Stoppade Zumas kärnkraftsprogram

Stoppade Zumas kärnkraftsprogram

Tillsammans med sin organisation Earthlife Africa stoppade prisbelönta miljöaktivisten Makoma Lekalakala den förre presidenten Jacob Zumas planerade kärnkraftsprogram i Sydafrika.

Redan innan hissdörren öppnas på tjugoandra våningen i Randlords-skrapan i centrala Johannesburg hörs sången. Det är den religiösa ”Matla a sona” som ska uppmuntra till enighet. Ett tjugotal kvinnor dansar så att konferensstolarna hoppar. Mitt i rummet snurrar Makoma Lekalakala. Det är så här hon vill be sedd, en i mängden, gruppen framför henne själv.

Konferensen som är ett månatligt forum för kvinnor om energi och klimatförändring skulle ha hållits i Earthlifes lokaler men en av många sydafrikanska strejker flyttade den fyra kvarter bort. Randlords lyxiga bar med fantastisk utsikt över Johannesburg är ökänd för sina kändisfester där publiken i vanliga fall slåss om att beställa de dyraste flaskorna.

Det var i Soweto i mitten av 70-talet som Makomas far började tala om ”Black Power”. Hon var för ung för att riktigt förstå vad han menade. Det var under apartheids tuffaste period och kåkstaden och övriga landet hölls i ett järngrepp av vit makt. Den snart tolvåriga Makoma Lekalakala kunde efterhand iaktta hur de något äldre ungdomarna gav sig ut på Sowetos gator, studentupproret startade den 16 september 1976. Minst 176 skolungdomar dödades och bilder av protesterna och av döda elever spreds över världen. Makoma Lekalakalas far dog samma år men hon glömmer aldrig hans ord om svart makt. Det var när upproret kom som hon förstod vad han menade.

Ungdomar verkliga hjältarna

– Det mod jag har är taget från de unga i Soweto som stod upp mot apartheid, de har aldrig fått det erkännande och den respekt som de skulle fått, det har bara varit tal om Nelson Mandela. Men de ungdomarna var de verkliga hjältarna.

Ungdomarna i Soweto inpsirerade Makoma Lekalakala. Foto: Torbjörn Selander

Samhällsengagemanget började när hon jobbade i butik och blev ombudsman i ett fackförbund. Innan dess hade hon varit aktiv inom sin kyrka. Hon arbetade också för kvinnors rättigheter och för social och ekonomisk rättvisa innan hon kom in på miljö- och klimatfrågor. Det började med arbetet för Jubilee SA. För att få internationellt ekonomiskt stöd hade apartheidregimen installerat elektricitet i Soweto.

– Vi hade en kampanj för att skriva av skulder, det var en ekologisk skuld, vad för slags elektricitet var det egentligen?

Sydafrika var då som i dag i högsta grad beroende av många kolkraftverk och Koeberg-kärnkraftverket utanför Kapstaden. Efter Jubilee SA tog Makoma Lekalakala kampen vidare med Earthlife Africas Johannesburgsavdelning som bas. Många år av hårt arbete för miljön följde. Men det var när hon signerade en brådskande stämning mot president Jacob Zuma och hans regering för att stoppa ett nytt kärnkraftsprogram som rubrikerna kom världen över. Hon lämnade in stämningen till en domstol i Kapstaden i oktober 2015. Man utmanade inte bara landets mäktige president utan även Vladimir Putin. Den ryske presidenten skulle stå som avsändare för det nya kärnkraftsprogrammet.

Avtal på ryska

Lekalakala och Earthlife hade fått upp spåret redan 2011 när sydafrikanska politiker plötsligt började tala om att kärnkraft var lösningen på klimatproblemen.

– President Zuma började med frekventa resor till Ryssland 2014, det var också då vår samarbetsorganisation där, Ecodefence, fann ett avtal mellan ryska Rosatom och Sydafrika. På Rosatoms hemsida. Det var ett avtal på ryska mellan två stater och såg ut som en ”done deal”, men ingen här i Sydafrika kände till avtalet. Det fanns ingen offentlig upphandling. Vi laddade ned det och så fort våra frågor kom togs det bort från Rosatoms hemsida.

Earthlife, som är Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation, satte genast igång med ett intensivt arbete, man översatte avtalet och Makoma Lekalakala och hennes team åkte Sydafrika runt och träffade medborgare och organisationer. De började också samarbeta med Liz McDaid och hennes organisation SAFCEI (South African Faith Communities’ Environment Institute). Advokater kopplades in och mycket av det juridiska gjordes gratis. Man byggde en bred koalition. Det var uppenbart att Zuma och hans regering skulle smyga på landet ett kärnkraftsprogram som 2008 motsvarade en investering på omkring 76 miljarder dollar. Man räknar med att kalkylen inte skulle hållit utan programmet blivit tre gånger så dyrt. För 9,6 gigawatts elproduktion.

– Det fanns bland annat en klausul i avtalet som sade att om en olycka skulle inträffa, under byggnaden men även under driften av kärnkraftverken, så var Ryssland och Rosatom utan skuld, ansvaret skulle endast ligga i Sydafrika.

Ni utmanade presidenterna Putin och Zuma, vi vet ju vad som har hänt med deras fiender. Jag har läst att ni hade inbrott och ett sofistikerat larm sattes ur funktion, var ni inte rädda?

– Det är inget vi vill tala om. Men det är ju så att vi alla kommer att dö någon gång, om det händer så händer det.

Makoma Lekalakala rycker på axlarna och visar tydligt att hon inte vill prata mer om detta. Än en gång nämner hon modet som hon fann i studenternas uppror.

Men kändes det inte konstigt, det måste ha varit kamrater som du stod på barrikaderna tillsammans med under kampen mot apartheid, nu var det de som skulle tvinga på befolkningen detta kärnkraftsprogram?

– Jag ser det som att det var president Zumas regering som gjorde det, inte individuellt baserat.

Kärnkraftsprogrammet stoppades

Jacob Zumas advokater försökte förhala rättegången men den 26 april fick Makoma reda på att domen skulle komma dagen efter. Hon kastade sig på ett flyg till Kapstaden och tog in på ett hotell nära domstolen. Det var Freedom Day, 27 april, det datum Sydafrika gick till demokratiskt val för första gången 1994. Den morgonen tog hon på sig en ljus hel kakidress och en traditionell huvudbonad och gick ned till domstolen. När domaren Lee Bozalek läste upp domen utbröt jublet. Kärnkraftsprogrammet stoppades på grund av att man inte konsulterat befolkningen. En övertygande seger för Earthlife.

– Liz hoppade runt, men jag grät. Det hade varit en hård tid, vi hade precis vunnit en annan rättegång och stoppat kolkraftverket Thabametsi i Limpopo. Och jag var rädd att de skulle överklaga kärnkraftsdomen. Men nu är kärnkraften stoppad, i alla fall fram till 2030. Men jag håller ett öga på dem. Vi har precis fått en ny energiplan för landet med förnybar energi.

När planen godkänns innebär det att el från kolkraft minskar från 90 till 46 procent och att 26 procent i framtiden kommer från vind och solkraft. Det enda kärnkraftverket, Koeberg, behålls i ytterligare knappt 30 år. Det står för 2,5 procent av elproduktionen.

För arbetet vann hon och Liz McDaid Goldman Environmental Prize för Afrika. Samtidigt arbetar Earthlife med att stoppa nya kolkraftverk och kolgruvor. Kampen tar aldrig slut. Makoma Lekalakala måste gå, men betonar igen att det är gruppen som räknas, hon är bara en del. Miljökämpen försvinner ut på Johannesburgs gator:

– Jag åker alltid med lokaltrafik.

Artikeln publicerades i
Gilla, dela och diskutera våra artiklar på Facebook Följ oss på Facebook
Annons