Nytt hopp för sjön
I skogssjöns klara vatten lurar gäddan på byte i djupet medan abborrarna letar mat på grundare vatten. Försurningen av Sveriges sjöar minskar. Tobias Dahlins glasklara undervattensbilder låter oss komma under ytan på en LEVANDE INSJÖ.
DET SURA REGNET har blivit mindre surt. Nedfallet av försurande svavel över Sverige har minskat med 70 procent sedan 1990 och kvävenedfallet med drygt en fjärdedel. Bättre rening och bättre bränslen i kraftverk och fartyg i Europa är några av förklaringarna. För 25 år sedan var 17 procent av Sveriges sjöar försurade, för fem år sedan var siffran 10 procent. Men levande och fiskrika klarvattensjöar är fortfarande ovanliga i Västsverige, där bilderna på de här sidorna är tagna. Här är nästan varannan sjö försurad.
Sjöarnas naturliga återhämtning efter minskad försurningsbelastning går långsamt. En omfattande sjökalk-ning hjälper till att göra vattnen levande igen. Men det tar lång tid för fisk och småkryp att komma tillbaka.
Näringsfattiga skogssjöar drabbas hårdast av försurning. När surt och aluminiumrikt vatten från de omgi-vande skogsmarkerna når sjön dör fisk och vattenväxter. Mört, kräfta och laxfiskar är bland de känsligaste arterna, medan abborre och gädda är tåligare. Vid pH 4,5 är all fisk borta. Näckrosor och vitmossor trivs däremot i det försurade vattnet.
