Genom att byta ut gamla madrasser, möbler och golv kan man minska barnens exponering för hälsofarliga ämnen.
Mindre gift i barnens vardagsmiljö
Kemikaliesanering av förskolor leder till lägre halter av hälsofarliga ämnen hos barnen. En ny undersökning visar på väsentligt sänkta halter av flamskyddsmedel och ftalater i dammprover från förskolor.
Kommunernas arbete med att kemikaliesanera förskolor börjar ge resultat. Stockholms stad har nyligen publicerat en studie där dammprover från 100 förskolor i kommunen analyserades. Proverna jämfördes med urinprover från barnen som vistas i förskolorna. Halterna i dammet av bromerade flamskyddsmedel, mjukgörande ftalater och bisfenoler från plast visade sig ha sjunkit väsentligt jämfört med tidigare studier.
Studien visar att halterna av vissa ftalater och flamskyddsmedel som i dag är strikt reglerade utfasningsämnen var högre i äldre förskolor, medan halterna av olika ersättningsämnen för äldre plastkemikalier och flamskyddsmedel var högre i nyare förskolor.
Studien undersökte också olika produkters betydelse för kemikaliehalterna i damm. Vilomadrasser, elektronik, stoppade möbler och PVC-golv i rummen gav högre halter av flamskyddsmedel och ftalater i proverna. Källorna till dessa ämnen är därför lätta att peka ut.
Genom att byta ut gamla madrasser, möbler och golv kan man minska barnens exponering för hälsofarliga ämnen. Ungefär hälften av de undersökta förskolorna hade kemikaliesanerat, men golv och möbler är inte det man bytt ut i första hand. Stockholms stad anser nu att i synnerhet äldre PVC-golv med höga halter av ftalaten DEHP bör bytas ut.
I samtliga prover låg halterna nu under tillgängliga gränsvärden för exponeringen, även med hänsyn till att barn är känsligare än vuxna. De två ftalaterna DEHP och DiNP ligger närmast gränsvärdena, men fortfarande 100 respektive 10 gånger under.
Barn exponeras för dessa kemikalier via flera källor i inomhusmiljön. För flera av de undersökta ämnena finns också osäkerheter om vid vilka nivåer som hälsoeffekter kan uppstå. Därför bör barns exponering för dessa ämnen hållas så låg som möjligt. Detta enligt ett tjänsteutlåtande från Stockholm stad som kommenterar studien.
LÄS miljöförvaltningens slutrapport och tjänsteutlåtande
Genom att studera nedbrytningsprodukter av de analyserade ämnena i urinen hos barnen ges en bild av den totala exponeringen barnen utsattes för och hur stor del av belastningen som kommer från vistelsen på förskolan (där barnen tillbringar halva sin vakna tid). Totalexponering har beräknats för ftalater och bisfenol A och den ligger klart under gränsvärdena, samtidigt som förskoledammet endast står för en mindre del av den totala belastningen av dessa ämnen, som mest 27 procent för ftalaten DiNP.
