Legender för lärklängtare

Våren börjar sjunga i korsnäbbarna.

Krönika

Legender för lärklängtare

Nu mognar kottarna hos gran och tall allt vad de kan och våren börjar sjunga i korsnäbbarna. Deras nykläckta små ska nämligen leva av granfrön och tallfrön, inte av insekter och allehanda kryp som de flesta andra småfåglar.

Därför har Darwin ordnat det så fiffigt att korsnäbbarna häckar mitt i vintern, när det finns som mest mat åt ungarna. Ligger inte de blivande föräldrarna redan på ägg i sina skägglavsfodrade små korgar så börjar det bli dags att fixa till hemmet och sätta i gång med parningen.

Kanske börjar hormonerna klia även i en och annan kattuggla – de påstås ju kunna häcka under årets alla månader – och korparnas hisnande luftakrobatik har jag redan fått se, men annars tycker jag nog att fågelvåren fortfarande känns avlägsen. Så vad finns då som kan lätta upp sinnet hos en otålig lärklängtare som jag? Folkloristen Carl-Herman Tillhagens fantastiska bok Fåglarna i folktron till exempel! Det är nu fyrtio år sedan den kom ut, och den blir inte mindre fascinerande för att tiden går.

Urgamla legender

Här samsas urgamla legender om rödhakesångaren och svalan med berättelser om hur nattskärran kom till världen och lommen fick sina fula fötter. Det ena avsnittet mer förunderligt än det andra, inte minst när det gäller föreställningarna om fåglarnas övernaturliga egenskaper och hur vi kan dra nytta av dem. Som att man blir kvitt sina mardrömmar om man fuktar en duk med härfågelblod och binder den runt handleden innan man går till sängs, eller att en uppspikad berguv ovanför ytterdörren ger bästa skyddet mot blixtnedslag och eldsvådor, eller att man kan skydda sig mot ormbett genom att ha ett tjäderhjärta fastbundet på armen.

LÄS porträttintervjun med Tomas Bannerhed

Fåglarnas kroppsvätskor har på många håll ansetts vara särskilt verksamma mot sjukdomar och åkommor av olika slag: örnens galla mot epilepsi, duvans träck mot vårtor och korpens blod mot hemorrojder till exempel, och den som önskar sig ett bättre minne kan pröva att smörja in tinningarna med rapphönsgalla. Är det däremot mörkerseendet som börjat svikta gör du så klart bäst i att svälja ett par uggleögon. Skulle du förresten vilja få reda på vad din älskade har för hemligheter och önskningar? Smyg då ner ett starhuvud under kudden så berättar hon – eller han – alltsammans för dig i sömnen. Och faller detta så väl ut att det skulle kunna bli fråga om giftermål så vet göken besked om när: så många gånger som kuckufågeln ropar första gången du hör den på våren, så många år dröjer det innan bröllopsklockorna ringer.

Föreställningar om det övernaturliga

Ja, så där kan man hålla på. Många stolligheter blir det eftersom folktron ofta utgår ifrån föreställningar om det övernaturliga, men framför allt säger boken något om hur starkt vårt förhållande till fåglarna har varit genom alla tider, och hur vi har försökt tolka vår omgivning och tyda tecken som vägledning, inte minst när vi levde nära naturen och var beroende av vädret och skörden och hälsan för vår överlevnad, en tid så avlägsen vår egen digitaliserade värld att vi har svårt att föreställa oss den.

Tomas Bannerhed, författare och krönikör i Sveriges Natur

Så tag och läs. Och låt oss sedan hoppas att den efterlängtade första lärkan flyger högt, ty då väntar inte bara en vacker vår utan också ett gott sädesår.

Ämnen:
Artikeln publicerades i