Besked om licensjakt på säl kan komma i höst

Gråsäl är vanligast i Östersjön.

Besked om licensjakt på säl kan komma i höst

Sälarna blir fler runt Sveriges kuster. Naturvårdsverket föreslog redan 2013 licensjakt på säl för att värna kustfisket. Men regeringen tvekar kring det kontroversiella förslaget.

Bestånden av Sveriges tre sälarter, vikare, gråsäl och knubbsäl, är fredade från jakt och störningar. De håller på att återhämta sig från gångna tiders hårda jakt och mer sentida påverkan från miljögifter. Men i takt med att sälarna blir fler blir också konflikten med de allt fåtaligare svenska kustfiskarna större.

Nytt förslag om licensjakt

Naturvårdsverket lade fram ett förslag om licensjakt på säl redan 2013. Verket fick ett regeringsuppdrag att utreda förutsättningarna för licensjakt på säl, med system liknande de som finns för de fyra stora rovdjuren. I Naturvårdsverkets förslag är licensjakten utformad ungefär som dagens skyddsjakt, men tillåts över större områden. Det är dock oklart i vilken grad som licensjakt kommer att innebära högre avskjutning totalt.

En tanke med Naturvårdsverkets förslag var dock att kunna utnyttja sälens skinn och kött. Men nyligen godkände slutligen världshandelsorganisationen WTO EU:s förbud för handel med sälprodukter, vilket i praktiken gör det omöjligt att saluföra dessa på kommersiell nivå.

Licensjaktsförslaget bereds just nu inom regeringskansliet, mer än så vill inte Näringsdepartementets pressekreterare säga. Beslut väntas komma senare under hösten.

Naturskyddsföreningen anser att jakt på säl även framledes måste vara restriktiv:

– Vi kommer inte acceptera en jakt som syftar till att minska sälpopulationerna, säger Ellen Bruno, sakkunnig i marina ekosystem och fiske på Naturskyddsföreningen. Det är en stor glädje för många svenskar att sälen nu återhämtar sig men ännu är de långt ifrån historiska nivåer. Sälarna lider fortsatt av miljögifter och ohälsa. Virusutbrott har också vid flera tillfällen slagit hårt mot västkustens knubbsälsbestånd. Sådana saker måste man ta höjd för i förvaltningen.

Även Världsnaturfonden är kritiskt inställd: ”Det är inte etiskt försvarbart att genom licensjakt decimera regionala bestånd för att försöka komma åt ett fåtal sälar som orsakar problem. Istället är skyddsjakt på skadegörande individer att föredra” skrev sälexperten Tom Arnbom och naturvårdschefen Peter Westman i en debattartikel i Arbetarbladet när förslaget lades.

Livskraftiga bestånd

Forskarna räknar med att det nu finns cirka 40 000 gråsälar i Östersjön, tio gånger fler än när antalet var som minst på sjuttiotalet. Ungefär hälften av gråsälsbeståndet återfinns på svenskt vatten. I början av 1900-talet fanns det runt 100 000 gråsälar i Östersjön, vilket sannolikt är närmare artens naturliga nivå. Knubbsälsbeståndet anses befinna sig på en mer ursprunglig nivå. Det finns nu cirka 15 000 knubbsälar på den svenska västkusten. Vikaresälen däremot är mer sällsynt. Den hör hemma i Bottenviken och norra Kvarken. Det svenska beståndet uppskattas till cirka 4 500 djur.

Alla de svenska sälbestånden, förutom knubbsälsbeståndet vid Kalmarsund, anses vara livskraftiga enligt den svenska rödlistan.

Skyddsjakt i stor skala

Sälarna gör stora skador på fiskeredskap och tar fisk som fastnat i nät och fiskfällor. Sedan år 2001 bedrivs därför skyddsjakt på säl. Årets tilldelning i den regionala skyddsjakten var totalt 480 gråsälar, 260 knubbsälar och 100 vikaresälar. Det är en fördubbling av tilldelningen, jämfört med för fem år sedan. Jaktinsatsen måste ske mot sälar som befinner sig inom 200 meter från utlagda nät eller fasta fiskeredskap. Därtill finns också en specifik skyddsjakt, tillstånd som ges till enskilda fiskerättsinnehavare att avliva särskilda problemsälar. Men omfattningen av denna jakt är begränsad.

Det är svårt att jaga säl och endast en mindre del av tilldelningarna skjuts: en tredjedel hittills i år för gråsäl och ungefär hälften för knubbsäl. Däremot har hittills 70 av 100 tilldelade vikare skjutits under 2016.

Sälar är kluriga och nyfikna varelser som är svåra att överlista med ”sälsäkra” redskap. Skyddsjakten har tillkommit för att värna det hotade småskaliga fisket längs Sveriges kuster. De fåtaliga yrkesfiskarnas fortsatta existens vägs mot ett växande sälbestånd.

– Men husbehovsfisket längs kusterna är nog det fiske som är hårdast drabbat av det ökande antalet sälar, säger Daniel Ligné, riksjaktsvårdskonsulent på Jägarförbundet. Yrkesfiskarna får ju trots allt en viss kompensation för sina förluster.

Lågt intresse för säljakt

Intresset för att jaga säl är lågt hos den svenska jägarkåren, gamla jaktmetoder har fallit i glömska.

– Sälen är ett svårjagat djur, vi fyller inte de skyddsjaktskvoter som finns i dag, säger Daniel Ligné. Jakttraditionen och kunskapen finns inte kvar, vi har fått börja om från början med att lära oss jaga säl.

Man får inte jaga i sälskyddsområdena där sälarna samlas på skären sommartid för att byta päls. Jakt på is, som förr i tiden, är inte heller så lätt eftersom det inte längre sker någon regelbunden isläggning i stora delar av Östersjön. Att skjuta en säl som snabbt sticker upp huvudet ovanför vattenytan är därtill rätt svårt, i synnerhet som det finns krav på att kroppen ska bärgas efteråt. Skjutna sälar sjunker till botten och kan vara svåra att återfinna.

Senaste nytt från Sveriges Natur direkt i ditt flöde Följ oss på Twitter
Annons