Annons

Etanolboomens baksida

Skribent Anders Friström

INTERNATIONELLT * generationer har grupp familjer levt av jordbruk och fiske på de mangroveklädda Sirinhaém-öarna på Brasiliens östkust. År 2002 fanns där 52 familjer. I dag bor bara två familjer kvar. De övriga har flytt undan hot och våld från privat milis utsända av sockerbolaget Trapiche Sugar Mill, som nu planterar sockerrör för etanolproduktion på öarna. Marken ägs av staten och var på väg att bli reservat.

Detta berättas i ett brev till Naturskyddsföreningen från prästen Tiago Thorlby med bybornas berättelser.

¬- Varje dag kom det milismän till vårt hus och sade att detta var sockerbolagets mark och att vi måste flytta. Min man hade dött och jag visste inte något om mina rättigheter. Jag var rädd och arg, men tvingades lämna mitt hus och mina odlingar, berättar en kvinna som flytt ön till stadens slum.

¬¬- Milismännen och beriden militärpolis kom och förstörde mitt hem, jag fick lämna allt. De förstörde grödorna och högg ned frukt¬träden, berättar en annan kvinna som också blev arresterad vid tillfället för ”att ha stört ordningen”.

Sockerbolaget förflyttade befolkningen till slumområden i olika städer i närheten. Där är livet svårt eftersom byborna nu saknar arbete och försörjning, samtidigt som de inte längre har möjlighet att odla, fiska eller föda upp djur.

– Den ökade efterfrågan på etanol som bränsle har lett till många nya markkonflikter i Brasilien. Fader Tiagos brev är bara ett exempel i en lång och sorglig rad, kommenterar Maria Rydlund, internationell skogshandläggare på Naturskyddsföreningens kansli. Produktionen av biobränslen får inte ske på bekostnad av människor och miljö.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i