Nominerad till Årets Tidskrift 2022 och Publishingpriset 2022

Slåtter bland betongen

Fler och fler bostadsbolag och parkförvaltningar plockar upp lien. Den kan förvandla gröna gräsremsor till blommande, surrande oaser – särskilt i händerna på slåtterkunniga, som det kan finnas oväntat många av, visade det sig under en slåtterdag i Borås.

En man står och röker på balkongen i ett femvåningshus. Han tittar fundersamt ner på dem som går med långa, glänsande liar i en grässlänt mellan hyreshusen och vägen intill.

Det är en oväntad blandning av ljud. Pysandet från en dragspelsbuss möter det bullerbymässiga klingandet av lieblad mot brynsten.

Röjsågen har bytts ut mot lien

I förorten Sjöbo, utanför Borås, har det kommunala bostadsbolaget tagit ett ovanligt beslut. Svårklippta gräsytor ska slås med lie i stället för med röjsåg.

− Både ekonomin och ekologin vinner på det. För att inte tala om folk som har jobbat natt och behöver sova, säger Mats Rosengren.

Mats Rosengren försörjer sig på heltid som lieinstruktör

Kan bli billigare än röjsåg

Som lieexpert är Mats Rosengren på plats för att hjälpa till med den slåtterdag som bostadsbolaget, Borås Bostäder, ordnar. Han sätter sig på huk och visar rölleka, liten blåklocka, mattfibbla, hässlebrodd och prästkrageblad i en till synes alldaglig gräsremsa. Blommorna finns där naturligt, och slåttern hjälper dem att klara konkurrensen mot gräset. Med röjsågar och åkgräsklippare skulle kvarlämnade gräsrester i stället göda gräset.

Gräs klippt med lie ger utrymme för rödklöver och andra blommor.

Om det är mer ekonomiskt att använda lie borde väl alla redan göra det?

− Ofta klipper man av gammal vana, men alla ytor behöver kanske inte vara kortklippta. Det blir jättedyrt att köra med gräsklippare 15-20 gånger på en säsong.

Jämför man lieslåtter mot att köra röjsåg ett par gånger om året kan det också bli billigare, beroende på hur erfaren den som håller i lien är, enligt Mats Rosengren. Själv livnär han sig helt och hållet på lieslåtter sedan 2016. Han håller också allt fler kurser i lieslåtter för kommuner, bostadsbolag och kyrkogårdsförvaltningar.

Från en närbelägen port kommer en spenslig dam med munskydd på hakan och svarta gummistövlar. Medan Mats Rosengren ställer in en lie som passar hennes längd tittar hon beundrande på hans snörräta grässträngar.

− Å, du har gjort så fint! Jag minns när min pappa gick ut på morgonen klockan tre för att slå, fast det fortfarande var mörkt. Jag brukade komma med frukost till honom vid halv sju, berättar Maria Magdalenić.

För Maria Magdalenić väcker lien minnen från barndomen i Kroatien.

Hon är uppvuxen i Kroatien där man kan behöva börja slåttern tidigt för att undvika den värsta sommarhettan. När hon nu får lien i händerna slår hon gräset en stund med bestämda rörelser, stannar sedan upp och tittar kritiskt på sin insats.

− Nämen vad slarvigt!

Maria Magdalenić går tillbaka och tar de små strån som sticker upp.

− Ingen fara, ta små steg, inte så mycket i taget, säger Mats Rosengren.

Stadsslåtter lockar många

Deltagarna i slåtterevenemanget går med liarna snett bakom varandra. De får inte gå för nära varandra för då kan det bli ”hack i häl”, varnar Mats Rosengren.

− Gött att se lite hederligt arbete, utropar en man som går förbi.

Han stannar för att prova.

− Fan, jag har inte gjort det här sedan jag var 12, och det är 40 år sedan. Det är svårt att få in snitsen nu, säger mannen.

”Min dröm är en stor slåtteräng i stan”

Han lämnar tillbaka lien till Katarina Söderberg på Borås Bostäder. Det var hon som först kom med idén att börja slå med lie här för två år sedan.

− Jag jobbade många år som art director, men kände mer och mer att mitt arbete bidrog till överkonsumtion och köphets, i stället för hållbarhet.

En vecka efter att hon bestämt sig för att sluta tatuerade hon in bokstäverna M O D på tre fingrar och sökte jobb som utvecklingsledare i social hållbarhet på Borås Bostäder. Hon knyter näven och förklarar att beslutet krävde mod, men att hon inte har ångrat sig.

− Min dröm är att ha en stor slåtteräng i stan där man kan gå omkring på smala gångar och se hur det virvlar upp fjärilar överallt. Jag tror att vi som fastighetsbolag måste börja tänka bredare, mer varierat. Det är så enkelt att bara sätta avenbok och bukettspirea överallt.

Katarina Söderberg sadlade om för att jobba med hållbarhet.

En bit bort har skolbarn varit med och planterat kryddträdgårdar som lockar till sig mängder av insekter, berättar hon. Många av de boende i området är också delaktiga i tio nya stadsodlingar.

− Det är viktigt att det finns mångfald runtomkring oss i vardagen. Hittills är den här lilla plätten en oas i öknen. När vi slagit av den så är det inte mycket kvar, då är det kört för de här insekterna, säger Mats Rosengren.

Han pekar på en blåvingefjäril som kravlar på en fallen fibbla.Bakom honom hänger fyra liar på ett urbant lieställ – en torkvinda.

− Det är lite skillnad från kulturreservaten där jag ofta är och slår. Men på sätt och vis känns det här ännu viktigare.

Bortom torkvindan går Simon Cedergren som skramlar för varje steg. Han jobbar som kvartersvärd i området och bältet som håller upp jobbarbyxorna är överfullt. Här hänger en skiftnyckel, en kniv, pennor, eltänger, skruvmejslar, flera nyckelknippor och några lås till tomma källarförråd.

I morse städade han och kollegorna trappor. Sedan har de besiktigat en lägenhet och nu går de och slår med lie. Simon Cedergren konstaterar att han har ett varierat jobb, och ännu mer så nu, när lieslåtter blivit en del av arbetsdagen.

− Förut har vi gått här i slänten med röjsåg. Det här är tyngre men det är skönt att det är tyst. Och bättre för kroppen.

Mats Rosengren lägger till att man kan göra mycket bra med röjsåg och klinga också.

− Det är alltid bättre att man gör något för att hindra igenväxningen än att inte göra något alls. Det ska vara roligt att hålla på med ängar, det behöver inte vara så renlärigt.

Viktigt att ta vara på gräset

Viktigast är att ta vara på gräset efteråt, förklarar han. På så sätt skapar man blomrika ängsmarker som bönder har gjort i urminnes tider.

I dag blir landskapet mer och mer grönt, av gräs som tar över på näringsrika marker. Där hittar varken bin, fjärilar eller andra nektartörstiga insekter någon mat.

− Många tycker att det är jätteskönt att sitta på en åkgräsklippare hela dagen och lyssna på radio. Jag har ingen ambition att alla ska lära sig att slå, men jag vill att fler ska få se vilket effektivt redskap lien kan vara.

Mannen på balkongen fem våningar upp har återigen kommit ut för att röka. Genc Avdiu från Borås Bostäder ropar något till honom på albanska.

− Jag sa ”vi från Balkan är duktiga på det här, kom ner och visa dem!” säger han.

Och faktiskt, en stund senare står balkongmannen där, i skjorta och pressvecksbyxor. Med en lie i händerna visar han var skåpet ska stå.

Det blir som en två meters gångväg efter honom, där inte ett ojämnt strå sticker upp. Han presenterar sig som Fadil Asllani och förklarar att han hade en gård i Bosnien där han gjorde allt för hand.

− Men det är nog 30 år sedan jag slog senast.

Fadil Asllani visar hur han brukade knacka lien hemma i Bosnien.

Snart sitter Fadil Asllani med cigaretten i mungipan och knackar ut liebladet med taktfasta hammarslag. Mats Rosengren betraktar honom med ett leende.

− I Sverige har nästan alla tappat bort de här kunskaperna. Vi skulle behöva många fler som du.

Läs mer om biologisk mångfald:

Viktiga rovdjur återhämtar sig i Europa
Återskapade våtmarker gynnar fågelliv
Väg till mångfald
Artikeln publicerades i
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter