Annons
Gränsvärden för strålning ska skydda kommande generationer
Strålsäkerhetsmyndighetens byggnad i tegel, med en parkeringsplats med ett träd framför.

Riskvärdena för stråldos från slutförvaret ska skydda kommande generationer från för höga stråldoser. FOTO: Christoffer Hjalmarsson

Gränsvärden för strålning ska skydda kommande generationer

Flera av Sveriges Naturs läsare har hört av sig med frågor om hur man kommit fram till hur hög den riskdos strålningen från slutförvaret av kärnkraftsavfall får vara.
Riskdosen utgår från hänsyn till kommande generationer och att vi fortfarande vet alldeles för lite om risken med låga stråldoser.

SVERIGES NATUR GRANSKAR SLUTFÖRVARET.
Förra veckan avslöjade Sveriges Natur att Strålsäkerhetsmyndigheten känt till risker med förslaget till slutförvar som inte myndigheten meddelat domstolen som just nu prövar förslaget. Strålningsdosen som kan drabba människor skulle kunna vara 41 gånger högre än tillåten dos redan inom de 300 första åren efter förslutning, vilket är mycket mer och mycket snabbare än vad som står i ansökan om slutförvaret från Svensk Kärnbränslehantering.

Många har ställt frågor kring hur man bedömer risker vid de doser det handlar om, eftersom det rör sig om låga doser som inte innebär någon omedelbar fara för liv och hälsa.

Risken kvarstår länge

Till att börja med är riskdosen satt mycket lågt. 14 miljondels sievert är inte mycket, ger en nästan omärklig ökning av risken att drabbas av cancer. Men risken kommer att kvarstå länge. Att dosen är satt så lågt beror på att vi som lever nu inte ska tvinga på kommande generationer en strålningsdos de inte kommer att kunna göra något åt.

– För kärnkraftverk i drift finns kontrollprogram så att det inte blir förhöjd dos.­ Men för ett slutförvar kan man inte trycka på stoppknappen som för ett kärnkraftverk, säger Anders Wiebert, utredare vid Strålsäkerhetsmyndigheten.

Gränsen för kärnkraftverk är satt högre än för slutförvaret, till 100 miljondels sievert. Verket ställs av någon gång medan slutförvaret ska finnas där i årtusende efter årtusende. De som lever om 500 år kanske vill ha ytterligare ett slutförvar i området till exempel eller en kärnreaktor till eller något annat som vi inte ens kan drömma om idag och som gör att de tillsammans med slutförvaret kommer ovanför gränsen på 1 tusendels sievert totalt för en person under ett år, från all mänsklig planerad verksamhet som ger radioaktiva utsläpp. Dosen från slutförvaret får inte vara högre än att de som kommer efter också ska kunna använda kärnkraft utan att komma över den gränsen. Vi ska inte ta hela strålningskakan för våra behov utan lämna så mycket som möjligt kvar till kommande generationer.

Vattnet de dricker ska förstås inte heller vara radioaktivt nedsmutsat och växter och djur ska inte innehålla radionuklider.

– Man måste kunna bo där, dricka sitt kaffe, äta sina hallon, hugga ner träd och elda, säger Anders Wiebert.

Svårt att förutspå

Precis vad som kommer att drabba dem som bor intill slutförvaret vid olika doser är svårt att förutspå. Allra högst en tusendels sievert blir det enligt dokumenten från Strålsäkerhetsmyndigheten. Det är långt över riskgränsen på 14 miljondels sievert, men fortfarande långt under vad som ger akuta strålskador av den typ som brandmännen i Tjernobyl och atombombsoffren i Hiroshima och Nagasaki drabbades av. Huden blir inte bränd på de som skulle tänkas drabbas av de doser Strålsäkerhetsmyndigheten räknat fram.

Istället handlar det om svårbedömda risker för cancer först och främst. Det finns en risk för genetiska skador också men den är mindre.

Cancerrisken från strålning är svår att utreda. Det är en sjukdom som kommer att drabba mellan 20 och 30 procent av alla människor någon gång under livet. Tiden mellan att en person drabbas av en stråldos och skadan uppstår är flera år. Om en liten extra risk uppstår under ett år, är det svårt att veta om det var orsaken till den cancersjukdom som utvecklas flera år senare. När cancern är ett faktum går det inte att säkert säga att den berodde på det ena eller det andra. Även icke-rökare kan få lungcancer, för att nämna ett av de bäst kända sambanden. Vad som är säkert är i alla fall att det finns ett samband mellan radioaktiv strålning och cancer.

Risken måste hanteras

Risken måste alltså hanteras på något sätt. ICRP, Internationella kommissionen för strålskydd, som stöds av bland andra Strålsäkerhetsmyndigheten, har framställt en modell som utgår från att risken för skada ökar med 7,3 procent för varje extra sievert som en människa utsätts för under sin livstid. För en hundraåring som under hela sitt liv utsätts för resultatet av Strålsäkerhetsmyndighetens scenario med 1122 spruckna kopparkapslar ökar risken med omkring en halv procentenhet.

Vilka som drabbas är svårt att säga. Det handlar om grundvattnets strömning från förvaret där kapslar kan ha skadats, upp till marken där människor, djur och natur finns. Men de drabbade finns i alla fall först och främst i närområdet.

Sveriges Natur granskar slutförvaret

LÄS MER: Strålsäkerhetsmyndigheten mörkade brister i slutförvaret

LÄS MER: Outredda risker kring utsläpp av kärnavfall

LÄS MER: Sista striden om kärnavfallet har inletts

LÄS MER: Bristande kontroll av kärnkraftverk

LÄS MER: Analys: Svårt att säga nej till kärnkraftsbranschen

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter
Annons