Annons
Aktse – porten till paradiset

Aktse – porten till paradiset

I gränslandet mellan skogklädda berg och snövita toppar ligger Sveriges mäktigaste delta och den gamla bosättningen Aktse. Härifrån kan man vandra rakt in i hjärtat av Sarek.

Det är rena uppenbarelsen att komma vandrande genom fjällgranskogen och stega in på Aktses blommande slåtteräng med Sarekfjällen som fond. Den vilda naturen i Rapadalen lockar och Aktse är den mest besökta av alla bosättningar i fjällen.

Så här beskrev Sarekkännaren och naturfotografen Edvin Nilsson det storslagna landskapet i boken Sarek – Vandringar i vår sista vildmark från 1970:

Skierfefjället med smörbollshavet på slåtterängen.

”… Utsikten västerut är magnifik. Med majestätiska branter reser sig de båda fjällen Skierfe och Tjakkeli på var sida om Rapaätnos [Rapaälvens] utlopp … mitt i denna löftesrika entré … utbreder sig ett milslångt, mångfärgat deltaland som en naturens egna matta.”

Laitauredeltat är Sveriges största och en av anledningarna till att allt fler besöker Aktse. Utsiktsplatserna är många och från det lättbestigna Skierfefjället kan man följa myllret av vindlande vattenvägar som mjukt ringlar sig genom sedimenten.

Under den korta sommaren fylls deltat med sjudande liv. Älgar betar i de grunda lagunerna och vadare och sjöfågel letar febrilt efter mat. Häckningsbestyren är igång redan i mitten på juni, medan sångsvanarna som ska häcka i de mer höglänta fjällsjöarna dröjer sig kvar ett tag till i väntan på att isen ska smälta.

I år fyller Naturskyddsföreningens stuga i Aktse 60 år. 1958 stod stugan klar.

Under de senaste hundra åren har deltat vuxit drygt en kilometer ut i Laitauresjön, eftersom det fina sedimentet sakta glider ner från bergen när glaciärerna smälter om vårarna. Berget mals sakta ner och enorma mängder sediment transporteras av glaciärbäckarna till Rapaälven där det näringsrika slammet bildar nytt land. En dag kommer sjön att helt fyllas igen, om glaciärerna inte först smälter bort helt och hållet.

Besök deltat med båt

Bästa sättet att besöka deltat är med båt. Till fots kommer man inte långt eftersom vattenvägarna, små som stora, skär igenom landskapet.

– Det kan bildas nya stora sandrevlar över en natt om det kommer mycket regn, berättar Ann-Sophie Zethson Länta som sköter båttrafiken på Kungsleden och upp i deltat. Hon bor halva året i vildmarken.

– Det bästa med Aktse är trots allt att det är väglöst land. Att man får leva lite vid sidan av och klara av vardagen utan närheten till civilisationen, fortsätter hon.

Starrängarnas namn är bortglömda men starrgräset fortsätter att kolonisera deltats nybildade sandbankar.

Normalt går det att ta sig med båt de sju kilometerna upp till berget Nammatj som på västsidan är lätt att bestiga. Från toppen, 300 meter över dalen, har man perfekt översikt över deltat. Men vattenståndet är lågt nu i början av sommaren.

Man kan också vandra till rasbranten nedanför Skierfe och slå sig ner på ett av klippblocken med termos och kikare för att spana efter älg eller kungsörn. Det rika djurlivet i Rapadalen gör att det finns gott om rovdjur. Har man tur kan man också få syn på havsörn, jaktfalk, björn, järv och lo.

De första nybyggarna i Aktse var samer som bytte renskötande nomadliv mot bofast nybyggarliv. Deltat som var rikt på fisk och villebråd var en förutsättning för försörjningen. Även kreaturen fick sitt vinterfoder härifrån. Myrslåtter bedrevs på starrgräsängarna fram till 1950-talet då de sista korna och getterna försvann från Aktse.

Ända sedan Sarek blev nationalpark 1909 och Kungsleden blev färdigrösad har vandrare hittat hit. Men det var först på 1970-talet som Sarek blev vida känt, mycket tack vare fotografen Edvin Nilssons fotoböcker.

Besöksantalet ökar i Aktse som ligger på Kungsleden mitt emellan Kvikkjokk och Saltoluokta. Man kan vandra till Aktse från alla fyra väderstreck.

Granskogen som når fram till Aktse är en utlöpare från Ultevis vidsträckta fjällurskog. Naturreservaten och nationalparkerna ligger tätt i trakterna. Illusionen av att världen alltjämt är ett orört paradis fulländas på blomsterängen med ett hav av smörbollar. I kanten mot granskogen ligger några hus och mitt på ängen står Naturskyddsföreningens röda stuga. Föreningen köpte en av de kvarvarande fjällgårdarna redan 1945 för att rädda skogen som, liksom Laitauredeltat, inte ingick i reservatet och därmed var oskyddad. I dag är allt detta en del av ett Natura 2000-skyddsområde.

Efter att djurhållningen upphörde i Aktse växte slåttervallen igen, men på 1970-talet kom slåttern igång igen på initiativ av naturfotografen Edvin Nilsson och hans fru Gunnel och tack vare stöd från Naturskyddsföreningen och Svenska turistföreningen. Varje år i augusti samlas frivilliga för att slå ängen med lie.

Hoten mot naturen

Men hoten mot naturen i och kring Sarek har varit fler och större. Det vittnar Seitevaredammen om. Den ingick i uppgörelsen mellan naturvårdarna som ville rädda vattendragen och regeringen som ville bygga ut vattenkraften. Uppgörelsen som kom 1961 kallades freden i Sarek och innebar att flera sjöar och vattendrag i gränslandet till Sarek fredades mot utbyggnad. Däremot sa man att andra pågående vattenkraftsprojekt skulle byggas färdiga. Seitevaredammen var ett av dessa.

Aktse sägs ha fått sitt namn av ett enormt flyttblock som ligger rakt upp från bosättningen, precis där kalfjället tar vid. Enligt sägnen har det dödats nio björnar på platsen. Niostenen – Aktsegállo – kallas flyttblocket, Aktse betyder nio på samiska.

Härifrån är det ytterligare två timmars vandring till Skierfe med sin spektakulära utsikt. Det känns nästan som att flyga när man står på fjällets topp och blickar ut över deltat som breder ut sig nedanför den lodräta klippväggen.

Snön börjar falla och sikten mot deltat grumlas. Men så skingras molnen och solen tittar fram. När vi vandrar nedåt igen är ljungpiparens ödsliga läte det enda som hörs på fjällheden.

Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram