Skyhög kostnad för norsk koldioxidlagring

Den norska regeringen anslår pengar för att fånga in koldioxid från cementfabriken Norcem. FOTO: Jon Skille Amundsen

Skyhög kostnad för norsk koldioxidlagring

Efter 14 år av uppskov, tjuvstarter och bombastiska uttalanden gav den norska regeringen besked om koldioxidlagring den 21 september. Det blir lagring från en enda anläggning, en cementfabrik . Kostnaden blir ändå skyhög.

1996 startade Norge ett av världens första och största projekt för koldioxidlagring, CCS, i Sleipnerfältet. Naturgasen har hög halt koldioxid, och den måste tas bort innan man kan exportera gasen. Koldioxiden fanns så att säga redan där, gratis. Det fanns också en bra lagringsplats i samma fält.

Ett annat gasprocessningsprojekt, Snöhvit, följde tio år senare.

Sedan dess har det just inte hänt något med CCS i Norge, och inte mycket i resten av världen heller.

Det startade av mer eller mindre en slump men sedan kom CCS – ”karbonfangst” på norska –  att utvecklas till ett nationellt projekt för olje- och gasnationen Norge.

”Detta är vår månlandning” sa statsminister Jens Stoltenberg i sitt nyårstal 2007 om Norges planer för koldioxidlagring.

LÄS MER: Koldioxidlagring – drömmen som sprack

Vikingafärder

Den 21 september presenterade regeringen propositionen för framtida CCS, nu under namnet Langskip, med utförliga hänvisningar till vikingafärder.

Propositionen innebär att man anslår pengar för att fånga in koldioxid i cementfabriken Norcem för att frakta den med fartyg och för att lagra den. Annars lovas inget bestämt.

Under de snart 14 år som gått har månlandningen bantats till oigenkännlighet.

Det blir inga gaskraftverk med CCS, som var en del av den ursprungliga planen. Nästa plan var ”Full chain CCS”, som skulle fånga in koldioxid från Yaras ammoniakfabrik i Porsgrunn, från Fortum Oslo Varmes sopförbränning och från cementfabriken Norcem i Brevik 16 mil söder om Oslo.

Det skulle alltså bli en bred satsning på att göra Norge världsledande i att samla in koldioxid från olika verksamheter.

Men kostnaderna steg och steg, från beräknade 21,1 miljarder norska kronor för alla tre 2016 till 25,1 miljarder för två anläggningar sommaren 2020, räknat över 10 års drift.

Ammoniakfabriken försvann under resans gång.

Tre miljarder till sopförbränningen

I regeringens proposition finns ett löfte om tre miljarder till sopförbränningen. Det fattas 3,7 miljarder. Att de båda delägarna Fortum och Oslo stad skulle ta dessa pengar ur egen ficka är inte troligt.

Nu återstår bara cementfabriken. Cementtillverkning ger en ganska ren och konstant koldioxidström, så det är något billigare att fånga in koldioxid där än till exempel från sopförbränning.

Det är ändå en mycket hög kostnad, 18,7 miljarder totalt, varav 13,8 från staten. Resten betalas av oljebolagen Equinor (f. d. Statoil), Shell och Total i lagringsprojektet Northern Lights.

LÄS MER: Koldioxidlagring många år bort enligt forskare

Per ton koldioxid som man blir av med blir det nästan 5000 kronor. Det är ett nästan ofattbart högt pris – 17 gånger högre än priset i den europeiska utsläppshandeln, där utsläppsrättspriset ändå har stigit kraftigt under senare år. Det är nu så högt att det slår hårt mot kolkraft och gaskraft i hela Europa.

Kostnaden per ton koldioxid kan bli lägre om fler delar på lagringskostnaderna. Det kan också bli dyrare. En mer pessimistisk kalkyl finns i propositionen.

”Norges största klimatprojekt i norsk industri någonsin”, sa energiminister Tina Bru på presskonferensen.

Det är inte något särskilt stort projekt vad gäller mängden koldioxid, 0,38 miljoner ton per år, vilket är mindre än en procent av Norges koldioxidutsläpp under 2018.

Så ska koldioxidlagringen från den norska cementfabriken gå till. Illustration: Norcem

Mindre än Sleipner och Snöhvit

Langskip är alltså mycket mindre än Sleipner och Snöhvit, som sedan många år vardera lagrar bortåt en miljon ton koldioxid från processning av fossilgas.

Det är också ett litet projekt jämfört med de koldioxidutsläpp som undviks genom två aktuella vindkraftsprojekt.

Norge bygger just nu Europas största vindkraftspark på land, Fosen vind. När det är klart i slutet av 2020, ska det ge 3,6 TWh vindkraft per år. Om den kraften ersätter gaskraft i Storbritannien, Tyskland eller Nederländerna så minskar den koldioxidutsläppen med över en miljon ton per år, ännu mer om de ersätter kolkraft. Fosen byggs utan subventioner, sånär som på ett knappt öre per kilowattimme i elcertifikat.

Samma dag som regeringens CCS-besked kom, beställdes 95 av världens största vindsnurror till ett världens största havsvindkraftverk på Doggers Bankar utanför England. Det ska drivas av norska Equinor.

I direkt klimateffekt är Norcem-projektet inte så stort, men den norska regeringen hoppas på exemplets makt.

”Regjeringa forventar at Europa no følgjer etter”, heter det i propositionen.

Många räknar med att priset på utsläppsrätter kommer att bli ännu högre, när EU skärper sin klimatpolitik.

LÄS MER: Vindkraften i stormens öga

Även om priset stiger behöver det inte betyda att CCS närmar sig lönsamhet. De största koldioxidutsläppen i Europa kommer från förbränning av fossila bränslen, däribland norsk gas.  Den hotas av allt billigare sol- och vindkraft.

– Vindkraft offshore är nu billigare än gaskraft i Storbritannien, påpekar Peter Haugan, professor i fysisk oceanografi och forskare i energisystem vid universitetet i Bergen.

Ett bra hål

Regeringsbeslutet om satsning på lagring grundas på att provborrningarna i vintras visade att det fanns ett enda bra hål, med en som man bedömt god porositet och permeabilitet, säger Peter Haugan till Sveriges Natur.

Koldioxiden trycks ut i porerna, och permeabiliteten är ett mått på hur långt den går att trycka ut.

– Hur mycket koldioxid det går att lagra, det får man se senare, säger Peter Haugan.

Det kräver ytterligare tillstånd för att injicera koldioxiden. Enligt planen ska allt vara i drift hösten  2024.

Hittills har processen gått fortare än Haugan hade väntat sig.

De fartyg som ska frakta koldioxiden finns ännu inte, men är på gång.

– Det finns fartyg för transport av mindre mängder koldioxid, för till exempel kolsyran i Coca Cola, och det är den tekniken de har valt att skala upp, säger Haugan.

Det är ont om kritiska röster mot CCS i Norge.

– Ja, det är en överväldigande begeistring. De vill rädda framtiden för norsk gas och samtidigt ge oss rollen som världsfrälsare, säger Haugan.

Har inte gett upp hoppet

Fortum Oslo Varme och Oslos borgmästare reagerade med ”väldig förvåning och besvikelse” på beskedet att staten inte ville betala hela CCS-kostnaden även för dem.

Stockholm Exergi ägs till hälften av Fortum och till hälften av Stockholms Stad, på samma sätt som Fortum Oslo Varme. Stockholm Exergi slutade använda kol (våren 2020) men eldar fortfarande sopor, där plasten ger koldioxidutsläpp. De har också planer på att fånga in koldioxid och skicka med fartyg till Norge.

LÄS MER: Stockholm Energi skryter med minusutsläpp som inte finns

Beskedet att den norska regeringen inte satsar pengar på Fortum Oslo Varme har inte fått Stockholm Exergi att ge upp hoppet:

– Vi tolkar det som att de, Fortum Oslo Varme, fått ett villkorat stöd, säger Charlotte Lindevall, marknadsföringschef på Stockholm Exergi.

Var skulle ni i så fall få pengar pengar till ert projekt, med mycket längre väg till lagret, om inte ens den norska regeringen vill ge stöd till Oslo-projektet?

– Vi tolkar det positivt, så att det blir lättare för dem att få stöd från EU:s Innovation Fund. Sveriges regering satsar ju också i sin budget, jag minns inte de exakta siffrorna, avsatt pengar till CCS, säger Charlotte Lindevall.

I den svenska budgetpropositionen anslås till Energimyndigheten för  så kallad bio-CCS 50 miljoner för 2022 och 200 miljoner för 2023. Inga miljarder. Bio-CCS är när man lagrar koldioxid från biobränslen. Stockholm Exergi eldar både plast och biobränslen.

Fyra områden

EU:s innovationsfond kan satsa upp till 10 miljarder euro fram till 2030. Det är mycket pengar, men de ska fördelas över fyra områden: förnybar energi, lagring, till exempel batterier och vätgas, energiintensiv industri och CCS, och till ett 30-tal länder. Det är inte givet att Fortum kommer att få finansiering därifrån vare sig i Oslo eller Stockholm.

Även om den norska regeringen är ovillig att ta på sig ännu större kostnader för CCS så fortsätter den sin kampanj internationellt. När OECD:s energiorganisation International Energy Agency presenterade sin rapport om CCS den 24 september, var det statsminister Erna Solberg som öppnade evenemanget.

LÄS MER: De släppte ut mest koldioxid 2019

Läs mer om CCS:

Koldioxidlagring vid kolkraftverk läggs ned
Preemraffs utbyggnad dröjer – domstolsförhandlingarna klara
Nu prövas Preemraff i domstol igen – här är frågorna att ha koll på
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter