Bli en fågelskådare

GRÖN GUIDE * Vad krävs för att börja skåda fågel? En kikare och en fågelbok så klart, men sen är det mest en fråga om att få kunskap och erfarenhet, som du skaffar genom att vistas mycket ute i fågelrika marker.

Skribent Anders Friström

FÅGELSKÅDNING HAR BLIVIT trendigt, på SVT kan du till och med följa kändisar som lär sig mer om fåglar i Det stora få-geläventyret. Om man vill ut i naturen och prova på fågelskådning, hur börjar man då?

Det första du behöver är en kikare. Den måste inte vara jättedyr, men de allra billigaste ger kanske inte den skärpa och ljusstyrka du behöver. Små kikare är lätta att ha med, men det blir svårare att få syn på fåglarna eftersom syn-fältet blir smalare. 

– Fåglar är ofta långt bort, är små och rör sig fort. Därför är det bra att börja med exempelvis sjöfåglar, som är lite större och inte försvinner så fort, säger Karin Åström, biolog och erfaren fågelskådare. Att få syn på fåglar med blotta ögat och sedan också få in dem i kikarens synfält kan kräva en del övning.

Du behöver också en bra fågelbok. Den ska vara tillräckligt liten för att bära på samt ha tydliga artbilder och utbred-ningskartor. Den bör också omfatta åtminstone alla de svenska häckfågelarterna. 

– Växla mellan att titta på fåglarna i kikaren och kolla upp dem i fågelboken, så att du ”artar” dem rätt. Tänk på att unga och gamla fåglar kan skilja sig åt i utseende, liksom hanar och honor.

Kryssandet är en central del av fågelskådandet. Utrusta dig med en krysslista över alla landets fågelarter och markera dem som du ser (och har identifierat själv). De mest hängivna skådarna är med i Club300, för dem som vill kryssa fler än 300 arter inom landet. Men att ha 200 kryss är inte illa det heller.

Mest fart på fågellivet är det i gryningen. Men man behöver inte gå upp klockan fyra för att titta på fåglar, även om vårens fågelkonsert är härlig för den morgon­pigge.

– Det bästa sättet att lära sig något om fåglar är att följa med någon fågelkunnig ut, säger Karin Åström. Men det är ju inte alltid man hittar sådan hjälp. Då är det bra att hitta en fågelsjö med änder i. De är stora, har tydliga färgteck-ningar och ligger hyfsat still. 

Naturskyddsföreningens kretsar ordnar många fågelutflykter, så titta i ditt kretsprogram. På en del orter finns också lokala fågelklubbar inom Sveriges ornitologiska förening. På många fågellokaler finns det fågeltorn där det är lätt att få överblick och se bättre. De är givna besöksmål för fågelskådaren. I de flesta län finns det också guideböcker och nätguider som lotsar till fin natur i länet.

Det är inga problem att fågelskåda med barn, enligt Karin Åström. Det gäller bara att vänja dem vid att vara ute. Godis och fika är bra knep för att hålla barnen på gott humör. Man får inte gå för fort fram. Det måste få vara en lek. En krysslista över fågelarterna och en egen kikare sporrar intresset. 

– Ta dig tid att stanna upp och titta även på de allra vanligaste arterna och lär barnen dessa, säger Karin Åström. På vintern kan man rigga en egen fågelmatning i trädgården, gärna med utsikt från köksfönstret eller så. Då har man gott om tid att sitta där tillsammans och studera fåglarna. 

Hitta till fågelmarkerna

  • ”Här tittar vi på fåglar, Sveriges bästa fågellokaler” av Magnus Ullman ger bra vägledning till landets 50 främsta fågellokaler. ”Upplev Sveriges natur” av Martin Emtenäs guidar till etthundra fina naturupplevelser runt om i landet. 
  • FÅGLAR I MOBILEN: En fågelapp i mobilen är bra att ha, inte minst för att enkelt kunna lyssna på fågelljuden i fält. Exempel på välrenommerade appar är ”Fågelguiden” som finns för Iphone (inom kort även för Android) och ”Fågelappen online” för Androidmobiler.
  • FÅGELLARM: När du blivit varm i fågelskådarkläderna kan du ladda ner mobilappen ”Band” som ger möjlighet att få larm om sällsynta fåglar som siktas i din närhet. Det finns ett antal olika lokala larmlistor anslutna, exempelvis Sthlmbetong för fågelobservationer innanför tullarna i Stockholm. På artportalen.se kan du också söka på inrapporterade fynd av olika arter i din närhet.

Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Anders Friström
Artikeln publicerades i