Växthusgasutsläppen från sopeldning ökar dramatiskt

Den viktigaste växthusgasen är koldioxid – 41 miljoner ton 2019. Den har minskat 29 procent sedan 1990.

Dikväveoxid, motsvarande 4,7 miljoner ton koldioxid 2019, har minskat med 18 procent. Den har minskat med 18 procent. Minskningen upphörde efter att skatt på handelsgödselkväve togs bort 2010; utsläppen 2019 var lika stora som 2009.

Metan, motsvarande 4,2 Mton koldioxid, har minskat med 47 procent. Mindre sopor ligger på soptippar, där de förr läckte mycket metan.

Kolfluorväten, HFC, motsvarande 0,9 miljoner ton, är ”mjuka freoner”, som ersatte värre freoner. Av det skälet ökade HFC fram till 2016, men sedan dess har de minskat, med 14 procent 2016-2019.

Perfluorkolväten PFC är en växthusgas som stannar i atmosfären i tiotusentals år, och uppstår vid Sveriges enda aluminiumsmältverk Kubal i Sundsvall, som i många år använde en ålderdomlig teknik. Efter ett teknikskifte 2009 minskade utsläppen av PFC och mycket annat med bortåt 90 procent.

Alla sektorer har minskat: industri och inrikes transporter har minskat med flera miljoner ton, jordbruk något mindre, från ungefär 20 miljoner ton var 1990 till 16 miljoner ton var 2019.

Störst minskning i klimatstatistiken visar egen uppvärmning av bostäder och lokaler. Den har genom bland annat värmepumpar, fjärrvärme och bättre isolering minskat från 9,3 miljoner ton till 0,8 miljoner ton, med 91 procent.

Minskningstakten för totala växthusgasutsläpp är, som Naturvårdsverket påpekar, otillräcklig.

Den pekar inte i riktning mot netto nollutsläpp 2045, som är Sveriges klimatmål enligt lag.

Naturskyddsföreningen och andra miljöorganisationer har i många år kritiserat sopförbränning.

De sopeldade kraftvärmeverken producerar el och värme. Alternativ till att elda plast är för el att producera el med vind- och solkraft och för värme biobränslen, som bark, rivningsvirke med mera, samt bättre isolering av hus.

Förbränning av plast kan undvikas genom att mer plast återvinns eller ersätts av andra material.