Erika Bjerström väver samman klimat- och demokratikris i ny bok

När Erika Bjerström sade upp sig hade hon varit SVT:s klimatkorrespondent i nästan fem år. Ett av skälen till att hon valde att sluta var mängden hat och hot – något hon var väl bekant med redan sedan tiden som utrikeskorrespondent i USA, men vars omfattning ökade påtagligt under den period hon var klimatkorrespondent.

– Det handlade om min roll, att jag jobbade med just klimat, som blivit en väldigt polariserad fråga. Jag utsattes för återkommande personangrepp och var med om omfattande drev kring mitt resande i tjänsten till exempel. Det blev paradoxalt eftersom de som startade de här dreven samtidigt argumenterar för att människan inte påverkar klimatet.

”Jag är gladare”

Under de sista åren av sin anställning på SVT levde Erika Bjerström med överfallslarm. SVT:s säkerhetsavdelning hade anledning att kontrollera säkerheten i hennes lägenhet och i sommartorp. En längtan efter en friare roll tillsammans med en insikt om att situationen hade blivit ohållbar gjorde att hon bestämde sig för att sluta på SVT. Sedan dess har hon frilansat.

– Nu känner jag att axlarna sjunkit och jag är gladare. Jag har inte puls när jag öppnar min mejl längre.

Läs också: Lisa Röstlund gräver i livets korridor

Klimatfrågan är politiskt slagfält

I september kommer Erika Bjerströms nya bok: Demokratin dör i hettan (Fri tanke, 2025). Precis som titeln antyder handlar den om klimatfrågan men också hela demokratin.

– Det är den viktigaste bok jag skrivit hittills. När jag fick syn på sambandet mellan klimatfrågans backlash och demokratins tillbakagång visste jag att jag var tvungen att skriva om det.

Erika Bjerström visar hur klimatfrågan har blivit ett nytt politiskt slagfält. Mycket handlar om ytterkantshögern i Europa, om utvecklingen i Sverige och om USA under Trumpåren.

– Jag har sett många exempel på hur ytterkantspartier utnyttjar människors allmänna ekonomiska oro till att få röster. De säger att den gröna omställningen är orimlig och innebär risker. Ofta är de väldigt framgångsrika och vinner makten via demokratiska val. När de väl vunnit monterar de inte bara ner klimatpolitiken utan också hela demokratiska fundament.

Läs också: Så formas motstånd mot omställning

”Kris byggs på kris”

Erika Bjerström skriver om hur polariseringen accelererat och hur klimatsatsningar vattnats ur eller helt monterats ner på flera håll i världen de senaste åren.

– 2019 hade jag aldrig trott att det här varit möjligt, men sedan dess har vi haft pandemi, klimatrörelsen har splittrats, vi har haft energikris och krig. Nu ser vi hur demokrati- och klimatkrisen vävs samman på ett sätt där kris byggs på kris.

Vill diskutera demoktarins möjligheter

Boken kretsar kring en stor och komplex frågeställning.

– Är demokratin rustad eller över huvud taget konstruerad för att hantera den största utmaning som mänskligheten någonsin ställts inför? Med den här boken vill jag inleda ett samtal kring det.

Parallellt med de politiska spåren löper Erika Bjerströms egen berättelse om skuggsidan av att rapportera om klimatet. Hon skriver om växande beröringsskräck bland journalister och om oro att redaktioner ska välja bort klimatfrågan.

– Jag har med min personliga berättelse för att den passar in i den större bilden. När demokratin går tillbaka börjar det ofta med att man ger sig på journalisterna och akademikerna, det är första steget. Jag känner nästan att det är min skyldighet att berätta om hur det har varit.

Du var klimatkorrespondent i nästan fem år, hur stod du ut under de åren?

– Jag kände hela tiden att det var otroligt spännande och meningsfullt. Jag tycker ju att klimatkrisen är vår tids största nyhetsstory. Dessutom har jag jobbat väldigt länge, jag är liksom ingen duvunge och jag tänkte ”skärp dig, det här ska du ju fixa”. Men i och med den här boken förväntar jag mig att redaktionsledare ska förstå vikten av en rimlig arbetsmiljö. Jag vill inte att någon yngre journalistkollega ska hamna i den situation jag varit i.