Nationalparkerna är på väg att bli fler

Nationalparkerna är på väg att bli fler

Det är något visst med att vara i en nationalpark. Där står man i gräddan av vår finaste natur som ingen kan komma och mucka med. Nu blir nationalparkerna fler.

Från Söderåsens lummiga bokskogsgrottor till Sareks vildsinta fjällvärld. Från Kosterhavets myllrande korallrev till Gotska Sandöns karga sanddyner, och Skuleskogens trollskogsraviner.

Nationalparkerna ska representera olika svenska landskapstyper. De ska vara storslagna, få en att tappa andan (och samtidigt småslagna, med ett vimmel av miniatyrliv när man tittar nära).

De utvalda kronjuvelerna är 29 och vissa kryssar nationalparker som man kryssar fåglar. Den som har varit i Åsnen eller Vålådalen kan snart få ett så kallat soffkryss. Alltså ett nytt nationalparkskryss även om man ligger hemma när simpla naturreservat förvandlas till nobla nationalparker. De två står först på tur av tolv nya nationalparker i Naturvårdsverkets plan. I år utvidgades Tiveden och Björnlandet. Även Sarek, Padjelanta och Gotska Sandön ska få växa.

Förslaget om de första nationalparkerna lades fram av Karl Starbäck, som också var med och bildade Svenska Naturskyddsföreningen. 1909 föddes både föreningen och nationalparkerna. Och utan naturvårdskämpar hade det inte funnits så många kronjuveler kvar att skydda.

Sarek är kronjuvelernas kronjuvel för Claes Grundsten och många andra som längtar efter otämjd natur. Här är allting stort, vilt och kompromisslöst, utan vandringsleder eller övernattningsstugor.
Vår sydligaste nationalpark, Stenshuvud, kunde ha varit en söderhavsö med flöjtande sommargylling i grönskimrande lövgrottor. När solen stiger rullar bränningarna in mot vita stränder.
I Haparanda Sandskärs nationalpark kan du vandra längs sandstränder utan slut, genom ljusa dagar och nätter utan slut. Öarna ligger nästan så långt ut man kan komma i Sverige, så gryningen kommer tidigt, med skrikande silvertärnor.
Liar och mular hade format Ängsö i många hundra år, tills ön blev nationalpark 1909 och ingen längre fick kröka ett grässtrå. Nu är korna tillbaka och Ängsö är ett färggnistrande blomrike.
Kosterhavet är Sveriges första marina nationalpark. Här finns en naturstig under ytan, en snorkelled.
Träd där man skördar löv hör till det gamla odlingslandskapet som bevaras i Garphyttans nationalpark. Men det är inte lätt att bevara gångna tider när ingen längre är beroende av löv till djuren. Här kapades 200 lövträd högt upp på stammen i slutet av 1980-talet. Många överlevde och liknar i dag hamlade träd.
I Fulufjällets nationalpark växer sig lavmattorna tjocka, eftersom det är ett av få fjällområden där renar inte betar. Här finns också Sveriges högsta vattenfall och världens äldsta gran.
Om Sarek är den branta dramatikens nationalpark är Padjelanta den lugna kontrasten, med mjuka böljande fjällslätter och stora stilla sjöar.
I Tyresta nationalpark kan man stå mitt i urskog och tjäderspel, bara två mil från Sergels torg.
Djurö nationalpark är landets mest isolerade, mitt i Vänern känns omvärlden som en mycket avlägsen plats

”Jag blir aldrig färdig”

Claes Grundsten.

Claes Grundsten har fotograferat svenska nationalparker systematiskt sedan 1970-talet, då han började jobba på Naturvårdsverket. Han var bland annat med om att ta fram förslag på Tyresta som nationalpark, där han byggt kojor som barn.

Flera nationalparksböcker har det blivit, men Claes Grundsten känner sig inte färdig än.

­– När jag är ute och reser i landet söker jag hela tiden upp nationalparkerna. Man kan alltid fånga nya ljus och nya stämningar.

Dina nationalparksbilder är folktomma, är det medvetet?

– Ja, jag vill lyfta fram naturens särart och en människa på bilden stjäl hela showen. Möjligen kan någon få vara med på långt håll om det behövs för att visa skalan.

Han kallar begreppet nationalpark för en kungakrona.

– Det är vårt tuffaste skydd, man kan inte hantera en nationalpark hur som helst. Det har man ju gjort historiskt men i dag hade det varit fullständigt omöjligt att göra som i Stora Sjöfallet, ”Nordens Niagara”, som blev en kraftdamm tio år efter det att nationalparken bildades. Nu tror jag att nationalparkerna är säkerställda för tid och evighet.

Utrustning: Numera Olympus OM-D E-M Mark II. Till detta reportage Canon EOS 5 Mark II eller III.

Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram
Annons