Vinnare av Tidskriftspriset 2022 – ÅRETS TIDSKRIFT FACKPRESS
Vinnare av Publishingpriset 2022 – Medlemstidning – Individ

Lungsnäckor – verklighetens Lilla snigel

"Lilla lungsnäcka, akta dig..."

Lungsnäckor – verklighetens Lilla snigel

Lungsnäckor är en brokig skara – från burdusa mördarsniglar till mer timida och känsliga millimeterstora existenser. Vissa är invasiva inkräktare medan andra är indikatorer på ostörd natur.

Den som googlar ”Lilla snigel” får nästan enbart upp bilder på något som borde heta ”Lilla snäcka”, eftersom de har skal, vilket sniglar inte har. Mer inkluderande vore att sjunga ”Lilla lungsnäcka”. I gruppen lungsnäckor ingår nästan alla sniglar och snäckor vi stöter på.

När sniglarna lämnade det skyddande skalet bakom sig i evolutionen blev de snabbare, smidigare och mindre beroende av kalk. Snäckor, däremot, är ofta långsamma och kalkberoende. Det gör dem känsliga för störningar i miljön och antalet små snäckor har minskat dramatiskt, bland annat på grund
av utdikning. Att hitta dem är ett exklusivt kvitto på intakt ostörda vattenvägar.

Parallellt med ett nyväckt intresse för att bevara hotade snäckor pågår en kamp för att hejda de oönskade lungsnäckorna. Med ett varmare klimat och mer trädgårdshandel över gränserna dyker nya arter upp hela tiden. Nära hälften av Sveriges 24 sniglar klassas som främmande, men bara 4 är invasiva, det vill säga sprider sig snabbt och ställer till problem (röd skogssnigel, mördarsnigel, trädgårdsglanssnäcka och svarthuvad snigel).

Större agatsnäcka – hotad liten snygging

Större agatsnäcka är en kastanjeblänkande, sju millimeter lång skönhet. Den lever i kalkrika sumpskogar och kärr och är mycket känslig för dikning och andra förändringar. De senaste 50–70 åren har arten försvunnit från drygt 60 procent av de platser där den tidigare fanns på Gotland. Den som hittar en större agatsnäcka befinner sig i en värdefull, oförstörd våtmark.

Slätspolsnäcka – smal och vänstervriden

Slätspolsnäckor och andra spolsnäckor skiljer sig från de flesta andra snäckor genom en vänstervriden skalspiral. Om detta är till nytta är svårt att säga, men det långsmala skalet gör att de lättare kan ta sig in i små skrymslen, vilket är viktigt för den som är liten och torkkänslig. Spolsnäckor klättrar gärna på lodräta klippor och trädstammar där den betar alger och lavar.

Mördarsnigel – kallblodig kannibal

Sedan förra året har Sveriges mest fruktade snigel döpts till sitt öknamn − mördarsnigel. Tidigare var det officiella namnet spansk skogssnigel men genetiska studier har visat att arten är fransk. Huruvida mördare är rätt namn får jurister kanske avgöra, men de äter gärna artfränder som är skadade eller gamla. Mördarsnigeln upptäcktes i Sverige i mitten av 1970-talet och är mer eller mindre spridd över hela landet. Alla vuxna mördarsniglar dör på hösten medan ungdjuren övervintrar. De är mycket torkkänsliga och sommarens mördarsnigelmängd avgörs av hur mycket regn som faller i maj.

Vinbergssnäcka – medeltida mumsare

Vinbergssnäckan är ett levande bevis på att alla införda snäckor inte är invasiva. Även om den konsumerar en del sallad kan nog denna snäcka kallas folkkär. Den äter och reproducerar sig i lugnare takt än mördarsnigeln. Vinbergssnäckan kom till Sverige på medeltiden och etablerades runt klostren. Den var en bra proteinkälla under fastan, då man inte fick äta vanligt kött.

Svarthuvad snigel – nyanländ höstbesökare

2015 upptäcktes svarthuvad snigel i Sverige, som härstammar från Kaukasus. Dess aptit och spridningsförmåga gör att den riskerar att bli ett stort problem. Arten har ett karakteristiskt svart huvud, men om du hittar en mörkhövdad snigel före mitten av juli är det förmodligen en annan art. Svarthuvad snigel lever som vuxen bara på sensommaren och hösten.

Trädgårdssnäcka – randigt i gräset

En av de vanligaste snäckorna är trädgårdssnäckor. De varierar i färg och mönster. De med ränder klarar sig bäst i gräsiga miljöer, eftersom de blir kamouflerade mot gräset. De enfärgade klarar sig bättre i skogen.

Torntandsnatting – havets mygga

Av Sveriges 200 lungsnäckor lever nästan 40 arter i sötvatten och omkring 30 i havet. En av de havslevande är torntandsnatting, som liknar en blandning av snäcka, kanin och elefant. Med sin långa snabel suger den kroppsvätska från kalkrörmaskar. När snabeln inte används rullas den in i det 2-3 millimeter långa skalet. Torntandsnattingen hör till gruppen snyltsnäckor, små parasitiska snäckor som har specialiserat sig på olika värddjur.

Läs mer om arter:

De åker snålskjuts på andras rötter
Fåglarnas kärleksliv
Mesarna tar tåget genom vintern
Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram