Svensk polis vill inte skydda kärnkraftverk mot terror

Svensk polis vill inte skydda svenska kärnkraftverk. FOTO: Getty Images

Svensk polis vill inte skydda kärnkraftverk mot terror

Om svenska kärnkraftverk ska anses säkra måste de vaktas av polis. Det anser såväl experter från Strålsäkerhetsmyndigheten som FNs atomenergiorgan IAEA. När säkerheten sattes på prov i en simulerad attack visade det sig att Sverige inte klarar att skydda sina kärnkraftverk. Men polisen säger blankt nej. Och regeringen låter dem slippa. ​

De svenska kärnkraftverken har inte det skydd som behövs enligt både svenska och internationella strålsäkerhetsexperter. Kärnkraftverken skulle behöva poliser på plats.

– Det finns fortfarande ett gap till förmågan att skydda på plats på kärnkraftverken. Ska man möta behovet hela vägen ut behövs en platsförlagd polisstyrka som bara har till uppgift att skydda kärnkraftverk, säger Johan Anderberg, avdelningschef hos Strålsäkerhetsmyndigheten.

Hans avdelning hanterar frågor om fysiskt skydd av kärnkraftverk, alltså skydd mot attacker, sabotage och intrång av andra slag. Bristen på skydd var en anledning till att myndigheten bjöd in IAEA till en granskning år 2011.

Då hade kärnkraftverken investerat miljarder i olika skyddsåtgärder, medan samhällets insatser inte hängt med, menade Strålsäkerhetsmyndigheten.

LÄS OCKSÅ: Svensk kärnkraft saknar fullgott skydd mot terrorangrepp

Polisens förmåga att ingripa

Det gällde framförallt polisens förmåga att ingripa vid ett attentat mot kärnkraftverken.

Aktivister från Greenpeace hade också visat på brister i skyddet mot intrång i Forsmark när flera av dem tog sig in på området i juni år 2010, i färgglada kläder och utan något försök att gömma sig.

Experterna kom på besök i maj 2011 och bekräftade bilden av ett gap mellan vad som fanns och vad som behövdes. Och år 2012 kom Greenpeace tillbaka. En av aktivisterna lyckades hålla sig kvar på området i 38 timmar.

– Ska man ha den högsta typen av skydd då måste man i princip ha en skyddsstyrka på plats permanent på kärnkraftverken, bekräftar Johan Anderberg.

Men Johan Anderberg säger också att det sedan maj 2011 har gjorts väldigt mycket:

– Polisen har stärkt förmågan ganska rejält sedan det första besöket av IAEA när det gäller insatsförmåga, kompetens, utbildning och utrustning, säger han.

Men när ytterligare en grupp experter kom på besök för en uppföljning år 2016 kvarstod kritiken. ” Det finns fortfarande anledning till oro vad gäller polisen förmåga att svara på attacker mot kärnkraftverk.” De skriver också: ” Det är möjligt att systemet som finns nu inte möter målet att hindra sabotage av kärnkraftverken.”

Idag har visserligen vakterna rätt att bära handeldvapen. Men det är tänkt som försvar av dem själva och motsvarar inte den sorts väpnade styrka som IAEA och Strålsäkerhetsmyndigheten menar behövs för att skydda på bästa tänkbara sätt.

Polisen säger stopp

Göran Kassell är chef för polisens enhet för krishantering som ska hantera terrorbrott, bland annat mot kärnkraftverk. Han är medlem i den samverkansgrupp för fysiskt skydd som Johan Anderberg deltar i och var med när experterna från IAEA besökte Sverige år 2016. Han säger:

– En polisstyrka som bara arbetar på kärnkraftverken har man väl sagt nej till under alla år, berättar han.

Han berättar att polisen har förstärkt möjligheten att svara på en attack på andra sätt. Lokalpoliserna i närheten av kärnkraftverken är förberedda genom utbildning och övningar till exempel:

– Arbetet pågår fortfarande men man har kommit en bra bit på väg.

­På frågan varför experterna från IAEA vid sitt besök år 2016 inte lät sig nöja med vad som gjorts till dess och varför Strålsäkerhetsmyndigheten också pekar på att polis på plats ger bästa skyddet, säger han:

– I Sverige bygger arbetet på den hotbildsbedömning som görs. Den sammantagna bilden och bedömningen kan se annorlunda ut i andra länder. Det ser ju väldigt olika ut i världen.

I de få offentliga rapporter som finns från besök av IAEA i andra länder, framgår till exempel att Kanada har polis på plats och även Australien, som saknar kraftverk och enbart har kärnanläggningar för forskning.

Skiljer sig alltså hotbilden mellan Sverige, Kanada och Australien, är det därför de behöver polis medan vi klarar oss utan?

– Ja. Det finns en del rapporter att vila sig mot när det gäller antagonistiska hot mot kärnkraftverk.

Vad skiljer sig då?

– Det skiljer mycket i hela strukturen. Det är annorlunda kulturer och attityder.

Men vad är så avgörande att Sverige trots rekommendationer om motsatsen inte har polis på plats på kärnkraftverken?

– Det är hotbilden.

Hotet är alltså så litet här att vi inte behöver den bästa sortens skydd, alltså poliser på plats permanent på kärnkraftverken?

– Det stämmer.

Har vi i Sverige så bra koll på att hotet är litet att det är därför vi inte behöver samma skydd som i andra länder?

– Det kanske vi har. Det är möjligt.

Regeringens beslut

På regeringskansliet har Stefan Appelgren, kansliråd på miljö- och energidepartementet, frågor om kärnsäkerhet på sitt bord. Han berättar att frågan om polis på plats permanent vid kärnkraftverken är avfärdad.

– Det kan tyckas som en enkel lösning att ha en tungt beväpnad styrka från polisen eller rent av försvarsmakten. Men regeringen ser inte att det är det mest ändamålsenliga utan man har valt att bygga upp systemet runt omkring förstärka underrättelsesamarbete, förstärka polis och ta stöd av försvarsmakten för transport av nationella insatsstyrkan.

Men polis på plats är väl vad även IAEA rekommenderat?

– Samhällen är ju uppbyggda på olika sätt och man har geografiska möjligheter att hitta olika lösningar.

Men det vet väl IAEA också?

– Hoten kan se liknande ut men man möter det på olika sätt.

Företrädare för Strålsäkerhetsmyndigheten säger också att det allra bästa skyddet kräver poliser på plats?

– Ja, det får stå för Strålsäkerhetsmyndigheten i så fall. Men regeringen har gjort andra avvägningar.

På vilken grund?

– Det är kanske inte det mest ändamålsenliga att ha tungt beväpnad väl utbildad personal på plats dygnet runt i Forsmark, Oskarshamns och i Ringhals. Man har löst skyddet på annat sätt.

Kan man säga att det finns ett gap mellan experterna hos IAEA och Strålsäkerhetsmyndigheten å ena sidan och polisen och regeringen å den andra?

– Det är inte ovanligt att myndigheter inte tycker samma sak.

Men regeringen måste väl kunna argumentera för sin bedömning?

– Vi har valt att gå vidare med andra bitar. De andra åtgärderna som regering och myndighet har genomfört är bättre för att uppnå en tillräcklig säkerhetsnivå?

Men varför håller inte IAEA med om att det räcker?

– Vi har kommit till olika slutsatser baserat på allt som genomförts i Sverige, säger Stefan Appelgren.

LÄS MER: Bristande kontroll av kärnkraftverk

LÄS MER: Slutförvaret saknar långsiktig plan för övervakning trots kärnvapenrisk

LÄS MER: Strålsäkerhetsmyndigheten mörkade risker med slutförvaret

Läs mer om kärnkraft

Kärnkraften backade stort 2019
Så spräckte kärnkraften energiöverenskommelsen
Återstart av Ringhals 2 kräver lagändring
Ämnen:
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter