Annons

Äntligen rysk invasion

AKTUELLT * Under slutet av sommaren och hösten har minst 1500 vitryggiga hackspettar flugit in i Finland österifrån. En del har fortsatt till Sverige och Norrlandskusten.

DEN STARKT utrotningshotade arten har setts på ett 15-tal svenska lokaler under hösten. De flesta i Norrbotten, men även så långt söderut som Hammarö i Värmland och Hartsö-Enskär i Södermanland.

– De som fångats vid fågelstationer har varit i god kondition, så orsaken till invasionen är knappast mat-brist. Snarare rör det sig om en lyckad häckning i ryska Karelen och att de därför sprider sig, säger Kristoffer Stighäll som är projektledare för Naturskyddsföreningens projekt vitryggig hackspett.

Kanske har ett hundratal vitryggar nått Sverige, och en del av dessa kan bli nyskott till vår utsatta populat-ion. Tidigare i år har man bara kunnat räkna in tolv vitryggiga hackspettar, men tre par har lyckats med häckningen och fått ut minst nio ungar.

De nya hackspettarna öster-ifrån ger goda möjligheter till häckningar längs Norrlandskusten 2016.

– Det vore också otroligt värdefullt om nya fåglar hittar till områdena vid Dalälven och i Värmland där vi sätter ut vitryggig hackspett.

Problemet för arten i dag är att det finns alldeles för få områden med bra förutsättningar (sammanhäng-ande områden med gammal lövskog och gott om död ved). Bra områden finns i södra Dalarna, södra Gäst-rikland, norra Uppland och Värmland, men behovet av fler lövskogar i rätt ålder är stort.

– Det har hänt en del positivt, bland annat försöker Sveaskog, Stora Enso och Bergvik återskapa bra miljöer och lövskogsinslaget ökar på många håll. Tyvärr motsätter sig Naturvårdsverket åtgärder i många skyddade skogar och fri utveckling är en vanlig ”icke-skötsel-metod” som missgynnar lövträden. De bästa vitryggsreviren växer igen med gran, säger Kristoffer Stighäll.

Nya observationer av vitryggiga hackspettar i Finland och Sverige.


Den här artikeln kommer ur Sveriges Naturs artikelarkiv för artiklar som publicerats i den tryckta utgåvan av Sveriges Natur mellan 1998 och 2017.

Skribent Mats Hellmark
Artikeln publicerades i