Svenska pensionspengar i kritiserad fossiljätte

LÄS OM oljeskandalen i Ecuador, ”Amazonas Tjernobyl”, och Chevrons rättsprocess mot de som försvarat offren.

Johan Florén är chef för kommunikation och ägarstyrning på AP7, som har pengar i drygt 3 000 bolag. Han förklarar hur fonden ser på olika påtryckningsmedel.

– Svartlistning är ett bra komplement i en verktygslåda, men inte det viktigaste. Det är en kombination av dialog och förslag på bolagsstämmor och röstning som kan åstadkomma effektiva resultat.

För att AP7 ska sälja av och publicera anledningen offentligt krävs att bolaget brutit mot de internationella normer som Sverige skrivit under och att AP-fonden kan verifiera att det hänt från en trovärdig källa.

Krävs mer för svartlistning

Beslut om svartlistning grundar sig i regel på rapporter från FN-organ, nationella domstolsbeslut eller ett officiellt uttalande från EU.

Johan Florén på AP7 ser ingen anledning att svartlista eller föra dialog med Chevron kring fallet i Ecuador. Han anser att ett beslut vid Permanenta skiljedomstolen i Haag 2018 väger tyngre än domen i Ecuador. I Haag friades Chevron. Skiljedomstolens beslut grundar sig på en uppgörelse som Texaco gjorde med Ecuadors regering innan Chevron köpte bolaget 2001. Enligt avtalet fullföljde Texaco sin del när man betalade 40 miljoner dollar till sanering av regionen.

Ecuador har överklagat i Haag och anser att endast skulden gentemot staten prövats och att man missat att ta hänsyn till det ecuadorianska folket.

Kritisk mot beslut

Alex Brekke, generalsekreterare för den svenska delen av Amazon Watch, är kritisk mot att AP7 rättar sig efter Haags beslut.

– Skiljedomen är ogenomförbar. Det finns ingen juridisk norm som tillåter Ecuador att tillämpa skiljedomen. Dessutom skulle det vara författningsvidrigt enligt ecuadorianska juridikforskare. Det är ecuadorianer som äger domslutet mot Chevron, säger Alex Brekke.

Jakob König på Fair Finance Guide kartlägger bankernas riktlinjer för investeringar och granskar hur de följs i praktiken. Han ser problem i hur många investerare förhåller sig till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

– Det är ett återkommande problem att investerare sätter så orimliga kriterier för att bedöma ansvaret för en viss problematik, man vill i princip hitta en rykande pistol.

Ekonomisk klyfta mellan parter

Ulrika Sandberg är sakkunnig inom företag och mänskliga rättigheter på Amnesty Sverige. Ekonomisk obalans mellan olika parter kan göra det svårt att enbart lita till domstolsbeslut i bedömningen, anser hon.

– Företagen försöker med alla medel slippa skadestånd. Bolag inom utvinningsindustrin har helt andra resurser än de drabbade. Vem ska de vända sig till? Hur ska de kunna betala de enorma juristkostnaderna?

Ulrika Sandberg säger att man inom FN förhandlar om en internationell konvention som ska försöka jämna ut obalansen. Många samhällen och individer drabbas av stora företags framfart.

– Den internationella rätten är inte riktigt utvecklad för sådant här.

Jakob König på Fair Finance Guide är inne på samma linje.

– Företag blir sällan fällda i domstol. I bästa fall blir det kanske en förlikning.

Jakob König ser det som i princip omöjligt för investerare som AP7 att göra egna noggranna bedömningar i enskilda fall eftersom de investerar i så många bolag samtidigt.

– AP-fonderna har den sämsta förvaltningsmodellen om man ska vara en hållbar och ansvarsfull investerare.