Vildsvin hotar inte biologisk mångfald

Vildsvin skapar känslor. De upplevs hota ekonomiska, sociala och biologiska värden. Men hur är det egentligen? Orsakar de ekonomisk skada? Säkert på många håll. Är de socialt svåracceptabla på grund av rädsla, uppbökade trädgårdar, åkrar eller blomsterängar? Alldeles säkert, inte minst om de äter upp ”våra” sköna orkidéknölar. Är de ett hot mot biologisk mångfald? Inte enligt rådande kunskapsläge. Snarare precis tvärtom.

Vildsvinet skapar störningsregimer som gynnar artrikedom och skapar variation i landskapet. En avhandling från SLU (Jonas Welander 1995) visar att vildsvinens bökande är en ursprunglig form av markstörning och att vildsvinet kan gynna vissa arter och biologisk mångfald. Welander påpekar även att det på 1600-talet fanns stora mängde frigående tamsvin, så grisar i landskapet är inget nytt.

En senare studie (Brunet mfl 2016) av vildsvinets påverkan i naturreservatet Dalby Söderskog i Skåne ger liknande resultat. Även om vissa vårblommor (vitsippa, blåsippa och vårlök) minskar som en effekt av vildsvinets bökande, så ökar artrikedomen som helhet. Problemet är alltså inte förlusten av mångfald, utan snarare hotet mot våra egna upplevelser av vissa vårblommor. Ett problem för oss, inte för artrikedomen.

Hållbarhet brukar tudelas i ekonomisk-, samhällelig- och miljömässig hållbarhet, varav den sistnämnda är en grundläggande förutsättning för de andra två. Kort sagt, utan en levande planet blir det vare sig pengar eller folk. Detta till trots kretsar ofta diverse diskussioner kopplat till miljö och mångfald runt ekonomiska frågor och samhällelig acceptans. Detta gäller inte minst många vilda djur.

Den rådande samhällsdebatten tenderar alltför ofta att peka ut djur som skyldiga för våra egna tillkortakommanden. Vargar, älgar och vildsvin kostar si och så mycket, skadar våra intressen på olika sätt, och acceptansen för dem i vår närhet synes begränsad. Detta riskerar vår grundläggande acceptans för vilda djur, och påverkar attityder hos den kommande generationen.

Vi bör i stället tala om den biologiska nyttan med exempelvis vildsvin och andra viltslag. Vildsvinet kan ses som en liten, förhållandevis ineffektiv och irrationell jordbrukare. De tillför störning i landskapet; plöjer, sår och gödslar, och verkar alltså som helhet gynna biologisk mångfald.

Vildsvin är även mycket underhållande att titta på och går alldeles utmärkt att äta. Kanske är de snarare en räddning i en tid när storskalighet och effektiviteten präglar människans areella brukande? Utöver sina biologiska funktioner kan de upplevas på våren (upplevelseturism), jagas på hösten (jaktturism) och ätas på vintern (matturism).

Vi måste sluta skylla våra medorganismer för våra egna tillkortakommanden, och rikta kritiken mot oss själva. Det är dags att miljövård, naturvård, viltvård, djurskydd och, inte minst, alla biologer står upp för alla vilda, och tama, djur. I synnerhet vildsvinen. De behöver alla vänner de kan få.

Carl-Gustaf Thulin, Centrum för vilt- och fiskforskning, SLU