Muddring av Slussen kan läcka miljögifter

I den pågående ombyggnaden av Slussenområdet i Stockholm, mellan Södermalm och Gamla Stan, kommer stora mängder bottensediment i Riddarfjärden muddras upp. Massorna ska bland annat läggas i två djuphålor nära Slussen.

Stockholms Naturskyddsförening befarar att det kan leda till att stora mängder tungmetaller och miljögifter som legat fast i bottensedimenten frigörs och sprids ut i Saltsjön.

Kommande klimatförändringar väntas bland annat medföra ökad nederbörd i Mälardalen och därmed ökad avrinning från Mälaren till Saltsjön. Därför måste utloppen till havet breddas för att inte riskera stora översvämningar i Stockholm. Det är en av de främsta anledningarna till att man måste bygga om Slussen.

Bottnarna i Stockholms innerstad är döda sedan länge och bottensedimenten fulla av gifter.
Det är gamla miljösynder som vilar där. Bland annat krom, koppar, bly, zink, kvicksilver och kadmium, samt olika organiska miljögifter.

Stockholms stad har fått tillstånd från Miljööverdomstolen att muddra. Men det är inte bara vattnet inne i Stockholm som påverkas, utan gifterna kan komma att spridas långt.

– Mycket stora giftmängder kommer att frigöras till vattnet och återdeponeras på bottnar i Nacka, Värmdö och Vaxholm på sin väg mot Östersjön, säger limnologen Stellan Hamrin från Stockholms Naturskyddsförening.
– Inner- och mellanskärgårdens ekosystem och fiskfauna kommer att påverkas. Detta berör kommuner som inte haft möjlighet att ta ställning i frågan.

Eva Rosman, kommunikationsansvarig för Projekt Slussen, anser däremot att staden har kontroll över spridningen av miljögifter från muddringen.

– Vi utför arbetet enligt de av tillsynsmyndigheten godkända kontrollprogram för ytvatten och masshantering som anges i miljötillståndet. Vi mäter och gör provtagningar kontinuerligt, vid vissa arbetsmoment flera gånger om dagen, så att vi säkerställer att vi inte överskrider några värden. Innan varje arbetsmoment gör vi en fördjupad kartläggning av aktuella sediment utöver den generella som gjorts inför miljödomen. Vilket bland annat har haft som följd att ett översta lager sediment grävts upp och transporterats till deponi.

Stockholms stad anför i ansökan till Miljödomstolen att muddermassorna inte är mer förorenade än bottensedimenten nedströms i Saltsjön redan är. Därför gör det inte så mycket att gifterna sprids och återsedimenterar längre ut. Domstolen har inte satt upp några särskilda villkor för användningen av muddermassorna, utan anser att de har låg giftighet.

– Sedimenten tillhör landets mest förorenade, säger Stellan Hamrin. I domstolsprocessen gjordes ingen jämförelse med andra områden. Man sade bara att mängderna var små till måttliga. Men halterna är höga och det är mycket stora mängder som ska muddras.

Eva Rosman från Projekt Slussen håller inte med.

– Jag vill poängtera att det inte stämmer att detta är de mest förorenade sedimenten i Sverige. Projektet har, inom ramen för miljödomen, utfört omfattande mätningar och undersökningar vilka bekräftar detta. Den riskbedömning vi gjort visar också att spridning till, och återsedimentering i, innerskärgården är ytterst marginell.

Lagligheten ifrågasätts

Miljödomen gällande Slussenprojektet avgjordes år 2014. Sedan dess har mycket hänt. Efter en annan dom i Mark- och Miljööverdomstolen 2015 omfattas ett antal av gifterna i Slussens bottensediment av nya miljökvalitetsnormer. EU-domstolen har också skärpt tolkningen av vattendirektivet.

– Enligt vår bedömning är därför den planerade verksamheten inte längre laglig och det innebär att stora områden med giftiga sediment nu måste restaureras, säger Stellan Hamrin.

Och det är inte bara Stockholm stad som kommer att drabbas.

– Återdepositionen av giftiga ämnen från muddringarna kan leda till att kostsamma åtgärder behöver vidtas längre ut i skärgården. Åtgärder som Stockholm stad inte behöver betala.

Naturskyddsföreningen i Stockholms län och Älvräddarna har gemensamt begärt att Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet ingriper formellt.

– Det vi från Naturskyddsföreningens sida begär att man i första hand stoppar de planerade muddringarna och i andra hand ser till att eventuella muddringar hela tiden sker i torrhet så att inget läckage av gifter eller närsalter äger rum.

Eva Rosman från Projekt Slussen menar att man redan tar ett stort ansvar för att hindra läckage.

– Som en frivillig skyddsåtgärd, som inte är villkorad i miljödomen, har vi lagt ut en bubbelridå. Det vill säga en ridå av luftbubblor som ytterligare minimerar att grumling sker utanför arbetsområdet.