Annons
Hans insatser för skogen prisas

Jan Bertilsson belönas med Naturskyddsföreningens skogspris 2022. Foto: Isabelle Strengbom.

Hans insatser för skogen prisas

Naturskyddsföreningens årliga skogspris går till Jan Bertilsson, ordförande i föreningens Mariestadskrets. ”Jag blev förvånad och glad”, säger han och hoppas att fler ska få upp ögonen för möjliga lösningar inom skogsbruket.

Jan Bertilsson har varit aktiv i skogsfrågor i många år och har en lång historia av skogsarbete bakom sig. Vid det här laget har han jobbat med skogen på många olika sätt.

– Jag började vara med pappa i skogen som liten grabb på sju år, och har yrkesarbetat med skog sedan jag var 15 år gammal.

För omkring 40 år sedan tog han över den skog hans pappa tidigare förvaltat, och sedan dess har mycket hänt. Från början använde sig Jan av de metoder som används inom traditionellt skogsbruk.

– Jag övertog en skog som var sönderhuggen. Det hade tagits för mycket från den och som 20-åring började jag försöka få den att växa tillbaka, berättar Jan Bertilsson.

Bytte trakthyggesbruk mot plockhuggning

Jan testade olika metoder och märkte att trakthyggesbruk inte var ett framgångsrikt sätt att få skogen att må bra. Under en period jobbade han också extra med att avverka skog på sidan om sina studier och insikten om vad ett kalhygge betyder för naturen gjorde att han kände att det var dags att byta bana.

– Jag blev förskräckt när jag insåg vad en kalavverkning faktiskt innebär. Efter en sådan avverkning går det inte att återbeskoga marken med skog värd namnet.

I dag plockhugger Jan Bertilsson i delar av sin skog. Han tar delar av tillväxten och hugger bara grova träd – finns det inte tillräckligt grova träd får avverkningen vänta. Han bedriver ett hyggesfritt skogsbruk och förespråkar ett brukande som är anpassat efter naturens villkor.

– Jag tycker att man ska se över sin skog och identifiera vilka delar som har höga naturvärden. De områdena ska skyddas och i vissa fall återställas. För att det ska vara möjligt krävs kunskap och planering, säger Jan Bertilsson.

– Ganska ofta är det så att det bara vissa delar av hårt huggna skogar som har höga naturvärden, och det är dem vi ska prioritera. Samtidigt kan det gå att fortsätta ha traditionell produktionsskog i en liten del av skogen. Arterna som lever i skogen bryr sig ju inte om det ekonomiska värdet utan är beroende av friska ekosystem. De måste ju ha någonstans att vara, fortsätter han.

Vill öka värdet på plockhugget virke

Tillsammans med Naturskyddsföreningen Mariestad anordnar Jan Bertilsson kurser i hållbart skogsbruk. Han har skolat om sig och arbetar på ett yrkesgymnasium där han hoppas kunna bidra till att öka kunskapen om hur skogen kan brukas på ett hållbart sätt.

Jan jobbar också tillsammans med andra skogs- och klimatengagerade för att få till ett certifieringssystem som möjliggör att plockhuggen skog får ett högre marknadsvärde.

Men bortsett från den typen av system, är det lönsamt att plockhugga i stället för att kalavverka?
– Ja, sedan jag gick över till plockhuggning har jag både fått ett högre netto av avverkningen och minskat mina utgifter. Kostnaderna för att återbeskoga har minskat drastiskt. Att det alltid skulle vara mer lönsamt med trakthyggesbruk är en myt och jag jobbar för att öka kunskapen om det.

En stor del av Jan Bertilssons engagemang kretsar kring att skapa mötesplatser och minska polariseringen inom skogsfrågan.

– Jag har tidigare känt att jag blivit uppfattad som en fiende för att jag är en skogsägare. Det blir lätt så att det uppfattas som att det är skogsägarna på en sida och miljörörelsen på den andra, men vi måste ju stå enade och vara på samma sida i det här.

Hur gör du för bidra till det?
– Jag försöker bjuda in kursdeltagarna till gemensamma samtal och visa konkreta exempel på hur jag gjort och hur det går att förändra. Jag har byggt en koja i min skog där jag brukar bjuda på vegetarisk och närproducerad mat och prata om skogen och deltagarnas förutsättningar att anpassa skogsbruket i sin skog. Det handlar ju om att lyssna på varandra, för det finns inte ett sätt som alltid är rätt, utan det behöver anpassas beroende på hur skogarna ser ut.

Vad säger du om situationen i skogen i dag?
– Jag blev faktiskt bekymrad när jag hörde politikernas svar på frågorna som handlade om krisen för den biologiska mångfalden i skogen på Naturskyddsföreningens skogskonferens. Att de flesta partier hävdar att det inte är någon kris.

Läs mer om skogskonferensen här. 

Är du orolig?
– Nej, men jag känner att jag måste fortsätta öka kunskapen. En stor del av traditionerna inom dagens skogsbruk och bilden av skogen beror på okunskap. Men oro är inte en kraft som skapar kreativa lösningar och jag har lyckats hålla min klimat- och naturångest i schack genom att fokusera på vad jag kan göra för att förbättra, och för mig känns det jättebra att en så stor del av min skog står kvar och kan fortsätta binda kol.

Hur kändes det att få priset?
– Det känns jätteroligt, jag blev glad och förvånad. Det är ju det här jag brinner för och det är roligt att få uppskattning för det man gör.

Vad händer framöver?
– Jag hoppas kunna ta kurserna i hållbart skogsbruk vidare, och skulle vilja utbilda handledare som i sin tur kan utbilda kretsarna så vi blir ännu fler. Förhoppningsvis kan priset och uppmärksamheten kring det leda till att fler ska vilja lära sig mer om hur vi kan anpassa skogsbruket.

Läs mer om skog:

De slåss för skogen
Kollagret i finska skogar minskar snabbt
Fritt fram i skogen
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter