKALT FÖRVALTADE skogar som används och bevakas av urfolk och lokalsamhällen på bynivå utgör en åttondel av världens skogstäcke. Regeringar i olika skogsländer erkänner lokalsamhällenas lagliga rättigheter till mer än 500 miljoner hektar av sådana bygemensamma skogar. Detta enligt en sammanställning i en ny rapport med titeln ”Securing Rights, Combating Climate Change” från World Resource Institute, WRI.

Dessa gemensamt förvaltade skogar säkrar tillsammans ett kolförråd på närmare 38 miljarder ton kol, ungefär lika mycket kol som mänskligheten släpper ut i atmosfären under fyra år. Urfolkens och de traditionella lokalsamhällenas skogar är därför viktiga för att motverka klimatförändringarna.

I länder som Indonesien och Peru erkänner myndigheterna inte urfolkens skogsrättigheter eller gör inte något för att hjälpa byarna att försvara sina skogar. Där är också avskogningstakten hög. I länder som Brasilien och Bolivia är avskogningen väsentligt lägre. Här erkänns urfolkens rättigheter i högre grad och samhällena får hjälp med att kartlägga och registrera sina marker och med att driva bort inkräktare. Urfolken och lokalsamhällena har i dessa länder också rätt att skörda nyttigheter som paranötter, naturgummi eller flodfisk ur skogen.

www.wri.org/securingrights 

 


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i
Annons