Jättepandans återkomst

Jättepandan är symbolen framför andra för utrotningshotade djur, men nu börjar läget vända. Ett skäl är att kinesiska forskare lyckats med fortplantning i fångenskap och utsättning i det vilda.

I höstas ändrade Internationella naturvårdsunionen (IUCN) jättepandans status från hotad till sårbar. Genombrottet beror på att Kina lyckats bättre med att stoppa tjuvskytte och skydda livsmiljöer. Två tredjedelar av världens pandor lever i bamburika naturreservat i Sichuan, centrala Kina.

Men vändningen är också ett resultat av många års forskning kring pandans gåtfulla fortplantning och metoder för att sätta ut ungar födda i fångenskap i det vilda.

Forskarna vid China Research and Conservation Center for the Giant Panda lade ett komplicerat pussel för att återskapa miljöer som passar det känsliga djuret. Dofter är avgörande, liksom valet av träd för bobygge och menyn av olika bambusorter, som varierar med säsong.

Ungarna anpassas gradvis till vildare miljöer där de lär sig att klättra och skaffa föda. De som bedöms klara sig bäst får prova på det vilda livet i naturreservaten Bifengxia, Dujiangyan och Wolong.

Även om siffrorna pekar åt rätt håll för jättepandan nu är det långt ifrån läge att blåsa faran över för nationalsymbolen och världskändisen. Färre än 2000 pandor lever i det vilda, skogarna är fragmenterade av jordbruk och IUCN beräknar att klimatförändringen kommer att slå ut 35 procent av jättepandans livsmiljöer inom de närmaste 80 åren.

Förstagångsmamman Min Min, sju år, och hennes unge. När jättepandor föds är de små, blinda och rosa med få hår. Genomsnittsvikten är 100 gram, bara en niohundradel av moderns vikt. En mänsklig baby väger ungefär en tjugondel av moderns vikt.
Dags att prova om benen bär. Det tar ungefär tre månader innan en pandaunge blivit stark nog för att kunna gå några steg.
En panda släpps ut i reservatet Wolong. Utmaningarna i projektet var flera: inte bara att få pandorna att fortplanta sig utan också att återanpassa djuren till det vilda livet i Sichuans bergsskogar. Det tog över 30 år för de kinesiska forskarna att hitta lösningar.
Bergen i naturreservatet och nationalparkaen Jiuzhaigou i norra Sichuan. Området är världsarv sedan 1997.
En pandaskötare gör en hälskontroll av en pandaunge i naturreservatet Wolong. Att bära pandadräkter indränkta med pandaurin är ett sätt att minimera störningen.
En jättepanda lyfter upp en pandaunge.
Jättepandan Xi Mei, 15, gungar sin unge i Wolongs naturreservat. Genombrotten för återutsättning av jättepandor ger hopp i en region där miljönyheter ofta varit dåliga nyheter.
Jättepandan Zhaung Mei och hennes ettåriga unge Bao Bao klättrar uppför ett träd. Jättepandor är extremt skygga djur och trots att de funnits i miljoner år fångades den första 1927

Fotograf i pandadräkt

Bild på Ami Vitale i blå skjorta och med kamera.
Fotografen Ami Vitale har fotograferat i över 75 länder. Foto: Sarah Isaacs

Amerikanskan Ami Vitale byggde en världskarriär som fotograf med dramatiska bilder från konfliktzoner. Hon har fotograferat i över 75 länder.

— Gradvis insåg jag att alla konflikter handlar om resurser, så jag började växla över till berättelser om naturen och vår koppling till den. Att rädda naturen är också att rädda oss själva.

Pandorna var ett inspirerande exempel, en glimt av framtidshopp i en region med mycket miljöförstöring.

— Den största utmaningen var att få komma nära. Pandorna är nationalsymboler och mycket sårbara, så varje djur är noga övervakat. För att inte störa fick jag bära pandadräkt indränkt med pandaurin, precis som personalen. Det var speciellt …

Bilderna har blivit belönade vid World Press Photo Awards 2017.
Läs en längre intervju med Ami Vitale.

UTRUSTNING

Oftast Nikon D5 med 24-70mm.

Fotograf Ami Vitale
Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram