Annons
Ängar som botar den utbredda växtblindheten

Känner du igen en liten blåklocka? Trenden med växter som inredning fortsätter, men den vilda floran förblir en grön fläck för många. Foto: Mats Hellmark

Ängar som botar den utbredda växtblindheten

Hur många kan skilja en liten blåklocka från en ängsklocka? Trots att växter är grunden för nästan allt liv på jorden är det för många bara en grön kuliss. Växtblindhet är i dag en utbredd samhällssjukdom. Men botemedel finns.

Vi sår sommarblomster och odlar kryddor i trädgården. Inreder med gröna trendiga växter och byter sticklingar med varandra. Den gröna växttrenden fortsätter. Under pandemin har intresset för trädgård och blommor ökat bland svenskarna. Ett intresse som håller sig inom hemmets ordnade sfär. Medan den vilda floran förblir en grön fläck. Helen Ekvall, pedagog på Göteborgs botaniska trädgård, märker en tydlig försämring i människors kunskap om vilda växter.

– Många vuxna kan inte våra fem vanligaste träd, säger Helen Ekvall.

Att inte se eller lägga märke till växter i sin omgivning är ett fenomen som kallas för växtblindhet. Ordet seglade in på nyordslistan 2020 men är inte direkt nytt. Forskare har i över 20 års tid studerat människors växande okunskap. Dawn Sanders, forskare i didaktik vid Göteborgs universitet, är en av dem.

Dawn Sanders visar upp en buskig strandkastanj framför kameran innan hon skriver i chatten ”Växter = Liv”. En ekvation som glöms bort i takt med att växtblindheten breder ut sig.

– Det är väldigt lite liv som skulle kunna existera utan växter. Människor skulle definitivt inte finnas. Vi är helt beroende av dem, säger Dawn Sanders.

Kunskap ökar benägenhet att skydda

Växterna är ekosystemens byggstenar. De ger oss människor syre, mat, kläder och medicin. Trots att växterna är grunden för nästan allt liv på jorden är två av fem växtarter i världen hotade.

Forskning visar att ju mer vi vet om naturen, desto mer benägna är vi att skydda den. Men om vi inte vet att växter som mosippa eller klätt existerar, hur ska vi då veta att de försvinner? Att inte se växterna i sin omgivning kan därför få negativa följder för biologisk mångfald.

Hur blev det så här? I ”Alla vi barn i Bullerbyn” hoppar barnen över gärdsgårdar, leker i skogsbryn och plockar nio sorters blommor på midsommar. Året är 1928 och på den här tiden bodde lika många svenskar på landsbygd som i städer.

I dag bor cirka 85 procent av alla svenskar i städer. Och bara hälften är ute i naturen på vardagar, enligt en undersökning av Naturvårdsverket från 2018. Det är därför svårare för dagens unga att skapa liknande relationer med mandelblomma och smörblomma som Lisa gör i Bullerbyn.

– Vårt samhälle har blivit snabbare, mer urbant och spektakulärt. Vi ser inte detaljerna. Och växter är fulla av detaljer och är väldigt långsamma och tysta. De är allt som vi inte är kulturellt, säger Dawn Sanders.

Ju mer vi vet om naturen desto mer benägna är vi att skydda den. Illustration: Anton Hallmann/Sepia

Växtblindhet är ett resultat av urbaniseringen. Att vi inte längre bor med naturen runt husknuten kan också påverka hur samhället värderar kunskap om växter. Förr i tiden fick elever pressa växter och göra herbarier för att lära sig om olika arter. Vad får elever lära sig i dag?

Enligt kursplanen i biologi för grundskolan, årskurs 1–6, ska elever lära sig om djur och växter i sin närmiljö och kunna namnen på några vanliga arter. Efter årskurs 6 blir biologiundervisningen mer systeminriktad. Träjon och förgätmigej blir i stället en grön massa som beskriver fotosyntesen.

Helen Ekvall tycker inte att undervisningen om växter är tillräcklig. Hon har haft lektioner om skörd och sett hur barn springer runt efter potatis utan att veta var de ska börja leta. Det är inte heller ovanligt att barn blir förvånade när hon säger att växter lever.

– Barnen ser inte att växterna rör på sig på samma sätt som djuren och då förstår barnen inte att de är levande varelser som man ska ta hand om och respektera, säger Helen Ekvall.

Kraven på kunskap om arter varierar även på lärarutbildningarna runtom i landet. På Uppsala universitet står inte artkunskap med i kursplanerna för grundlärarprogrammen, årskurs 1–6. Så hur kan skolan motverka elevers växtblindhet om inte lärare har den kunskapen?

Skapar relationer till naturen

I projektet ”Så vilda!”, ett samarbete mellan Göteborgs botaniska trädgård och Göteborgs universitet, sår skolelever blomsterängar på sina skolgårdar. De vattnar, tittar och lär sig om 18 vilda blommor och om samspelet med pollinatörer. Förra året deltog 4 700 elever och i år kommer ytterligare 60 skolor att få chansen. Helen Ekvall är projektledare.

– Jag tror att det är viktigt att skapa relationer till naturen för att motverka växtblindhet. Om jag ser en tussilago och genast vet vad den heter, när den kommer, var den växer – då har jag byggt en relation till den växten, säger Helen Ekvall.

Dawn Sanders studie visar också att personliga erfarenheter är viktiga för att skapa relationer till växter. Till exempel känslor och minnen som förknippas med en viss växt. I studien var vitsippan en favorit bland deltagarna – vårens symbol som väckte minnen från barndomen.

Syftet med Så vilda! är att sprida kunskap om biologisk mångfald och öka elevers engagemang för vilda blommor och bin. Men är det tillräckligt för att bota växtblindhet?

– Inte om barnen sår och sedan händer det inget mer. Jag tror att elever behöver stöd i sitt lärande. Att lärare engagerar sig och visar för barnen att det är viktigt. Det stödet har stor betydelse, säger Helen Ekvall.

Maria Hammarsten, doktorand i pedagogik vid universitetet i Jönköping, vill se fler odlingsytor på skolgårdarna. Hennes studie bekräftar att odlingsprojekt kan förebygga växtblindhet hos barn.

– Vi måste erbjuda fler miljöer än bara asfalterade skolgårdar. Det finns flera exempel där man tillsammans med barnen har gjort miniskogsträdgårdar, insektshotell och fjärilsrabatter. Barn behöver bli involverade och engagerade, säger Maria Hammarsten.

Under pandemin har fler familjer snörat på sig skorna och gett sig ut i naturen. Det kan vara ett första steg mot att bota växtblindhet.

– För det första måste barn få vara i naturen och upptäcka den. Men jag tror också att man måste väcka ett intresse – varför växer vitsippan här och inte där borta? Att man ställer undersökande frågor, säger Maria Hammarsten.

Läs fler analyser:

Bisfenol A på barntänder
Analys: Striden om slam på åkermark
Koldioxidlagring – drömmen som sprack
Artikeln publicerades i
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter