Annons
Färre blåbär när granmörket tätnar

Även om blåbäret inte är rödlistat (ännu) så hör det till skogens infrastruktur, som mycket av skogens övriga mångfald och ekosystemtjänster bygger på, säger vegetationsforskaren Per-Ola Hedwall. Till höger Annika Felton.

Färre blåbär när granmörket tätnar

Ett tungt klimatansvar vilar på skogens axlar och vardagsskogarna förvandlas i det tysta. Granmörkret tätnar, blåbärsriset minskar och älgarna kastar sig över de lövträd som vågar sticka upp.

Det är som om någon har dragit en gräns med linjal genom skogen. På ena sidan bara skuggig mossa och på andra sidan solblänkande blåbärsris. Skillnaden är att för 60 år sedan bestämde sig någon för att röja fram tall på ena sidan och gran på den andra, förklarar Per-Ola Hedwall som forskar om markvegetation på Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Alnarp. Vi befinner oss på en försöksyta öster om Osby.

Annika Felton tycker det är viktigt att skogsägare samarbetar över ägogränserna om att plantera annat än gran.

Tallens barr jobbar effektivare – de behöver inte sitta lika tätt för att producera samma mängd virke. Därför når mer ljus ner till marken i blåbärstallskogen jämfört med den mörka grangrottan.

− Inget ont om mossa, men det är bara våra allra vanligaste mossor som överlever i de här granodlingarna. Och det är väldigt få som klarar att äta mossa, säger Per-Ola Hedwall.

Blåbär gillar däremot många. Det är en så kallad nyckelart som alltifrån björnar till tjäderkycklingar och humlor är beroende av, berättar hans kollega, viltforskaren Annika Felton. Hon sätter sig på huk och böjer en blåbärsplanta. Under de ljusgröna topparna syns röda avbitna grenar – spår efter en älgmule. Annika Felton har analyserat mängder av älgpluttar och kan berätta att en fjärdedel av älgarnas vintermat är just ris: blåbär, lingon och ljung. Därför är hon oroad över att just de vanliga risen verkar ha halverats i södra Sveriges skogar sedan 1950-talet, enligt en ny studie från Sveriges Lantbruksuniversitet som ännu inte har publicerats. Samtidigt har älgarna blivit magrare för varje år under de senaste årtiondena.

− De behöver komponera ihop sin diet enligt älg-tallriksmodellen för att må bra, och då är risen väldigt viktiga.

Här sitter allting ihop i en mörknande spiral: Vi har världens tätaste älgstam per kvadratkilometer skog, enligt forskningsinstitutet Skogforsk. När riset minskar betar älgarna mer unga tallar och lövträd, vilket gör att granen sluter sig tätare och ännu mindre ris tar sig upp. Älgar och andra hjortdjur gillar inte gran, och därför vågar få skogsägare i södra Sverige plantera något annat än gran, trots att Skogsstyrelsen gör sitt bästa för att uppmuntra dem. Bor man i en ocean av gran blir det svårt att vara den enda som dukar upp en måltid av löv och tall.

Det mörknar i de nya granskogarna.

− Därför är det jätteviktigt att skogsägare samarbetar över ägogränserna om att plantera annat än gran, säger Annika Felton.

En tanig rönnplanta sticker upp mellan blåbärstuvorna. De blir väldigt sällan större än så, för mular och röjsågar är snabbt framme och stoppar lövträden. Detta kommer att få väldiga konsekvenser på sikt, framför allt för alla växter och djur som behöver rönn, asp, sälg och ek, som knappt alls kommer upp över beteshöjd i södra Sverige längre, säger Annika Felton.

Glesa gamla skogar på väg bort

Tall och löv ersätts alltså av gran och gran. Men de flesta av oss har väl plockat blåbär i en granskog? Jo, men den sortens glesa granskogar är på väg bort. Vi har 25 procent mer virke per skogskvadratmeter i dag än för 30 år sedan, enligt Riksskogstaxeringen. Glesa gamla skogar har bytts mot planterade förädlade träd som fyller upp luftrummet mer effektivt. Dessutom går tiden snabbare i skogen – träden avverkas vid yngre åldrar. Helt i linje med målet att öka produktionen.

LÄS en debattartikel om svenskt skogsbruk

För tio år sedan började regeringen komma med direktiv om högre skogsproduktion, ”när klimatpoletten trillade ner”, enligt Erik Sollander som är skogspolitisk strateg på Skogsstyrelsen. Han ingår i en samverkansgrupp för skogsproduktion, som inom några veckor ska lägga fram förslag på hur våra skogar ska kunna producera mer virke. Frågan är om det finns något sätt att öka produktionen som inte alls går ut över biologisk mångfald och rekreation?

− Jag vågar kanske inte säga ”inte alls”, men jag tror att det finns vissa möjligheter.

Då tänker Erik Sollander på klimatanpassning av skogsbruket, exempelvis att avla fram trädslag som står emot skade­insekter bättre och att verkligen försöka sätta tall på torra marker, trots älgarna.

Högproducerande skogsbruk

En annan central fråga är hur stor del av klimatomställningen som ska läggas på skogen. Vi har redan ett högproducerande skogsbruk. Sverige står för en procent av jordens produktiva skogsyta men producerar tio procent av världens totala virke, massa och pappersprodukter, påpekar Annika Felton.

Skogsstyrelsen ska balansera mellan produktion och skogens andra värden. En balans som blir allt svårare enligt Erik Sollander. Högre produktionskrav innebär förmodligen att skogarna blir ännu tätare, tror han.

Mängden blåbärsris i de svenska skogarna har minskat med 20 procent sedan 1999, enligt Riksskogstaxeringen.

Många länder har valt en skogsbruksmodell där man använder vissa delar av skogen enbart för naturvård och andra enbart för produktion. Den svenska modellen är i stället att produktionsskogarna ska brukas så hänsynsfullt att de tar en del av ansvaret för artbevarande och rekreation.

Om vi intensifierar skogsbruket kanske vi måste ha en större andel helt skyddad mark?

− Ja, det kan mycket väl landa så, eftersom balansen mellan skogspolitikens två mål, miljö och produktion, ska vara oförändrad, säger Erik Sollander.

Vi fortsätter in i två andra ”tvillingskogar”, som kunde ha varit likadana om inte någon hade tagit olika beslut för 30 år sedan. På ena sidan om grusvägen står skira björkar och susar som en sommarvisa. Mellan björkarna ryms så mycket luft att de hade passat i en inredningskatalog om nordisk design. Ljust och fräscht, med ett hav av gräs, örter och björnbärsrevor på marken. På andra sidan har vi en mörk vägg av gran.

På ena sidan om grusvägen står skira björkar och susar. På andra sidan en mörk vägg av gran.

− Det är lätt att skapa täta skogar som lagrar kol på kort sikt. Men det kommer att bli ett landskap som ingen vill vara i, varken människor eller djur, säger Per-Ola Hedwall.

Annika Felton lägger till att en artrik natur fungerar som livförsäkring mot konsekvenserna av ett varmare klimat.

− Men gör vi anpassningar i landskapet som försämrar för mångfalden så skjuter vi oss själva i foten.

LÄS ett reportage om alternativet hyggesfritt skogsbruk

Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram
Annons