Dödläge för ålen trots många åtgärder

Den europeiska ålen är illa ute.

Dödläge för ålen trots många åtgärder

Det europeiska arbetet för att skydda ålen är inte tillräckligt samordnat och fiskerirekommendationerna från det internationella havsforskningsrådet är inte tillräckligt detaljerade. Därför missar ålförvaltningen målet och arten är fortfarande illa ute, trots ett årtionde av arbete med att skydda ålen.

Den europeiska ålen är illa ute. Fångsterna har minskat med 90 procent och antalet unga ålar som vandrar uppför Europas floder har också minskat med minst 90 procent.

År 2007 antog EU en skydds- och återhämtningsplan för ålen. Export av ål från EU förbjöds och krav sattes upp på att varje medlemsland skulle ta fram nationella åtgärdsprogram. Fram till nu har nitton länder antagit nationella ålplaner och börjat vidta åtgärder.

En viss återhämtning verkar också ha skett, men utvärderingar av ålbeståndet från det internationella havsforskningsrådet ICES visar att arbetet med att skydda ålen har gått i stå. Målet om att bevara ålen i livskraftiga populationer har inte nåtts, dödligheten i vattenkraftverken har inte minskat.

Willem Dekker från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) analyserar i en ny rapport orsakerna till att arbetet med att skydda ålen stagnerat. Även om många positiva åtgärder vidtagits så har samtidigt den negativa påverkan från vattenkraft och föroreningar med mera inte synliggjorts.

Problemet är också att man jobbar på var för sig i de olika EU-länderna men inte samordnar arbetet mellan länderna och därför inte når det gemensamma målet om att bevara ålen.

– Ålfrågan är extremt komplicerad, bland annat för att det finns så många kunskapsluckor, för att den berör så många länder och för att den engagerar så många skilda intressen i samhället, säger Willem Dekker.

Han menar att även om man slutade att fiska ål helt och hållet så är det inte säkert att det räcker för att få arten att återhämta sig. Utan engagemanget från ålfiskarna riskerar också de återstående intressenter i frågan att bli för svaga för att kunna tackla de övriga hot som ålen ställs inför, som illegalt fiske, vandringshinder och kraftverksturbiner.

Det internationella havsforskningsrådet (ICES), som tar fram vetenskapligt grundade råd om hållbart fiske, publicerar förvaltningsrekommendationer som utgår från varje fiskarts hela utbredningsområde, även för ål. Men det finns inte tillräcklig information för ålens hela utbredningsområde. Därför kommer havsforskningsrådet inte längre än att rekommendera ”högsta möjliga nivå på skyddsåtgärder för ål”, utan detaljer.

– Om ICES arbete med skyddsåtgärder, utvärderingar och råd om dödlighetsmål och indikatorer redovisas separat för varje land, blir det möjligt att göra återkopplingar till de olika nationella skyddsplanerna. Och därigenom kan dagens dödläge brytas och ålens status förbättras, avslutar Willem Dekker.

Läs mer:

Fotograf Anders Asp
Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter