Dramatiken efter Palmemordet var fortfarande hög när ännu en stor händelse inträffade. De första rapporterna om höga cesiumhalter i delar av Sverige kom den 28 april. Oron blev stor. Misstankarna riktades först mot Forsmark eftersom det var i Gävletrakten som de högsta cesiumhalterna uppmättes. Efter någon dag stod det klart att radioaktiviteten kom från det ryska kärnkraftverket i Tjernobyl.

Under någon dag rådde utegångsförbud för barn. Därefter följde en tid av ständiga cesiumrapporter. Energiminister Birgitta Dahl talade om snabbavveckling. Den kom sedermera att handla om allt längre bort satta parentestecken.

I dag är två svenska kärnkraftverk tagna ur drift, men samtidigt ökar den sammantagna kärnkraftsproduktionen i de kvarvarande reaktorerna.

Frågan om hur kärnavfallet ska slutförvaras är ännu inte löst. Tidigast 2018 kan en svensk slutförvaringsstation vara i drift. Anläggningen ska stå emot jordbävningar och istider. I dag arbetar SNF med länsförbunden i Kalmar och Uppsala i en grupp, Miljörörelsens kärnavfallsgranskning (MKG), som särskilt granskar slutförvaringen.

Intresset för att bryta svenskt uran har också ökat. Prospektering – undersökning – har tillåtits i bland annat Jämtland.

Den 26 april ordnar Länsförbundet i Stockholm seminarium om kärnkraften på ABF-huset i Stockholm. Folkkampanjen mot kärnkraft arrangerar en konstvisning ”Till de icke födda” i Katarina Kyrka samma dag och dagen därpå en debatt med de politiska partierna.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.