Gifterna efter utsläppet kan bli kvar i årtionden

– Vi behöver förstå effekter på ekosystemen på djupet, säger forskaren Maria Granberg. Proverna från olyckan i Blekinge ska nu kompletteras med nya från strandängar samtidigt som olika nivåer av utsläpp testas på torskägg.

Gifterna efter utsläppet kan bli kvar i årtionden

– Gifthalterna i musslor har gått ned kraftigt, men i flera sediment ökar halterna. Ofta är det cancerframkallande tyngre ämnen som kan finnas kvar i årtionden.

Det säger Maria Granberg, forskare vid IVL Svenska miljöinstitutet. Hon har just fått testresultat från nya prover, tagna ett år efter oljeutsläppet i Blekinge, och börjat analysera dem.

Laboratorieteknikern Linda Dahlquist tar fram prover från oljeutsläppet i Blekinge.

Maria Granberg och laboratorieteknikern Linda Dahlquist var på plats kort efter olyckan för att samla in sediment, tång och musslor. Då visade testerna bland annat kraftigt förhöjda halter av PAH:er (polycykliska aromatiska kolväten) i musslor. PAH:er är de giftigaste ämnena i olja och utgörs av en stor grupp ämnen där några är akut giftiga och andra kan skada kromosomer och framkalla cancer.

Läs också: Under ytan – sjöfartens tvättade utsläpp 

På bänken framför oss ligger kolsvarta påsar med prover som de tagit fram ur frysen på arbetsplatsen, Kristineberg Center för marin forskning och innovation i Fiskebäckskil. Oljelukten var kraftig där proverna togs, minns de. Även från tång som hade sanerats.

– Vi tänkte båda på miljön som Mordor i Sagan om ringen. Den kletiga oljan gick inte att få bort från kläder och stövlar, säger Linda Dahlquist.

Tidig sanering avgörande för ekosystemen

– Det kändes som olyckor man såg på tv för länge sedan, som inte borde vara möjliga på 2000-talet. Med tjock olja i klumpar på stranden och nedsmetade fåglar, säger Maria Granberg.

– Vi var bara på plats några dagar. Sanerarna som jobbade där dag efter dag är de verkliga hjältarna. En tidig saneringsinsats är avgörande för att ekosystemen ska kunna återhämta sig.

De är också imponerade av länsstyrelsen i Blekinge som drivit på för grundliga undersökningar. För att kunna jämföra har delar av området inte sanerats, där är miljön fortfarande helt svart och död.

– Vi tänkte båda på miljön som Mordor i Sagan om ringen. Den kletiga oljan gick inte att få bort från kläder och stövlar, säger Linda Dahlquist.

Beredskapen i Sverige att hantera och följa upp oljeutsläpp är bristfällig, menar Maria Granberg, som nu arbetar med att ta fram nya nationella riktlinjer för miljöuppföljning. Bland annat utifrån erfarenheterna från Blekinge. Undersökningar behöver göras många år efter en olycka.

– Vi behöver förstå effekter på ekosystemen på djupet. Hittills har det varit svårt att få medel eftersom det inte funnits några riktlinjer. I vissa länder finns särskilda oljefonder.

I de nya testerna ser de fortfarande spår av gifter i musslor, även om halterna är betydligt lägre. I flera av sedimenten har halterna av tyngre farliga ämnen däremot ökat. Gifterna kan bli kvar i årtionden och fortsätta att fungera som diffusa sekundära källor till oljeförorening.

– Vi har provtagit havssediment, men nu ska vi även hämta prover från strandängarna. Då kan vi få en indikation på om det finns någon risk för betande hästar och kor.

”Skorstenen vänds ned i vattnet”

Det paradoxala i sammanhanget är att bakgrunden till utsläppet av tjockolja i Blekinge egentligen är en miljöåtgärd.

Edith Aspelin, masterstudent vid SLU, och marinbiologen Carrie Chau Yu-Chen vid IVL Svenska miljöinstitutet studerar torskägg i mikroskop.

– De strängare krav på utsläpp av svavel till luft som kom 2020 har i själva verket skapat värre problem för havet. Mycket förenklat kan man säga att fartygens skorsten vänds ned i vattnet, säger Maria Granberg.

Tanken var att fartygen skulle byta ut dåliga bränslen som tjockolja mot renare (men fortfarande fossila) bränslen som marindiesel. Ett annat alternativ var så kallad hybridolja, med lägre svavelhalt men liknande egenskaper som tjockolja.

Marin diesel är dock dubbelt så dyrt som tjockolja, och för att hålla nere kostnader fick rederibranschen med sig IMO, Internationella sjöfartsorganisationen, på att tillåta tjockolja som bränsle så länge miljögifterna hanteras med en speciell teknik, så kallad skrubber.

Rederier som väljer miljömässigt bättre bränslealternativ riskerar att slås ut eftersom tjockoljan kombinerat med skrubber ger konkurrensfördelar.

– Egentligen är tjockoljan en avfallsprodukt som aldrig borde användas. För oss forskare är det lätt att förstå att det är en dålig lösning, som också gör att oljeolyckor som den i Blekinge fortfarande kan hända. Skrubbervattnet innehåller alla gifter som finns i avgaserna, det är väldigt surt och innehåller dessutom gödningsämnen. Ett stort EU-projekt som vi varit med i visar att utsläpp av skrubbervatten påverkar ryggradslösa djur och deras larver redan vid väldigt låga halter.

Skrubbervatten testas på torskägg

För att förstå mer om hur skrubbervatten påverkar levande organismer tillsammans med annan miljöbelastning pågår ett nytt försök vid Kristineberg. Skrubbervatten testas på torskägg och -yngel, i kombination med olika nivåer av buller – ett annat stort problem för livet i haven.

Tre stora kar med olika förutsättningar är fyllda av flaskor med 300 torskägg i varje.

– Man ser nästan aldrig på sjöfartens effekter samlat, det är det vi försöker komma åt med det här nya projektet, säger Maria Granberg.

I ett växthus vid kajen finns tre stora kar fyllda av flaskor med 300 torskägg i varje, och ett virrvarr av slangar. Ett kar utsätts för ljud som påminner om fartyg, ett annat för oregelbundet buller och i det tredje är det tyst. Flaskorna innehåller skrubbervatten från fartyg i låga koncentrationer (1 och 0,001 procent) eller rent vatten.

– Vi vet att torsk får missbildningar när den exponeras för olja. Skrubbervatten har gått igenom en motor och har inte alla oljans beståndsdelar, men där kan potentiellt också bildas nya. Vi har sett att skrubbervatten påverkar sjöborrelarver redan vid så låga nivåer som 0,0001 procent, säger Maria Granberg.

Eva-Lotta Blom vid SLU leder försöket tillsammans med Maria Granberg.

I labbet får vi se torskägg från försöket i mikroskop. Det genomskinliga ägget dallrar i vattnet, man kan se ryggraden, stora bollar till ögon och antydan till fenor.

– Så coolt, som en liten såpbubbla, så oskyddat, ändå händer allt därinne. Och allt det läskiga finns precis utanför, säger Maria Granberg.

Marinbiologen Carrie Chau Yu-Chen vid IVL och Edith Aspelin, mastersstudent vid SLU vilt, fisk och miljö, håller koll på utveckling och dödlighet i flaskorna.

– Det är som att se bebisar växa upp. Men det går så fort! säger Chen.

Det är för tidigt att prata om resultat, men Edith som arbetar med analysen tycker att utvecklingen verkar bromsas där koncentrationen av skrubbervatten och buller är högre.

Stor effekt av buller under ytan

Eva-Lotta Blom vid SLU leder projektet tillsammans med Maria Granberg. Hennes forskning handlar om den stora och ganska okända effekt buller har under ytan. Höga ljud transporteras enormt långt och stör fortplantningen för fiskar. Till exempel får honor svårt att höra hanarnas sång.

Närhet till havet och samarbete mellan olika forskargrupper och företag gör miljön vid forksningscentret speciell. Från vänster Maria Granberg och Carrie Chau Yu-Chen, IVL Svenska miljöinstitutet, Edith Aspelin och Eva-Lotta Blom, SLU.

– Hårt fiske är inte det enda som slagit ut torsken. Det är inte konstigt att den minskat när ynglen ska ta sig genom ridåer av föroreningar och buller på väg till uppväxtmiljöerna, säger Eva-Lotta Blom.

Kristineberg Center har Göteborgs universitet som huvudman och samlar en mängd olika forskargrupper och företag, i en miljö som ger direkt tillgång till havsvatten och Gullmarsfjorden.

– Ett sådant här samarbete mellan olika sorters expertis hade bara kunnat uppstå just här och det är just här på Kristineberg som infrastrukturen finns för att kunna genomföra denna typ av experiment, säger Eva-Lotta Blom.

Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook Följ oss på Facebook