Annons

När älven tystnar

Just vid vattenkraftstationerna låg en gång älvarnas största forsar och fall. De var syrerika barnkammare för mängder av liv. Fotografen Mia Rogersdotter Gran följde Lule älv från hav till fjäll, och bakåt i tiden.

I klimatkrisens tid tar vi tacksamt emot elen från vattenkraften. Vi har vant oss vid att se de stora älvarna som rader av vatten­magasin, kantade av grusiga öknar. I stället för en brusande vårflod är det elbehovet som avgör vatten­nivån och den kan pendla tiotals meter i de stora magasinen. Men älvsträndernas växter vänjer sig aldrig, nästan alla är borta. Och inte heller de lekmogna laxarna kan vänja sig, de fortsätter att lukta sig fram till sin barndoms älvar. Om de har tur och tar sig upp i konstgjorda fiskvägar kommer de antagligen att hackas sönder i turbinerna på vägen tillbaka mot havet.

Hade älvarna kunnat byggas ut i dag? Hade det gått att lägga människors hem under vatten, att radera ut hela ekosystem och dånande vattenfall? Det vet vi inte, men 2019 beslutade regeringen att alla Sveriges drygt 2 000 vattenkraftverk måste ansöka om nya miljötillstånd. Detta beräknas sysselsätta miljödomstolarna under 20 års tid. Målet är inte att riva upp några stora dammar, utan att göra mindre förändringar för att göra livet något lättare för en del av älvarnas invånare.

Akkajaure/Áhkájávrre. I Sourvadammens vattenmagasin kan ytan höjas och sänkas med 30 meter. Stränderna blir sterila eftersom djur och växter inte kan anpassa sig till växlingarna.

Samma vy som bilden ovan fast tagen 1941, när dammen höll på att byggas. Innan var detta en labyrint av sjöar och vattendrag, likt det landskap som finns i Sareks nationalpark. Foto: Ernst Manker, Nordiska museet.

Luleälven står för omkring en tiondel av den svenska el­försörjningen. Här flyter Lilla Luleälv samman med Stora Luleälv vid Porsi vattenkraftverk, utanför Vuollerim. På lulesamiska heter älven Julevädno som betyder skogs­samernas älv.

Ställverket vid Vietas kraftstation. En återkommande syn i världsarvet Laponia är ledningar, ställverk och elhus.

Stora Sjöfallet/Stor Muorkke 1868. National­parken rymde ett av Europas mest magnifika vattenfall när den invigdes 1909, men tio år senare beslutade riksdagen att använda fallet till vattenkraft. Foto: Lotten von Düben, Nordiska museet.

Sveriges och Europas längsta torrfåra finns vid Letsi kraftverk i Lilla Lule älv. Längs 17 kilometer är älven torrlagd året om. Föreningen Älvräddarna och Jokkmokks kommunalråd har tagit strid för att Vattenfall ska låta lite vatten flöda här men har hittills inte fått något gehör.

Torrfåra vid Harsprånget, Njommelsaska. Här finns Sveriges största vattenkraftverk, räknat i effekt. Det naturliga fallet före dammbygget beskrevs som Sveriges mäktigaste fors.

Bebyggelse vid Suorvadammen 2018.

Samma vy som bilden ovan fast 1931. Bilden är tagen efter den första av totalt fyra utbyggnader av regleringsdammen vid Suorva. Forsen i förgrunden finns inte längre kvar. Foto: Tell G. Dahlöf, Tekniska museet.

Harsprånget, Njommelsaska, samma vy som bilden av torrfåran ovan, fast från 1868. Fallet fick namn efter vattnets snabba svängar som liknade en hares flykt. Foto: Lotten von Düben, Nordiska museet.

”Det blir en sådan väldig tystnad när man står där”

Fotografen och konstnären Mia Rogersdotter Gran är uppvuxen i Luleå där ­Luleälven rinner ut. Hennes mamma brukade ofta citera sin fars ord: ”Utbyggnaden av Lule älv var Social­demokraternas största svek”. När Mia Rogersdotter Gran som vuxen besökte några kraftstationer bestämde hon sig för att följa älven från början till slut. Resan var bitvis plågsam, till exempel vid kraftstationen Letsi.

− Man ser avtrycket av en älv men det är helt tyst. Det blir en sådan väldig tystnad när man står där.

Mia Rogersdotter Gran.

Kraftstationerna är byggda vid de största forsarna, så kontrasten blev stark när hon tittade på bilder av hur de här platserna såg ut för hundra år sedan.

− Just här var det så mycket liv en gång. Älvarna har kallats Nordens korallrev och naturens blodomlopp. Nu är det som proppar i blod­omloppet.

Just vid vattenkraftstationerna låg en gång älvarnas största forsar och fall. De var syrerika barnkammare för mängder av liv. Fotografen Mia Rogersdotter Gran följde Lule älv från hav till fjäll, och bakåt i tiden.

Utrustning: Hasselblad 500 c/m + olika objektiv (mest 80 mm). Kodak portra iso 160.

Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram