Annons

En spelare för klimatet

PORTRÄTTET * Han är den rekordunge professorn som blev regeringens klimatrådgivare. Det är koldioxidskatter och klimatpolitik som förändrar de stora strukturerna, menar Christian Azar. Individen kan inte ta på sig allt ansvar för att minska utsläppen.

Skribent Anders Friström

CHRISTIAN AZAR ÄR fotbollsspelaren och elitstudenten som gjorde akademisk kometkarriär. Han blev professor vid 31 och är i dag, vid 39 års ålder, en av Sveriges ledande klimatforskare och medlem i regeringens hållbarhetskommission.

I en ranking nyligen i Ny Teknik över Energisveriges mäktigaste hamnade Christian på femte plats. Nu är han aktuell med boken Makten över klimatet, som beskriver möjliga lösningar på klimatfrågan och undersöker den politiska viljan att agera.

– Klimatproblemet går att lösa, men det krävs vilja. I teorin är det enkelt. Förnybara alternativ finns, tillsammans med energieffektivisering och kollagring räcker de för att skapa en utsläppsfri energiframtid. I praktiken är det naturligtvis svårare, styrmedlen måste finnas där. Men med ett högt pris på koldioxid kommer förändringarna.

I sin bok drar Christian en parallell mellan avvecklingen av fossila bränslen och kampen mot slavhandeln på 1700-talet. Den dåvarande premiärministern William Pitt sa i ett avgörande tal: ”hur ska detta enorma gissel någonsin kunna ta slut om varje nation försiktigt ska vänta tills hela världen har kommit överens.” En kraftfull folklig opinion fick till slut England och hela världen att ändra sig.

– När EU och USA väl bestämt sig för att agera kommer trycket på resten av världen att bli monumentalt. Man behöver inte ha alla med sig, det räcker med att en liten minoritet är drivande om majoriteten accepterar förändringarna.

Boken Makten över klimatet är lättläst och ledig i tonen trots att den spänner över ett brett fält, från problembeskrivning till lösningar och politiska strategier.

– Det här är en bok man ska läsa om man vill få perspektiv på hela klimatproblematiken. Jag vill inbjuda till reflektion. Det är ingen alarmistisk bok. Den pekar även på de punkter där forskarnas kunskap är osäker.

TRÄFFAR MAN EN PROFESSOR på Chalmers är frågan om synen på tekniken ofrånkomlig. Är det ny teknik eller livs¬stilsförändringar som ska minska utsläppen?

– Om det inte fanns någon teknisk förändring skulle det vara omöjligt att lösa klimatkrisen. Men för att få fram de tekniska lösningarna behövs högre pris på koldioxid. Kanske köper man då en mindre bil. Är det en teknisk lösning eller en livsstilsfråga? Ju billigare och bättre tekniken är desto mindre livsstilsförändringar kommer vi att behöva.

Snart 40 år gammal är Christian en väletablerad forskare, inte längre den unge och rebelliske rock´n´roll-professorn. Hur känns det?

– I den svenska kontexten är det intellektuella slaget om klimatpolitiken redan vunnet, här känner jag mig mer som en rådgivare som kan diskutera olika konsekvenser av ett beslut. Hade jag levt i USA hade jag mer fått rollen av att kämpa för att införa politik.

Christian känner sig inte obekväm med att vara regeringsrådgivare.

– Fredrik Reinfeldt ställer sig bakom idén om att ekonomiska styrmedel är det centrala verktyget i klimatpolitiken. Vi har inte heller haft några stora diskussioner om procentsatser för klimatmålen. För mig är tal om procentsatser inte det viktigaste. Det centrala är att styrmedel införs som gör att utsläppen faktiskt minskar.

Christian tycker att det är spännande att delta i den politiska diskussionen, men ibland blir det ett alltför stort medie¬tryck.

– Skulle jag svara på alla journalistfrågor och tacka ja till alla önskemål om föredrag skulle jag inte hinna göra något annat. Det är smickrande, men ibland vill jag bara gräva ner mig i någon forskningsgrej, antingen helt själv eller ihop med mina doktorander. Nyss gjorde jag intervjuresor till Senegal för att tar reda på hur höjda matpriser påverkar bönderna och hur de svarar på den nya situationen. Jag vill få förstahandskunskap.

DET BÖRJADE MED EN DJUPT rotad vetgirighet. Christian ville alltid lära sig mer och tyckte att matte och fysik var roligt, men hade även tidigt ett intresse för miljö och internationella frågor.

– Som student insåg jag att om jag jobbade med klimatfrågor så kunde jag förena alla mina intressen, jag fick också hålla på med forskning som var relevant och viktig för mänskligheten.

Fotbollen ligger nere för närvarande för den före detta Frölundaspelaren. En knäskada sätter stopp för vidare jonglerande med trasan. Han följer inte längre svensk fotboll så noga utan njuter mer av matcherna i Champions leauge, håller på Inter och Barcelona snarare än Blåvitt.

Christian Azar känner sig fortfarande först och främst som forskare. Han är ingen Al Gore som bara kan åka runt och föreläsa om andras beräkningar. Han vill inte bli som en musiker som ständigt uppträder med samma gamla sång.

– Man måste bryta och förnya sig, även om det fortfarande är många som behöver höra samma budskap. Boken är kanske ett sätt att nå ut utan att behöva säga allt gång på gång.

I EN UPPMÄRKSAMMAD artikel i Svenska Dagbladet pekade Christian Azar på att individens makt är begränsad och att de stora besluten är viktigare.

– Det är jättebra om individen försöker minska sin egen klimatpåverkan, men ska man lösa problemet så måste det bli dyrare att släppa ut koldioxid. De stora systemen, vad man har för bränslen i kraftverk eller lastbilar, kan inte enskilda individer påverka. Till det krävs långsiktigt verkande politiska styrmedel.

Men Christian känner sig kluven inför frågan om individens ansvar i klimatfrågan.

– Jag försöker minska mina egna utsläpp, åka tåg, har ingen bil, tänker till innan jag tar flyget, även på arbetsresor. Men jag tror att det finns en fara i att ju mer vi pratar om vad individen ska göra desto mindre pratar vi om vad det politiska systemet behöver göra. Det är bra om man gör något, men om man låter bli ska man inte bli skuldbelagd för det.

Han vill själv inte vara någon renlevnadssymbol.

– Folk frågar om jag lever som jag lär? Då svarar jag att vad är det jag lär ut då? Jo att vi bara kan lösa klimatproblemen med ekonomiska styrmedel som tvingar fram stora teknikförändringar och mindre koldioxidintensiva konsumtionsmönster.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i