Farlig utveckling för miljöförsvarare

Ett överjustitiedepartement har inrättats för att bland annat kontrollera alla organisationers finansiella transaktioner. Det pågår en diskussion om att det ska bli tillåtet att kalla sociala rörelser och organisationer ”terrorister” om de uppträder på ett ”otillbörligt” sätt – något som skulle innebära brott mot ett flertal internationella konventioner om medborgares rätt att organisera sig.

Brasilien är redan i dagsläget det land i världen där det årligen dödas flest miljöförsvarare, det vill säga människor som kämpar för och försvarar miljö eller landrättigheter. Många befarar att det nya politiska läget kommer att medföra fler övergrepp.

Claudelice dos Santos storebror José Cláudio Ribeiro da Silva och hans fru, Maria do Espírito Santo da Silva mördades när de försökte stoppa skövlingen av Amazonas. Foto: Douglas Engle

I Filippinerna, det näst farligaste landet för miljöförsvarare, miste vi en kollega under den gångna hösten. Benjamin Ramos var en känd advokat som försvarade rättigheterna för marginaliserade grupper, utsatta bönder och miljöförsvarare i landet. Ramos var under många år engagerad i Masipag, en bondeorganisation som Naturskyddsföreningen samarbetar med. Med president Rodrigo Duterte vid makten har hoten mot människor som står upp för mänskliga rättigheter och miljö ökat avsevärt i landet och straffriheten är utbredd.

I Sydafrika vittnar våra kollegor om hot och till och med mord. Att strida mot korrupta energibolag eller oansvarig mineralutvinning är ofta förenat med repressalier.

Organisationen Front Line Defenders rapporterar att det förra året, i de 27 länder den kartlagt, dödades 321 människorättsförsvarare. 77 procent av dem kämpade för att försvara land- och miljörättigheter, oftast i konflikt med företag i färd med att exploatera naturresurser. Bristande mänskliga rättigheter, korrupta politiker och skrupellösa företag är de grundläggande problemen. Men den rika världens överkonsumtion driver på jakten på naturresurser. I många delar av världen blir det allt svårare att försvara viktiga naturvärden och urfolk och lokalbefolkning berövas sin rätt till samtycke. Därför är det viktigt att minska den konsumtion som ökar exploateringstrycket. Inte minst måste högre krav ställas på våra statliga pensionspengar, exportkreditgarantier och övrigt handelssamarbete. Och stater måste ratificera och efterleva de konventioner som kommit till för att skydda mänskliga rättigheter och miljön. Sverige har gott rykte på området och även hög svansföring. Därför är det anmärkningsvärt att vår riksdag fortfarande inte har ratificerat den ILO-konvention (International Labour Organization, ILO 169) som reglerar urfolks rättigheter.

I dagsläget ökar utsattheten för miljöförsvarare för varje år. Det måste vi ändra på. Vi är laddade för en omställning till ett hållbart samhälle där naturresurser används på ett sätt som inte medför att ekosystem och människor hotas och förintas. Naturskyddsföreningen kan göra skillnad.

Ordförande Johanna Sandahl och generalsekreterare Karin Lexén.