Det stora blå skafferiet

Det stora blå skafferiet

Viktigast i Naturskyddsföreningens internationella arbete är att stödja det småskaliga, kustnära fisket. Det hotas dels av de industriella fiskeflottorna som med sin redskap närmast dammsuger haven, dels av att de kustnära miljöerna exploateras.

Skribent Eva-Lena Neiman

HAV OCH FISKE är en viktig del av Naturskyddsföreningens internationella arbete. Kajsa Garpe är sakkunnig för tropiska marina system och fiske. Hon berättar att mer än 30 miljoner afrikaner är beroende av fiske för att livnära sig. Hav- och kustområden innehåller hälften av jordens fiskeresurser och har dessutom en enorm förmåga att lagra kol.

Runt om i världen pågår ett intensivt arbete för att rädda hav- och kustnära miljöer som mangroveskogar och andra våtmarker. Kunskapen och medvetenhet hos såväl fiskare som konsumentgrupper ökar.

– Fisket är viktigt för hela samhällen i Syd, inte bara enskilda fiskare, berättar Kajsa, som också påpekar att hälften av alla som arbetar med fiske i världen är kvinnor.

Naturskyddsföreningen samarbetar med organisationer som arbetar med fiske och tar tillvara rättigheterna för dem som lever av det småskaliga fisket. Föreningen ger stöd till nätverket ICSF som samordnar organisationer i många länder och ser till att de småskaliga fiskarnas röster blir hörda vid internationella möten och konferenser. Dessutom har föreningen direktkontakter och ger stöd till nationella organisationer som huvudsakligen arbetar med fiskefrågor i bland annat Sydafrika, Kenya, Indonesien, Honduras och Brasilien.  

Consumers International (CI)är ytterligare ett internationellt nätverk som föreningen samarbetar med och som satsat på konsumentfrågor. Genom ci har, bland andra, organisationer i Etiopien och Kenya dragit igång ett arbete lokalt med konsumentfokus på fisk och fiske. Med radio, TV och utbildningar sprider de kunskap och engagemang om hållbart fiske och hur redskap och råvaror ska hanteras varsamt.

I Kenya har Kenya Consumers’ Organization (KCO) tagit fram en praktisk miljöhandledning för fiskhandlare. Målet är att göra konsumenter och handlare medvetna om både god hygien och hållbarhet när de hanterar fisk- och skaldjur. Förutom kunskap om bättre fiskeredskap och mer miljövänliga transporter planerar man också att lära allmänheten mer om hur miljön påverkas om fiskeprodukterna hanteras på ett ohållbart sätt.

I Etiopien arbetar under hösten Ethiopian Consumers Protection Association (ECOPA) med en motsvarighet till vår Miljö­vänliga Vecka, Shop and Act Green Week, med speciellt fokus på att stödja miljövänligt fiske.

– En viktig uppgift för Naturskyddsföreningen är naturligtvis också att fortsätta att påverka EUs fiskepolitik och de fiskeavtal som fortfarande tillåter ett rovfiske som inte tar tillräcklig hänsyn till de små, ofta fattiga, kustfiskarnas rättigheter och behov, säger Kajsa Garpe.

 

Satellitkoll mot fiskefusk

Satellitövervakning till sjöss är i dag ett självklart säkerhetssystem. Alla fartyg över en viss storlek är skyldiga att ha utrustning för AIS, Automatic Identification System. Men fiskefartyg är undantagna.

Nu uppmanar Världsnaturfonden WWF Europeiska unionen och stora fiskenationer att intensifiera satellit­övervakningen. Det skulle kunna bli ett kostnadseffektivt sätt att skärpa kontrollen över olagligt fiske.

Regeringar över hela världen måste införa AIS-systemet som obligatoriskt för alla kommersiella fiskefartyg dygnet runt, säger Inger Näslund, enhetschef för WWFs vattenmiljöenhet.

Standarden finns, systemet är utbyggt sedan år 2000. Med en sådan utrustning på alla fiskefartyg skulle det inte längre vara möjligt att undgå identifiering, vilket är vanligt i dag. I ett pressmeddelande pekar WWF särskilt på förhållandena utanför Västafrika där fartyg ofta fisk­ar helt utanför all kontroll.

 

Se upp för dioxinfisken

Svenskarna äter 85 kilo kött per person och år men bara cirka 15 kilo fisk. Det motsvarar ca två portioner i veckan. Livsmedelsverket anser att vi bör öka konsumtionen till tre gånger i veckan. Var tredje fiskmåltid bör bestå av fet fisk. Fet fisk anses minska risken för hjärtinfarkt.

Men fisk från Östersjön, Vänern, Vättern och många sjöar innehåller betydande halter miljögifter. I Östersjön är det framför allt PCB-er och dioxin, i sjöar kvicksilver. Livsmedelsverket har därför utfärdat särskilda kostrekommendationer. Barn, gravida och kvinnor i barnafödande åldrar bör inte äta fet Östersjöfisk eller insjöfisk oftare än två–tre gånger per år.

Just detta att fet Östersjöfisk som fiskas och säljs innehåller så höga halter av miljögifter har EU haft synpunkter på. Hösten 2011 var frågan om Sverige skulle få fortsätta att sälja denna dioxinbemängda strömming och lax uppe i EU. Livsmedelsverket ansåg att informationen om hälsoriskerna med att äta denna fisk inte gått fram och ville i stället att dispensen skulle upphöra. Naturskyddsföreningen sa det samma.

Nyligen visade reportrar på Sveriges radio att den svenska regeringen mörkade om hälsoriskerna. Beslutet blev att fisken får fortsätta att fiskas och säljas.

Hög konsumtion av fet Östersjöfisk är en hälsorisk för alla. Läs mer om kostråden kring fisk på www.livsmedelverket.se

 

Abborrar med attityd

Arv eller miljö? Vad påverkar beteendet mest? När det gäller hur djärva abborrar blir är det miljön som betyder mest. Det har forskaren Gustav Hellström visat med sina studier av två abborrsjöar utanför Umeå. I den ena sjön var abborrarna betydligt kaxigare än i den andra. I sjön med försiktigare abborrar fanns det mer rovfiskar och Hellström menar att abborrens attityder grundas i erfarenheter under uppväxten.

 


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Eva-Lena Neiman
Artikeln publicerades i