Nominerad till Årets Tidskrift 2022 och Publishingpriset 2022

Cirka 90 procent av studerade fågelarter håller ihop med samma partner, vanligen under många år och ibland hela livet, men de parar sig ofta med mer än en partner under en säsong.

Fåglarnas kärleksliv

Kuttrande vårfåglar har ofta fått symbolisera mänskliga romantiska ideal. Men forskare som tittar närmare på deras relationer hittar ofta saker som gör bilden mångbottnad. Otrohet och homosexualitet finns även bland fåglar.

Tvåsamhet är norm i fågelvärlden. Drygt 90 procent av alla studerade fågelarter är socialt monogama – de håller ihop med samma partner under en säsong, ofta under många år och ibland hela livet. Men när fågelforskare kunde börja använda dna-metoder för ett par decennier sedan blev det tydligt att ett parförhållande inte behöver utesluta ”utomäktenskapliga” förbindelser. Omkring 90 procent av alla fågelarter är genetiskt polygama − de parar sig med mer än en partner under en säsong. Det betyder att ungarna i ett fågelbo ofta har olika biologiska pappor, och ibland även olika mammor. Även bland arter som är socialt monogama har drygt var tionde unge en annan förälder än de som tar hand om den.

Det finns också exempel på honor som parar sig med en hanne, men sedan bildar par och tar hand om ungarna med en annan hona. Liksom det händer att två hannar slår sig ihop med en hona som lägger ägg, som hannarna sedan vårdar.  Att ha två starka pappor verkar ibland kunna vara en fördel. Forskare som studerat svarta svanar rapporterar att ungar med två pappor haft betydligt större chanser att överleva till vuxen ålder.

Lönsamt prassel

Svartvita flugsnappare är ökända vänsterprasslare. När partnern är utom synhåll passar både honor och hannar gärna på att para sig med någon annan. En fördel ur honans perspektiv kan vara att ungarna i kullen får gener från olika pappor. På så sätt ökar chansen att några av dem är rätt anpassade för livet som väntar. Man kan säga att hon lägger äggen i mer än en korg. Det kan också vara så att vissa hannar är bättre på att samla mat medan andra är bättre på att försvara reviret. Därför kan det löna sig att bilda par med en pålitlig familjeförsörjare men även para sig med en hårdkokt slagskämpe om tillfälle uppstår. 

Kilar stadigt i staden

Tamduvan är en form av klippduva som har bytt karga bergstrakter mot vimlande stadsliv. De urbana duvorna ägnar sig åt uppvaktning och äggläggning nästan året runt, med uppehåll bara under de bistraste vintermånaderna. Redan i februari hörs hannens dova korrrr-krr igen som en bakgrundston över parker och perronger, där han krumbuktar och bugar sig med uppblåst hals. Om honan gillar vad hon ser rör de vid varandra, och när de börjar ”näbb-pussas” är de ett par för livet, som hjälps åt med vården av ägg och ungar. Såvitt vi vet är de både socialt och genetiskt monogama. Det är duvornas trohet som får brevduvor att återvända – de vill alltid hem till sin partner.  

Hemliga hannar

När vi ser två skrattmåsar vid ett bo tar vi för givet att det är en hane och en hona, även om de ser likadana ut med sina ”chokladdoppade” huvuden. Men när forskare började använda dna-teknik visade det sig att överaskande många par bestod av hanar. I en studie av skrattmåsar i fångenskap föredrog nästan var femte hanne att bygga bo och para sig med andra hannar. Några av dessa par knöt en hona till sig under en kort period eller stal ägg från andra bon.

Trogna tranor

Den berömda trandansen vid Hornborgasjön är ingen synkroniserad dansföreställning. I myllret av trumpetande, ätande, putsande tranor kan man hitta några som bjuder upp till dans – de breder ut vingarna, bugar sig, kastar upp grässtrån i luften och gör studsande krumsprång. Man skulle kunna tro att den stora dansarenan bjuder in till flirtar och otrohet, men när tranorna har valt sin partner, ofta i treårsåldern, håller de ofta ihop livet ut. Dansen verkar vara en ritual som stärker banden mellan två livskamrater som kommer att tillbringa sommar efter sommar tillsammans på en avlägsen myr. 

Svårt för de små 

Långvarig trohet i fågelvärlden gäller mest stora fåglar som tranor, svanar, rovfåglar och sjöfåglar. Småfåglarna byter partner i princip varje år, och det gäller särskilt flyttande arter. Småfågelpar flyttar inte tillsammans, och eftersom de är kortlivade blir det för riskabelt att vänta på sin partner. Bland små stannfåglar finns några som håller ihop år efter år, exempelvis talltita, men eftersom dödligheten är stor blir det ändå ganska ofta partnerbyten. I talltitebon är ovanligt få av äggen ”utomäktenskapliga”, jämfört med de flesta andra arter.   

Läs mer om djur och natur:

De åker snålskjuts på andras rötter
Mesarna tar tåget genom vintern
Valarna – havens tungviktare
Artikeln publicerades i
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter