Annons

Gift rakt över disk

BAKOM SCENEN * Naturskyddsföreningens chef för miljögifter Ulrika Dahl och jag drar besvärat i kläderna när vi tränger oss fram längs den smala, skitiga gatan.

BAKOM SCENEN * Naturskyddsföreningens chef för miljögifter Ulrika Dahl och jag drar besvärat i kläderna när vi tränger oss fram längs den smala, skitiga gatan.

Skyltarna ovanför de små stånden lockar med diverse kemikaliska formler. Indiens marknadsliv är minst sagt rikt. På marknaden hittar indiern kryddor, torkad frukt, motordelar eller kläder. Men också allsköns kemikalier. På the Chemicals Market, på gatan Khari Baoli i huvudstaden New Delhi kan vem som helst handla kvicksilver eller blyacetat rakt över disk.

Än så länge går indiern – oavsett utbildning eller klass – hit till de traditionella, svettiga och myllrande marknaderna för att handla saris till kusinens bröllop eller lite av osten panir till middag.

Indierns köpvanor skiljer med andra ord från våra. Kanske kommer de stökiga marknaderna snart att ha spelat ut sin huvudroll. Den mest infekterade debatten i Indien just nu handlar om den lagändring som tillåter de stora multinationella kedjornas intåg i landet. Beslutet måste godkännas av varje delstat och har orsakat strejker och protester över hela Indien: oron är stor för att småhandlare och bönder kommer att förlora jobben när multinationella livsmedelsjättar släpps in på marknaden. 

Försäljarna är mer eller mindre ljusskygga män, liksom köparna. Det är en smått absurd upplevelse att gå här. 

I ett marknadsstånd får vi erbjudande om att köpa en liten plastflaska som innehåller flytande kvicksilver. I ett annat står det stora blå plasttunnor med tapp som påstås innehålla flytande BPA (Bisfenol-A). Och hemma på kansliet i Stockholm har vi just bytt ut vattenkokaren i plast mot en glaskokare för att inte riskera att den uppvärmda plasten läcker miljögifter. Kontrasten är total.

 

 

 


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Louise Wileen Bjarke
Artikeln publicerades i