Sista striden om kärnavfallet har inletts

Sista striden om kärnavfallet har inletts

Är slutförvaret av kärnavfall säkert i en miljon år eller kommer livsfarliga radionnuklider läcka ut redan inom hundra år?
Nu har striden om slutförvaret nått Mark- och miljödomstolen i Nacka.
Parterna står långt ifrån varandra och båda sidor hänvisar till vetenskapliga studier.

Tusentals ton radioaktivt avfall från kärnkraftverken ska förvaras i förslutna bergtunnlar i Forsmark. Där kommer de att vara säkra i en miljon år.

Det påstår Svensk Kärnbränslehantering AB, SKB, som ansöker om tillstånd enligt miljöbalken. Men forskare vid Kungliga tekniska högskolan och flera miljöorganisationer håller inte med. De säger att i värsta fall kan den radioaktiva nedsmutsningen påbörjas redan inom hundra år.

Det och mycket annat är vad Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt ska ta ställning till under de sammanlagt fem veckor under höst och vinter då den ska höra parterna argumentera om slutförvaret som beräknas kosta 140 miljarder kronor.

Enormt tidsperspektiv

När diskussionen inleddes en solig septembertisdag slöt upp emot hundra personer upp i en konferensanläggning i Nacka där domstolen hyrt in sig. Miljövänner som var kritiska satt till vänster medan företrädare för branschen satt till höger.

Den högra sidan började. Svensk Kärnbränslehantering visade bilder på bland annat på de tänkta tunnlar där sammanlagt 12 000 ton högaktivt avfall från kärnkraftverken och annan verksamhet kan förvaras säkert i hela en miljon år, mellan 400 och 700 meter ner i marken. Allan Hedin, teknologie doktor med inriktning på joniserande strålning, berättade om den långsiktiga säkerhetsanalysen. Han hänvisade till en stor mängd undersökningar och beräkningar av kapslarnas tålighet, berggrundens stabilitet och hur vattnet strömmar i omgivningen. Han påminde också om det enorma tidsperspektivet på en miljon år:

– Då ser inte människan ut som vi gör nu, det kan vara bra att tänka på, sa Allan Hedin.

Men osäkerheten vad gäller slutförvaret är inte värre än att Svensk Kärnbränslehantering kan visa att förslaget uppfyller kravet på att den årliga risken för skada blir mindre än en på miljonen för någon enstaka person under ett år. Det är ungefär en hundradel av risken från den naturliga bakgrundsstrålningen och det krav som Strålsäkerhetsmyndigheten ställt. De skador det handlar om är främst cancer och genetiska skador.

– Hos maximalt utsatta personer hamnar man med marginal under Strålsäkerhetsmyndighetens riskkriterier, sa Allan Hedin.

LÄS MER: Sveriges Natur granskar – utländskt kärnavfall i Sverige mörkas

Obeboelig zon inom ett årtusende

Men på den vänstra sidan i salen fanns flera personer som hade argument och vetenskapligt stöd för att slutförvaret tvärtemot skulle leda till en obeboelig zon redan inom loppet av något årtusende. Läckage av radioaktivitet kan uppstå innan ens hundra år förflutit efter att förvaret står färdigt, säger de. I slutet av veckan slog sig tre personer från Kungliga tekniska högskolan ner bland företrädarna för miljöorganisationerna; professorerna Christofer Leygraf och Anders Rosengren och teknologie doktor Peter Szakálos. Deras slutsats stöddes av en fjärde, icke närvarande professor, Seeshadri Seetharaman. De kom alltså från högskolan där många i kärnkraftbranschen utbildat sig under årens lopp.

KTH-forskarna visade på mycket större problem i det planerade förvaret än vad Allan Hedin och övriga från Svensk Kärnbränslehantering räknat med. I centrum för diskussionen finns sedan lång tid de runda, fem meter långa kopparkapslar som ska skydda det använda uranbränslet från kärnkraftverken, så att inga av restprodukterna, som starkt radioaktiva isotoper av plutonium och andra radioaktiva nuklider, ska komma ut i omgivningen och ställa till skada. Radioaktiviteten minskar visserligen med tiden, men så långsamt att farligheten kvarstår i hundratusentals år. Det är därför tidsperspektiven blir så enorma att även små förändringar kan avgöra säkerheten.

Innanför det fem centimeter tjocka skiktet av koppar finns förstärkning av järn men det är kopparen som är central för säkerheten. Forskarna från KTH hade sin slutsats färdig:

– Kapslarna havererar i förväg. För några av dem sker det redan de första hundra åren, sade Peter Szakálos som företrädde gruppen från KTH och som själv gjort studier som visar att koppar inte ger så bra skydd som beräknat.

Koppar reagerar med syret i vattnet

Forskare menar att kopparkapslarna kommer att utsättas för angrepp från syre i vattnet. FOTO: Curt-Robert Lindqvist

Forskarnas invändningar handlade först och främst om kopparhöljets förmåga att tåla angrepp av syre, alltså korrosion. Svensk Kärnbränslehanterings val av metall utgår från att det knappt ska ske någon korrosion alls. Men mot det började forskare vid KTH invända redan på 1980-talet och efter det har allt fler studier gjorts som stödjer kritiken. I förvaret ska det inte finnas mycket syrgas men kritikerna har visat att kopparen reagerar med syret i vattnet som finns i berggrunden. Leran som ska skydda mot vattnet kommer inte att klara det tillräckligt bra.

Korrosionen förvärras dessutom av miljöfaktorer i omgivningen, som kapslarnas höga temperatur till följd av radioaktiviteten i bränslet. Om det berättade den pensionerade KTH-forskaren Olle Grinder. Om väte och svavel tillkommer blir det ännu värre:

– Då får vi en miljökatastrof som är omöjlig att sanera, sammanfattade Peter Szakálos.

Johan Swahn från MKG, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning, som finansieras av Naturskyddsföreningen med flera, berättade att KTH-forskarnas slutsatser stöds av många studier. Några av dem är utförda av världens främsta internationella experter och andra vid den svenska kärnforskningsanläggningen i Studsvik. Miljöorganisationerna yrkar på att förslaget från Svensk Kärnbränslehantering ska avslås och att slutförvar mycket djupare ner i marken ska utredas.

Risk för sprickor

På vänstersidan fanns också två personer med forskarbakgrund som pekade på att risken för jordbävningar och sprickor i berggrunden vid Forsmark är mycket större än vad Svensk Kärnbränslehantering räknat med. Bara det skulle kunna ge mycket värre konsekvenser än vad branschen räknat med.

Svensk Kärnbränslehanterings slutsatser stöds av bland andra Strålsäkerhetsmyndigheten, den myndighet som har expertis att granska den här sortens verksamhet. Dess representanter satt också till höger i salen under förhandlingen. Problemen anses inte värre än att de går att kontrollera.

– Förslaget har förutsättningar att uppfylla myndighetens krav på bästa möjliga teknik, sa Annika Bratt då myndigheten förklarade sin syn på förslaget till slutförvar.

Myndigheten ska utreda säkerheten enligt kärntekniklagen och lämna in ett eget yttrande till regeringen, men är även remissinstans och ger experthjälp inför förhandlingen i Mark- och miljödomstolen.

Folkomröstning i mars 2018

Till vänster bland miljövännerna satt också några personer som stödde förslaget, bland andra företrädare för Oskarshamns kommun. Där ska de förbrukade, kraftigt radioaktiva, bränslestavarna från kärnkraftverken svalna och klinga av, innan de transporteras vidare till det slutgiltiga förvaret.

Östhammars kommun, där Forsmark ligger, fanns också på plats till vänster i salen. Företrädaren för kommunen avstod dock från att alls ha åsikter inför domstolen, eftersom kommunens invånare ska rösta om förvaret i en rådgivande folkomröstning i mars nästa år.

Domstolens representanter, med ordförande Anders Lillienau i mitten, satt också till vänster i salen. Deras åsikter gick inte alls att avläsa men allra senast 22 december i år ska domstolen ha sagt sitt. Innan årsskiftet ska även Strålsäkerhetsmyndighetens utlåtande ha lämnats in. Och därefter ska regeringen fatta beslut om Svensk Kärnbränslehantering får tillstånd för slutförvaret eller inte.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter