Annons

Grönare städer

TEMA * Städerna växer, men det behöver inte betyda att allt det gröna försvinner. Lusten att odla mellan husen blir bara större och större liksom uppfinningsrikedomen.

Skribent Stina Hylén

Villor på höjden

I Västra hamnen i Malmö ligger bostadsrättsföreningen Urbana Villor. Där är sju hem staplade på varandra i ett ­vertikalt villakvarter. Förutom en egen stor trädgårdsbalkong har de boende ett gemensamt växthus och en takterrass.

I tre av villorna bor arkitekterna Pontus Åqvist, Cord Siegel och Karin Larsson. Idén till huset kom till av viljan att bo kvar i staden och samtidigt ha villakvalitéer som rejäl grönska och grannsämja. Den visionen tycker Pontus Åqvist att de uppnått.

– Villagatan är vertikal i form av en trappa. Där kan vi gå förbi varandras trädgårdar, stanna till och prata. Bara vet­skapen om att det kan komma förbi någon är skönt tycker jag. Det blir inte isolerat som i en lägenhet.

Tillväxt på riktigt

Nätverket Tillväxt bygger på filosofin att skapa ekosystem som efterliknar naturen. Mycket skörd med lite skötsel är målet.

Tillväxt verkar i Stockholm och har exempelvis designat en skogsträdgård vid Fisksätra station. Där växer kryddor i marknivå och på högre nivå sådant som vinbär, plommon och nötter. Inspirationen kommer från ett naturligt skogsbryn, även när det gäller principen att alla får plocka. Genom att plantera grönsaker, frukt och bär på outnyttjade ytor vill gruppen ta ­steget mot en hållbar tillväxt på riktigt.

Liksom andra rörelser inom stadsodling blir det alltmer irrelevant att kalla Tillväxts medlemmar för gerillaodlare. Det händer att de »busodlar«, men utvecklingen går mot att odla i samverkan och med tillåtelse av markägaren. Skogsträdgården har anlagts i samarbete med boende i området, Naturskyddsföreningen och Nacka kommun.

De räddar stolta stadsträd

– Börjar inte din ek bli lite farlig? Och vad mycket löv den fäller!

Grannar till villaägaren Ingemar Lundqvist i Oxelösund började se den gamla eken som ett problem. Och Ingemar kände trycket. Han beklagade sig på Facebook. Kommunens miljöinspektör läste och lyckades locka dit några trädproffs som tog ned riskabla grenar. Nu är den nästan 200 år gamla eken räddad tack vare gratis insatser från arborister som också lovat ge ett handtag med lövkrattningen.

Nybildade Saf, Sveriges Arboristförbund står bakom insatsen. Föreningen fick fart efter fällningen av den riksbekanta teveeken i Stockholm. Den 10-11 maj ordnar föreningen en konferens om veteranträd i stadsmiljö och hoppas på del­tagare från kommuner, länsstyrelser, markägare och miljöorganisationer.

Grisar mitt i stan

I Kvillebäcken odlar lyxrestauranger ruccola på en gammal bilskrot och i Majorna kan de boende leasa en grisflock. En nygammal hållbarhetskultur är på väg att växa fram i Göteborg.

– Vi vill experimentera och visa att det är rimligt med djur i staden även om det just nu handlar om mikro­besättningar, säger Niklas Wennberg.

Han är verksamhetsledare för Stads­jord, den grupp som står bakom satsningarna. Tack vare dem är sådant som lufttorkad Mölndalskinka snart ett inslag på ett par av Göteborgs toppkrogar.

Stadsjord jobbar även med att ta vara på rivningstomter med föro­renad mark, till exempel gamla bensinstationer. I Kvillebäcken, ett av Göteborgs skitigaste områden finns nu mobila odlingssystem där grönt växer i säckar och backar.

Stadsodling på ny nivå

När mycket av Sveriges stadsodling pågår i liten skala tar företaget Plantagon steget längre. De ska anlägga världens första jätteväxthus för vertikal odling i Linköping. Det symboliska första spadtaget togs i februari.

Det handlar om industriell odling av livsmedel inne i städer, där man tar tillvara städernas begränsningar och förutsättningar. I Linköping innebär det att Plantagon samarbetar med Tekniska verken för att använda deras överskottvärme och koldioxid. Det ska vara en del i ett kretslopp.

Genom det här projektet vill Plantagon utveckla framtidens modeller för ett hållbart liv i staden. Det femtio meter höga växthuset, konstruerat av Sweco, står klart i Linköping tidigast våren 2013.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Stina Hylén
Artikeln publicerades i
Annons