Vinnare av Tidskriftspriset 2022 – ÅRETS TIDSKRIFT FACKPRESS
Vinnare av Publishingpriset 2022 – Medlemstidning – Individ

Att göra upp en eld

RÄTT RUSTAD * Ett enkelt nöje, men alltid en höjdpunkt på utflykten. När eldsflammorna sprider värme och ljus infinner sig trivseln. Här en snabbkurs i konsten att göra upp eld ute.

Var glad när du gör eld, är ett av råden i Yngve Ryds fantastiska bok om samisk eldkonst. Man ska laga sig lycklig, gärna med en jojk, så går det lättare.

I början hämtade människan eld från blixtnedslag och skogsbränder. Då bestod konsten framför allt i att bevara glöden och kunna bära den med sig.

Eld har vi nyttjat till värme, ljus, matlagning, för att bränna lera och smida järn. Men också för att skrämma bort rovdjur och övernaturliga väsen. Piper det i brasan är en människa på vandring, då får man snart besök.

In i vår tid sitter fascinationen för lågorna i, och att kunna göra upp eld under en naturutflykt ger stor tillfredsställelse.


1. F
örbered hemma. Liksom alla konster kräver det övning att göra upp eld på ett naturnära sätt. Har man ingen jojk, ska man åtminstone ha gott tålamod, för brådska ger ingen brasa. Är det torrt ute lyckas man snart. Vid blöta är det värre. Några enkla förberedelser underlättar.

Placera tändstickor och plån vattentätt, till exempel i en gammal filmburk.

Plocka och torka remsor av enebark och björknäver till tändvirke. (Att ta bark ingår inte i allemansrätten, så har du inte egna träd måste du fråga markägaren om lov.) Spänta stickor med hjälp av en späntkniv (utmärkt redskap för eldmakare). Lägg stickor och näver i en plastburk och ta med. Det väger nästan ingenting.


2.
Säkerheten kommer alltid först. Ta reda på områdets eldningsföreskrifter, och huruvida eldningsförbud råder. Läs på i broschyren Eldning och allemansrätt, på www.msb.se. Du kan också ladda ner gratisappen Brandrisk Ute.

Välj plats med omsorg. Om du eldar utanför en iordningställd eldplats, är sand- eller grusmark bäst. Håll avstånd till träd och elda inte där det är mycket rötter eller på torvmark – där är risken för jordbrand särskilt stor.

Stensätt hela eldstaden, alltså även botten, så skonar du underlaget, samtidigt som elden får luft underifrån.


3.
Bränsle, värme och syre är grunderna för brasan. Se till att du har gott om ved tillhands när du börjar. Tänd först på näver och stickor, och mata undan för undan med grövre ved. Lägg en grov pinne på tvären och luta de andra mot den. Pinnarna måste ligga tätt nog för att kunna värma varandra, och glest nog för att få luft. Placera vedträna jämsides – då får du en lugn brasa och bränslet räcker länge. Dessutom blir den mer stabil än om du lägger veden kors och tvärs.

Eldsflammor är brinnande gas. Det är alltså inte det fasta träet som brinner, utan förgasat trä. Vid förbränningen frigörs den solenergi som bundits i växten vid fotosyntesen.


4.
Släckningen är också en konst. Sära på vedträna och rör om i glöden, om du vill att elden ska dö ut snabbare. Häll på vatten tills all glöd slocknat, och sedan lika mycket vatten till.

Tidigare brann våra barrskogar en eller ett par gånger per århundrade. Sedan slog lövbrännorna upp, brandnävorna blommade och rökdansflugorna flög. Nu bekämpar vi skogsbrand och det gör också många arter allt sällsyntare. Elden är både liv och död.


5.
När träet brinner frigörs den solenergi som bundits i växten vid fotosyntesen.


”Hellre en liten eld som värmer än en stor som bränner.”

Säker lägereld

En säker eldstad och torr ved är vad du behöver för en lyckad utflyktsbrasa.

Att tända med
Förvara tändstickorna torrt. Ha med dig torra späntade stickor och näver hemifrån. Tändpapper eller en ljusstump kan vara en god hjälp för att få elden att ta sig, liksom tidnings­papper.

Säker eldstad
Om det inte finns en färdig eldplats behöver du göra en själv, lägg stenar runt om och även undertill. Anlägg helst eldstaden på sandig eller grusig mark. Elda inte direkt på berg!

Viktigt med torr ved
Ofta behöver man ta med ved hemifrån, då är den också torr och fin. Du får ta pinnar som ligger på marken, men inte bryta kvistar på träd. Pinnarna är dock ofta fuktiga och svåra att elda med.

Glöm inte att släcka!


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Michaela Lundell