Åsnen är Sveriges nya nationalpark

Åsnen är Sveriges nya nationalpark

I maj får Sverige sin 30:e nationalpark, småländska Åsnen. För den som vill uppleva södra Sveriges natur på ett enda ställe är detta rätt plats.

Makaonfjärilens larver lever på kärrsilja, en typisk växt vid Åsnens stränder.

Med kanot kan man paddla sig fram mellan hundra öar och hitta en egen knotig gammelfura att luta sig emot. Kanske har någon lutat sig mot den förut − många vildmarkslängtare kommer hit från hela Europa för att utforska den obebodda skärgården.

Många kommer också till den stora sjön för att vandra bakåt i tiden, till en tid då lövurskogar täckte stora delar av södra Sverige. På en udde ut i Åsnen ligger Bjurkärrs bokskog, där stigarna går genom grönskimrande lövgrottor. Under 250-åriga bjässar och över deras stupade fränder.

Den här sortens bokskog är ytterst ovanlig, kan luppdetektiverna avslöja. Skorp­lavar som dalmatinerfläck, liten ädellav och blek kraterlav gör sina egna mönster på träden och berättar en historia om svunna tider.

I en bostadsannons för blommor, kryp och fåglar skulle Åsnen kunna kallas optimerad natur med effektiv planlösning, där stor vildmark och många naturtyper ryms på en ganska liten yta.  Klockgentianan hittar sina strandängar, fiskgjusen sina gammelfuror och enslighetssökaren finner sin egen ö.

Åsnen har ett rikt och berömt fågelliv. Om hösten kan man se flockar på över tusen storskrakar som hjälps åt att ­fiska genom att mota in fisken i trånga vikar.
Stenknäcken håller till i gamla ädellövskogar där den helst gör sig osynlig högt uppe i trädkronorna.
Norra Aspö, en av Åsnens många hemlighetsfulla öar. Här möts bok och gran i kampen om ljuset. Liksom mycket av det som nu blir nationalpark var Norra Aspö skyddat sedan tidigare som natur­reservat. Mycket av skogarna omkring Åsnen har inget skydd utan kommer att användas för skogsbruk även i fortsättningen.
Bokblombockens larver tillbringar sin barndom i grova döda bokträd. Sådana träd är det ont om i dag men i Bjurkärr finns de kvar. Vuxna bokblombockar lever sina liv nära trädet där de kläcktes.
Den vackra bostaden för en bokgallmyggas avkomma kallas bokpung. Gallmyggan får växten att bilda en så kallad gall, en slags ihålig vårta där larverna kan växa i skydd för väder och vind.
Storlommen ger röst åt ensligheten. Åsnen ligger i det sjörika slättlandskapet söder om småländska höglandet. Medeldjupet är bara tre meter, vilket gör den populär bland både fåglar och kanotpaddlare.
Silverfläckspraktmalen är en av Åsnens ­invånare som hör hemma i Bjurkärrs gammelbokskogar. Om sommarnätterna fladdrar den omkring mellan träden och om dagarna slår den sig till ro inne i ihåliga träd.

 ”Många tycker att Småland bara är granskogsmörker”

Något av det bästa med fotograferandet är att man måste ut i alla väder, alla årstider och alla tider på dygnet, tycker Tobias Ivarsson.

Tobias Ivarsson

− Vi var ute och paddlade på Åsnen i mars, när vattnet var spegelblankt och det var frost på natten. Då var vi väldigt ensamma. Vi kunde också gå iland på alla öar, även de som har tillträdesförbud om våren för fåglarnas skull.

Han paddlade med skribenten Mikael Persson under arbetet med en guidebok om Åsnen. Den blev deras tredje småländska guidebok. Tobias Ivarsson arbetar som frilansande biolog och håller sig mest i sitt hemmalandskap.

− Det blir ju ens eget på något sätt, som att man har ansvar för att utforska och förmedla naturen här. Många tycker att Småland bara är granskogsmörker men den som ger sig in i granskogarna hittar gamla kulturlandskap, bokskogar och en massa sjöar.

Han är också den som har sett flest arter i Småland enligt Artportalen, drygt 4 700. Av dem finns 1 916 hemma på tomten, i skogarna utanför Moheda, några mil från Växjö.

Utrustning: Nikon D610. Objektiv: Tamron, 28-75 mm, Sigma 150-600 (tele) och Tamron 90 mm (macro).

75 procent av den nya nationalparken är vatten och 25 procent är land. Totalt är ytan knappt 2000 hektar.
Artikeln publicerades i
Tillsammans visar vi upp det bästa av naturen Följ oss på Instagram
Annons