Annons
Afrikas skogar hotas när elefanterna blir färre

Elefanterna är viktiga för att sprida växter i skogarna på den afrikanska kontinenten. FOTO: Getty Images

Afrikas skogar hotas när elefanterna blir färre

Sedan millennieskiftet har antalet afrikanska elefanter minskat med 63 procent. Nu varnar forskare för att upp till 96 procent av skogarna i centrala Afrika hotas om elefanterna försvinner.

Under en tioårsperiod har 111 000 elefanter försvunnit och idag finns det endast 415 000 elefanter kvar på den afrikanska kontinenten. Detta enligt den Internationella naturvårdsunionen, IUCN, som rapporterar att tjuvjakt efter elfenben är huvudorsaken till minskningen.

Nu har en forskargrupp från Duke University publicerat en artikel i tidskriften Conservation Biology, där de visar att Afrikas centrala skogsområden hotas när elefanterna försvinner. Alltifrån skogarnas kvävekretslopp och undervegetationens artsammansättning till hur frön sprider sig över stora ytor, kommer enligt forskarna att påverkas.

John Poulsen, forskarassistent i tropisk ekologi vid Duke University, deltog i studien och berättar i en intervju med Sveriges Natur om resultaten.

– Vi vet inte hur många elefanter som behövs för att spridningen av frön och näringsämnen ska fortsätta. Men problemet gäller inte bara antalet elefanter. I och med att centrala Afrikas skogar blir alltmer splittrade av vägar, byar, jordbruk och industri, blir elefanternas utrymme starkt begränsat, liksom deras förmåga att sprida växter och näring, säger John Poulsen.

Sväljer stora frukter och frön

Elefanter har en stor påverkan på miljöerna de lever i. En vuxen elefant kan äta mer än 100 kilo om dagen och sväljer lätt frukter och frön som är för stora för andra arter. Under sina liv vandrar de långa sträckor och frön som kommer ut med avföringen kan spridas över enorma områden. De trampar ned vissa växter och äter andra, vilket öppnar upp skogens undervegetation och släpper in ljus.

– Skogselefanter kallas för ”ekosystemsingenjörer” därför att de tydligt förändrar eller upprätthåller biologiska livsmiljöer, påverkar artrikedomen och skapar olikheter i landskapet, berättar John Poulsen.

Då jordarna i centrala Afrika är kvävefattiga betyder elefanternas passage mycket för de skogar som växer på kontinenten. Ju fler elefanter som vandrar runt och sprider sin avföring, desto större yta kan skogarna växa på. Men i och med att elefanterna blir färre till antal, minskar även ytan de transporterar kväve till. Detta innebär att de områden som växter kan växa på begränsas i allt större utsträckning.

Kan ändras dramatiskt

Vissa trädarter har stora frukter och frön som få andra djur kan äta. Utan elefanter blir de inte bortburna från moderplantan till områden där de lättare gror. Några av dessa frukter har även väldigt tjocka skal som andra djur och fåglar inte kan bryta upp. Istället blir andra djur allt viktigare för växterna. Men dessa fröspridare är både mindre till storlek och har andra flyttmönster. Därför tror forskarna att frön från helt andra växter än de som sprids av elefanterna idag kommer att flyttas runt. Skogarnas sammansättning av buskar, träd och andra växter kan därför ändras dramatiskt.

– Balanites wilsoniana är ett exempel på en trädart som är beroende av elefanter för att spridas. Inte bara transporterar elefanterna fröet, men dess förmåga att gro ökar efter att ha passerat genom dess mage, säger John Poulsen.

Balanites är en vedartad växt, men dess frukt äts av människor, oljor tas från dess frön, och den har egenskaper som gör den värdefull som läkemedel, men även för att döda parasiter.

För att beskriva stora frukter i Syd- och Centralamerikas stora regnskogar, myntade forskaren Dan Janzen termen ”seed dispersal anachronisms”. En term som beskriver hur nuvarande egenskaper hos frukter kan förklaras av dess historiska interaktioner med idag utdöda djur, speciellt när det gäller växter med stora frukter som spreds av stora däggdjur som inte längre existerar.

– Vår hypotes är att utrotningen av skogselefanter kan leda till liknande fenomen i centrala Afrika, avslutar John Poulsen.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på X
Annons