Annons
Svensk kärnkraft saknar fullgott skydd mot terrorangrepp

Kartbilden visar hur det radioaktiva molnet skulle sprida sig över landet efter det iscensatta terrorangrepp som ingick i övningen i Oskarshamn. ​

Svensk kärnkraft saknar fullgott skydd mot terrorangrepp

En stor övning i Oskarshamn för sju år sedan visade att Sveriges kärnkraftverk inte är tillräckligt skyddade mot terrorattacker. Men ännu har inte tillräckliga åtgärder vidtagits, trots upprepad internationell och nationell kritik. Polisen vägrar att skydda kärnkraftverken mot terrorister på det sätt som krävs för att säkerheten ska vara den bästa.

Vid ett flertal tillfällen har säkerheten för svenska kärnkraftverk granskats av det internationella atomenergiorganet IAEA och den svenska Strålsäkerhetsmyndigheten.

Och flera rapporter har konstaterat att skyddet mot terrorangrepp inte är tillräckligt.

LÄS OCKSÅ: Svensk polis vill inte skydda kärnkraft mot terror

”Staten bör säkerställa ett lämpligt och tillräckligt robust svar på en antagonistisk handling vid en kärnanläggning” står det bland annat i en rekommendation från FNs atomenergiorgan IAEA år 2016. Då hade tio experter på säkerhet inom kärnkraft och liknande verksamhet besökt Sverige för att granska skyddet för sabotage av det som kan avge radioaktiv strålning.

Experterna lämnade efter sig många rekommendationer. Bland det som behöver bli bättre är skyddsstyrkan vid kärnkraftverken och Strålsäkerhetsmyndighetens resurser att övervaka. ”Det är möjligt att det nuvarande systemet inte når målet att skydda mot sabotage av ett kärnkraftverk” står det i expertrapporten med titeln Draft Follow-up Mission Report: Sweden, 3-14 October 2016.

Att skyddet mot terrorattacker har brister var då känt sedan länge. I en rapport från svenska Strålsäkerhetsmyndigheten från år 2012 står det: ”Slutsatsen är dock att för vissa våldsamma antagonistiska angrepp behöver åtgärder vidtas för att det samlade fysiska skyddet ska anses tillräckligt.”

Rapporten heter Översyn av tillståndshavarnas och samhällets förmåga att skydda kärn-tekniska anläggningar och transporter av kärnämnen mot antagonistiska hot. I den berättas om en stor övning i Oskarshamn år 2011.

”Gärningsmännen var beväpnade och medförde sprängämnen. Med våld och hot om våld samt gisslantagning trängde gärningsmännen in i reaktor två. Upprepade sprängningar orsakade bland annat totalt elbortfall (såväl yttre nät som reservkraft) vilket i sin tur omöjliggjorde kylning av reaktorhärden. Vidare förstördes reaktorns konsekvenslindrande system.”

Rapporten fortsätter med att redogöra för hur en härdsmälta och ett radioaktivt utsläpp följer, med evakuering av dem som bor i närheten, sanering av mark, nödslakt av boskap, ökad risk för cancer med mera. ”Händelsen betraktas som ett nationellt trauma”, skriver rapportförfattarna.

Slutsatser följs inte upp

Fyra år efter att rapporten publicerades är skyddet mot kärnterror fortfarande otillräckligt, enligt FNs atomenergiorgan IAEA. Experterna anser att säkerhetskulturen hos såväl Strålsäkerhetsmyndigheten som hos kärnkraftverken fortfarande kan bli bättre. Som jämförelse skriver IAEA om Kanada efter ett liknande besök: “Kanada har en mogen och väl etablerad säkerhetskultur och organisation som blivit ännu bättre under senare år.”

Efter ett besök i det svenska kärnkraftverket i Ringhals stärktes experternas slutsats att tillräckligt skydd saknas: ”åtgärderna för ett svar på attack, både på plats och på distans, är inte tillräckliga för att möta ett otillåtet försök att bortföra kärnämne eller ett sabotage.” Den säkerhetsansvarige på kärnkraftverket hade inte ens sett säkerhetsplanen som föreskriver hur kraftverken ska hantera det fysiska skyddet mot attacker, upptäckte IAEA-granskarna.

Johan Anderberg är avdelningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten, med ansvar för fysiskt skydd, och ordförande i den samverkansgrupp som bildades år 2013 för att samordna olika myndigheters arbete med skydd mot sabotage mot kärnkraftverk. Han håller inte med om att skyddet inte finns:

– Om man läser rapporten från IAEA framgår det att Sverige har ett robust skydd. Jag kan inte se att man kan läsa den på något annat sätt. Sedan kan man gå in på detaljer där ser man att det finns ett behov av att förstärka skyddet.

Han menar att kraftverken satsat mycket på andra former av skydd, som förstärkningar av själva konstruktionen av kärnkraftverken. Bland annat finns numera oberoende system för nödkylning av reaktorerna vilket minskar risken för härdsmälta och följande utsläpp. Men vad gäller förstärkning av konstruktionen vid kärnkraftverket så framgår det av rapporten från myndigheten år 2012 att det inte går att nå ända fram genom att förstärka anläggningen. ”Det krävs i sådana fall mycket omfattande åtgärder i befintliga anläggningar och det är ytterst tveksamt om den går att driva och underhålla på ett säkert sätt.”

Polis på plats behövs 

Johan Anderberg säger att på kärnkraftverken finns numera beväpnade vakter. Men vapnen är ett skydd för dem själva och inte för att kunna neutralisera terrorister. Enligt polisens föreskrifter får de bara bära handeldvapen med en kaliber på högst 9 millimeter. Vakterna kan inte ersätta den polisstyrka på plats på kärnkraftverken som både IAEA och myndigheten själv efterlyst sedan 2012.

– Men vi kan hantera skyddet med andra åtgärder, säger Johan Anderberg.

Precis hur det ska gå till kan han inte säga utan hänvisar till att uppgifter om hur kärnkraftverken skyddas är känsliga.

I ett dokument från Strålsäkerhetsmyndigheten från sommaren 2017 som följer upp IAEAs rekommendation om ett robust skydd mot attack står det: Arbete inom regeringskansliet avseende skyddsstyrka pågår.”

Då har det gått sju år sedan den stora övningen i Oskarshamn som visade att resultatet av en terrorattack skulle bli ett nationellt trauma.

LÄS MER: Bristande kontroll av kärnkraftverk

LÄS MER: Slutförvaret saknar långsiktig plan för övervakning trots kärnvapenrisk

LÄS MER: Strålsäkerhetsmyndigheten mörkade risker med slutförvaret

Ämnen:
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter