Sällsynta skönheter

Orkidéerna är vackra och exklusiva växter som ofta signalerar värdefull natur. De är alla fridlysta, men väl värda att se närmare på. Visste du att de lever i nära samarbete med svampar?

Orkidéer är exklusiva. Sveriges 44 olika orkidéarter finns spridda över landet, men de har höga krav på växtplatsen och är därför oftast sällsynta. Många av dem trivs bäst på kalkrik mark. Öland, Gotland och Skåne är därför de orkidérikaste landskapen. Betes- och ängsmarker är hemvist för många av arterna, men det finns också skogslevande orkidéer.

Orkidéblommorna pollineras av insekter, främst humlor och bin, men även av olika fjärilar. Många arter är högt specialiserade och beroende av en eller några få insekts­arter för befruktningen. Pollenet är samlat i klumpar eller klubbor som sitter på klibbiga skaft. Pollensamlingarna fastnar på besökande insekter som för pollenet vidare till andra blommor.

De tusentals fröna är mikroskopiskt små och sprids med vinden. De saknar en näringsreserv för groddplantan. I stället växer fröna samman med svamphyfer som förser plantorna med näring. Utan rätt svampart i marken blir det inga nya orkidéer. Rotknölar lagrar näringen från år till år hos de utvuxna plantorna.

Alla orkidéer är fridlysta i Sverige. De får inte plockas eller grävas upp.

Detta är några av de vanligaste arterna du kan hålla utkik efter i sommar:

Jungfrun

Fläckigt nyckelblomster, eller jungfru Marie nycklar, är kanske Sveriges vanligaste orkidé. Den känns igen på de blågröna brunfläckiga bladen. Men det finns ett antal nära besläktade arter som är snarlika och dessutom korsningar mellan dem som är svåra att hålla isär. I södra Sverige hittar man dubbelgångaren skogsnycklar, som därtill gärna hybridiserar med jungfrun. Skogsnycklar har trubbiga bladändar, jungfrun har spetsiga.

Fjärilsvännen

Brudsporren känns lättast igen på det smala spetsiga blomaxet. Ett annat bra kännetecken är den trådformiga och långa sporren hos blommorna. Den tjänar som nektargömma, pollineringen utförs av fjärilar med långa sugsnablar. Brudsporren finns över stora delar av landet, men främst på kalkrik mark. Den trivs på öppna och blomrika ställen som slåtterängar eller strandängar och minskar i takt med att hävden minskar av dessa marker.

Granskogsblomman

Det spensliga och oansenliga spindelblomstret är en liten orkidé som växer i granskogens mossmattor. Arten finns i hela landet, men är ovanligare i södra Sverige. Den pollineras av små myggor och steklar men sprider sig också med hjälp av jordstammen. Spindelblomster lever i näringsfattiga skogsmarker och är därför beroende av nära samarbete med svampar. Arten är släkt med tvåblad.

Dubbelbladet

Tvåblad känns igen på de två stora bladovalerna mitt emot varandra på stjälken. Det är en av de allra vanligaste orkidéerna i Sverige. Blommorna är gröna med en långt kluven läpp. Tvåblad är vanlig upp till södra Norrland och klarar sig även på kalkfattiga marker. Även den här arten förökar sig delvis med hjälp av jordstammar.

Blåbärsplockarfyndet

Knäroten växer krypande i barrskogens mossmattor. Du kan råka stöta på ett bestånd när du plockar blåbär. Arten förökar sig delvis med hjälp av en vitt förgrenad jordstam och lever i tät symbios med svampar. Den mörkgröna, ådriga bladrosetten vid marken utvecklas efter blomningen. Ofta står fruktställningar från året innan kvar. Knäroten finns i hela landet, men är vanligare i norr.

Sommarnattsdoftaren

Nattviolen doftar gott i sommarkvällen och lockar till sig svärmare och nattflyn som pollinerar blommorna. Det är en relativt vanlig orkidé i södra och mellersta Sverige. Den trivs i alla slags blomsterrika gräsmarker, är kalkgynnad, men kan växa även i kalkfattigare jord. Arten har missgynnats av igenväxning och minskat bete. Den grönvita nattviolen är en lite större släkting med grönvita blommor där ståndarknapparna sitter brett isär.

Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram
Annons