Gruppens artkoll räddar stadsnära skog

Del av gänget som inventerade i Heby i september. Ingemar Södergren längst till vänster i nedre raden, Julian Klein längst till vänster i övre raden. Foto: Privat

Gruppens artkoll räddar stadsnära skog

I somras fick Nya skogsgruppen Uppsala tillsammans med kretsen stopp på avverkningar i ett populärt stadsnära naturreservat. Närgångna inventeringar och kul gemenskap är framgångsmodellen för gruppen.

Höstsolen silar genom höga tallkronor i naturreservatet Kungshamn-Morga strax söder om Uppsala. Vi möter flera vandrare längs stigen upp till en fornborg med fin utsikt över Mälaren.

– Det är så sjukt att man tänkte gå in och kalavverka 15 hektar, folk trodde skogen var helt skyddad som naturreservat. Men eftersom många rör sig här var det lätt att bilda opinion, säger Ingemar Södergren, sammankallande i Nya skogsgruppen Uppsala.

Den stadsnära skogen med utsikt över Mälaren lockar många vandrare. Foto: Mats Hellmark

Vid sidan av stigen finns flera av de avverkningsanmälda partierna. Vi tittar närmare på murkna lågor (fallna träd) där gruppen bland annat hittat grön sköldmossa. Olika mossarter och svampar som blackticka, gränsticka, brandticka och rosenticka som de och andra engagerade hittat visade att området har kvaliteter utöver de sociala.

Grön sköldmossa, en av arterna som hittades.

– Ingen urskog, men den gränsar till en nyckelbiotop och det är lätt att se att här finns bra förutsättningar för biologisk mångfald. Skogen är skiktad med olika höjder och har mycket lövinslag, säger Julian Klein.

Naturreservatet förvaltas av en stiftelse med ändamål att ”i naturvårdande syfte bevara ett stycke svensk kulturbygd”. Skogsinventeringsgruppen, som också är aktiv i Uppsalakretsen, upptäckte avverkningsplanerna. Sedan samarbetade flera ­organisationer: Skydda skogen, Knivstakretsen, länsförbundet och WWF kring ­inventeringar, skrivelser och mediekontakter.

Ingemar Södergren och Julian Klein känner både maktlöshet och ett stort ansvar. Foto: Mats Hellmark

– Det var häftigt hur mycket nätverkande det blev. Först fick vi kalla handen från läns­styrelsen, de kunde inte göra någonting. Men med uppmärksamhet i medierna vände det, säger Ingemar Södergren.

Länsstyrelsen gick in och stoppade avverkning i tre år och ska nu se över föreskrifterna för skogsbruk i reservatet.

– Stiftelsen skyllde på angrepp av granbarkborre. Men det var verkligen pyttelite, mer ett svepskäl för att kunna hugga resten.

Avverkningar på grund av barkborreangrepp är aktuella även i andra skyddade områden och Ingemar Södergren och Julian Klein är båda oroliga över effekterna. De ser skogen som ett rättslöst område jämfört med andra delar av samhället: lagarna är tandlösa och möjligheten att förhindra avverkning av skyddsvärd skog bygger ofta på ideella insatser, trots officiella hållbarhetsmål och åtaganden för biologisk mångfald.

Från Facebookgruppen Nya Skogsgruppen Uppsala.

– Man känner både maktlöshet och ett stort ansvar. Och det verkar krävas allt fler fynd av hotade arter för skydd, säger Julian Klein.

Det är roligt när insatserna får effekt, men egentligen tycker de inte om panikinventeringar.

– Vi vill helst jobba steget före, inte bara gå på avverkningsanmälningar. Det blir så stressigt, säger Ingemar Södergren.

Gruppen får många tips om fina områden eller letar själva på kartor och flygbilder. I år har de genomfört flera inventeringar med övernattningar, bland annat i en stor ganska orörd skog i Heby kommun.

– Vi hänger tillsammans och har kul samtidigt som vi får en bra relation till platserna. Det känns aldrig deppigt när vi är ute, säger Julian Klein.

Båda är överens om att gemenskapen är det viktigaste, det som får dem att fortsätta.

2017 startade de, Barbara Kühn och Linda Johansson ett löst nätverk som blev Nya skogsgruppen ett år senare. Gruppen växte snabbt till runt hundra på mejllistan och över 340 följare på Facebook.

– En framgångssak har varit att ordna olika typer av aktiviteter som föredrag och vandringar. Filmvisning med lussebullar lockar många som inte vågar hänga med ut på inventering direkt, säger Ingemar Södergren.

Men egentligen krävs inga förkunskaper. Alla är välkomna och gruppen lär gärna ut, försäkrar Julian Klein.

– Vi jobbar också med praktisk naturvård, till exempel i samarbete med Projekt vitrygg. Då känner man verkligen att man gör nytta.

Gemenskapen och övernattningarna är viktiga för gruppens arbete.

Läs mer om kretsarbete:

Genombrott för talerätt med räddade stadsekar
Svegs svåra vägval: kritik mot planerad förbifart
Storskogen står kvar efter lyckad kamp
Artikeln publicerades i
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter