Hälften kvar att upptäcka

NYCKELBIOTOP är ett skogsområde med höga naturvärden. Nyckelbiotoperna kan vara små eller stora områden, ofta med gamla träd, hög andel död ved och många hotade arter. Begreppet är underlag för flera former av både formellt och frivilligt naturskydd i skogen. 

Skogsstyrelsen har hand om registreringen av nyckelbiotoperna. Myndigheten har nyligen presenterat en rapport som analyserar nuläget och sammanfattar vilka arealer och naturtyper det handlar om. Det finns minst femtio olika typer av nyckelbiotoper: till exempel kalkbarrskog, gransumpskog, lövbränna, ädellövnaturskog, hassellund, betad skog och många fler. 

I dag är två procent av den produktiva skogsmarken nyckelbiotopsklassad. Ändå uppskattar Skogsstyrelsen att en dubbelt så stor areal återstår att upptäcka och dokumentera.

Att ett område klassas som nyckelbiotop innebär inget skydd i sig, men en hög täthet av nyckelbiotoper i ett större område signalerar att det finns höga naturvärden som behöver skydd i form av naturreservat eller biotopskyddsområden. Endast 15 procent av de registrerade nyckelbiotoperna är formellt skyddade. Men nyckelbiotoperna är också underlag för de miljöcertifierade skogsbolagens frivilliga avsättningar av skog. Bolagen har genom certifieringen åtagit sig att inte avverka nyckelbiotoper. 

Markägarna informeras när nyckelbiotoper hittats och inventerats. Detta för att de ska veta att de finns där och undvika att avverka dem. Ändå kalhuggs varje år drygt 200 hektar kända nyckelbiotoper. Men mörkertalet bedöms som stort, enligt rapporten avverkas uppemot 2 000 hektar oregistrerade nyckelbiotoper årligen.

Nyckelbiotoperna är ojämnt spridda över landet. Det är främst i de områden som ännu inte hunnit bli så hårt påverkade av det moderna skogsbruket som de värdefulla områdena finns kvar.