Farligt att fånga mygg?

FRÅGOR & SVAR * Hur bra är det egentligen med myggfällor? Och varför får man inte lägga kuvert i pappersåtervinningen? Läs svaren på våra läsarfrågor om natur och miljö.

Skribent Anders Friström Och Mats Hellmark

GRODORNA FÖRSVANN

Varje vår sedan 1978 har det funnits gott om grodor i en liten sumpskog med några mindre, grunda, vattensamlingar. Där växer rikligt med missne. Förra våren fanns det plötsligt inte en groda. Att det skulle ha skett någon förgiftning tror jag är uteslutet men vad kan ha hänt?

∕ Sten-Olof Tilander, Bankeryd

SVAR: Groddjur vandrar varje vår från de platser där de övervintrar till sina lekvatten för att para sig och lägga sina äggsamlingar. Ett av många hot mot groddjuren är vägbyggen, skogsbruk och annan exploatering som skapar hinder för dem att ta sig mellan vintervisten, lekvatten och sommarhabitat. Vatten­temperatur, nederbördsmängd och grundvattennivå kan också påverka populationen. Exakt vad som har påverkat din sumpskog är svårt att säga.

∕ Isak Isaksson, biolog Naturskyddsföreningen

GIFTER I KOMPOSTEN

Vi har en varmkompost där vi lägger så gott som allt köks­avfall, inklusive sådant som har blivit för gammalt eller mögligt. Jag har hört att det kan bildas giftiga ämnen i komposten. Hur är det med detta?

∕ Sten-Olof Tilander, Bankeryd

SVAR: Nej, det bildas inga giftiga ämnen i komposten. Det skulle ju ta kål på maskar och mikroorganismer som sköter nedbrytningen. Däremot avges växthusgasen koldioxid, liksom vid all nedbrytning. Skulle syrefria förhållanden uppstå kan metan avges i stället. De eventuella tungmetaller som finns i matrester och liknande som du lägger i kommer att finnas kvar där efter komposteringen. Bekämpningsmedelsrester och liknande bryts dock delvis ned i komposten.

∕ Anders Friström, redaktör, Sveriges Natur

SKATOR I HÄCKEN

Vi har en formklippt hagtornshäck som är över hundra år gammal. Den är fantastisk men har blivit för stor. Vi har funderat på att beskära den kraftigt till våren för att få ner den i storlek, men där finns minst tre skatbon och det känns inte bra gentemot skatorna. Har de lätt för att bygga nya bon någon annanstans? Vi gör ingreppet tidig vår, så det blir ju innan de har ungar. Jag tror det betyder otur att ta ned skat-bon, i alla fall enligt bondepraktikan.

∕ Erika Apelqvist

SVAR: Skator bygger gärna bon i gamla törnrika häckar där de får gott skydd för rovfåglar. Ofta börjar de bygga på boet redan på hösten innan. Yngre par kan börja bygga på flera ställen innan de bestämmer sig för var de ska slå sig ner. Paren håller ihop hela livet och återkommer gärna till sitt gamla bo. Men om boet har fallit ned eller förstörts så kan de förstås bygga ett nytt, även om det blir en större ansträngning. Hagtornshäckar beskär man gärna genom att ta bort grova stammar ända nerifrån för att tunna ut och få igång en rikare kvistsättning på återstående yngre grenar. Kanske kan ni på så sätt föryngra häcken helt eller delvis utan att ta ned skatbona. Att bara kapa den upptill eller på sidorna ger ingen föryngring, de äldsta stammarna har fortfarande dominans över de yngre.

∕ Isak Isaksson, biolog Naturskyddsföreningen.

ÅTERVINNA KUVERT

I många år har vi fått slänga mängder av kuvert bland hushållssopor på grund av klistret. Sker någon forskning för att vi inom rimlig tid skall kunna slänga kuverten bland tidningspapper eller kartonger? När förväntas man ha hittat en lösning på detta problem, så att vi kan återvinna den pap-persmängd som finns i alla kuvert?

∕ Ulf Bergstrand, Karlshamn

SVAR: På webbplatsen sopor.nu kan man läsa att ”limmet på kuverten är det största problemet. Det löses inte upp i processen i pappersbruket utan klumpar ihop sig. Det resulterar i sämre papperskvalitet eller i värsta fall makule-ring.” Problemet handlar inte bara om limmet på kuvertfliken, utan även om lim i kuvertets sidor och botten, liksom för att fästa eventuella kuvertfönster. Rådet att lägga kuverten i den vanliga soppåsen kvarstår, och så lär det nog vara även framåt. Det finns inget producentansvar för kuvert, som för tidningspapper, varför de inte ingår i förpackningsinsamlingen. Kuverttillverkarna ger inte heller några signaler om att vara nära en lösning när det gäller limmet.

∕ Anders Friström, redaktör, Sveriges Natur

ÖDLA MED KLARBLÅ MAGE

Hej, jag bor i Tännäs, Härjedalen. På min gård finns små ödlor som är klarblå på magen. Vad kan det vara för art?

∕ Marita Olofsson, Tännäs

SVAR: Du har skogsödlor på din gård, vackra små reptiler som föder levande ungar. De finns i hela landet och går i lång vinterdvala i dina trakter för att klara kylan. I norra Sverige kommer de fram först i slutet av maj. Färgen hos skogsödlan varierar mycket. Det finns en form, ”montana” som har olivgrön rygg och blåvit undersida.

∕ Isak Isaksson, biolog Naturskyddsföreningen

VEM TAR ANSVAR FÖR PALMOLJAN?

Nu talas det i media återigen om att vi inte ska köpa produkter som innehåller palmolja. Min hustru och jag har försökt i många år att und-vika palmolja, men det är nästan helt omöjligt. De flesta köpta bakverk innehåller palmolja. Enda sättet att få palmoljefria bakverk är att baka själv. Så illa är det. Då problemet är så stort går det inte att enbart lägga det på kunderna. Att bara vi som kunder agerar tar för lång tid. Ska något hända måste industrin och kunder agera tillsammans.

∕ Ragnvald Nilsson, Bureå

SVAR: Vi behöver minska användningen av palmolja och den andel som vi fortsatt kommer att ha kvar ska vara ansvarsfullt producerad. Därför är det viktigt att vi som konsumenter visar att vi inte vill ha palmolja i våra produkter och ifrågasätter utbudet – dels genom att ställa producenterna till svars, dels genom att avstå från att handla. Samtidigt ställer Naturskyddsföreningen och andra aktörer på olika sätt krav direkt till producenter av såväl produkterna som av palmoljan. Det krävs också striktare regelverk och genomgripande förändringar på plats i de länder där palmoljan produceras, därför stöttar vi också miljöorganisationer i dessa länder, framför allt Indonesien. Vi granskar också banker som investerar i palmoljesektorn för att förmå dem att investera mer ansvarsfullt.

∕ Maria Rydlund, sakkunnig tropisk skog, Naturskyddsföreningen.

FARLIGA MYGGFÄLLOR?

Det har blivit mycket populärt med gasoldrivna myggfällor. Enligt reklamen ger de en myggfri area på cirka 4 000 kvadratmeter och fångar och dödar effektivt hundratusentals mygg och knott per vecka. Hur bra är det egentligen? Många andra djur, till exempel småfåglar och fladdermöss, har ju dessa insekter som föda! Om många grannar skaffar myggfällor kan det påverka ekosystem och biologisk mångfald på sikt. Tar tekniken dessutom livet av andra insekter som bin är det oroväckande. Har jag fel?

∕ Kjell Borgström, Tyresö

SVAR: En gasolfälla lockar till sig mygg med hjälp av värme och koldioxid vid förbränning av gasol. Den utsöndrar också oktenol, en kemikalie som attraherar myggor. Det finns inga svenska undersökningar som visar att gasoldrivna myggfällor kan minska myggplågan i områden där man har stora problem med översvämningsmyggor. Då krävs andra åtgärder. I områden där man inte har stora problem med översvämningsmyggor är det miljövänligare, billigare och ger mer livsglädje runt knuten att sätta upp holkar för insektsätande fåglar som svartvit flugsnappare.

∕ Isak Isaksson, biolog Naturskyddsföreningen

OTILLGÄNGLIG SKOG

Där jag bor finns några områden med uppvuxen skog där vi brukar plocka blåbär och svamp. Nu har skogsägaren gallrat och tagit bort trädstammar, men lämnat allt ris. Marken är täckt av en tjock matta av grova grenar som kväver undervegetation och gör skogen helt otillgänglig för människor och djur. De gamla stigarna är helt borta. Kommunen svarar mig att ris ska ligga kvar på marken och förmultna. Är det så i modernt skogsbruk och behöver man inte ta hänsyn till rekreationsvärden i en tätbebyggd kommun?

∕ Eva Valenta, Täby

SVAR: Skogsägare är med den skogsvårdslag vi har i dag inte skyldiga att anpassa skogsbruket till friluftslivet. Däre-mot finns det i skogvårdslagens hänsynsparagraf (30) en skrivning som säger att ”stigars framkomlighet ska säkras”. Föreslår att du kontaktar kommunekologen och påpekar detta.

∕ Isak Isaksson, biolog Naturskyddsföreningen


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström Och Mats Hellmark
Artikeln publicerades i