Minskat hopp – en present till kommande regering
Trots ett starkt stöd för klimat- och miljöpolitik har frågorna hamnat i skymundan. Resultatet är ett minskat hopp för framtiden. Det skriver Naturskyddsföreningens ordförande Beatrice Rindevall och generalsekreterare Karin Lexén.
Det nya året inleddes med flera skrämmande händelser, inte minst geopolitiskt. Europa står mellan starka supermakter som inte tvekar att ta till våld för att få vad de vill ha.
Samtidigt försvagas Europas demokrati inifrån. Klimat, miljö och naturfrågor hamnar i bakvattnet och för kanske första gången i EU:s historia rullas miljölagstiftning tillbaka.
Men det finns en annan, bättre väg. Hoppet ligger hos alla som engagerar sig och tillsammans vågar stå upp för det vi tror på.
Under de 117 år som Naturskyddsföreningen har kämpat för natur och miljö har vi fått lång erfarenhet av såväl motgångar som segrar. Vi ger aldrig upp. Vi vet att många människor i Sverige, Europa och hela världen vill att vi ska nå klimat- och miljömål och försvara demokrati, öppenhet, och internationell rätt.
Ändå hävdas det att det saknas acceptans för miljö- och klimatpolitik. Beläggen för det är små, men det upprepas som en politisk ursäkt för att inte göra det som krävs.
Det bidrar till misstro om att andra inte bryr sig, trots att de gör det. Bilden blir att det inte går att vända utvecklingen, vilket minskar hoppet i samhället samtidigt som förtroendet för politikerna minskar.
Enligt Ungdomsbarometern har nära hälften av ungdomarna tappat tron på att politikerna kan lösa de problem som finns i Sverige. Endast 23 procent av de unga upplever att de har ganska stora eller stora möjligheter att påverka samhällsutvecklingen.
Det är mer än en halvering sedan 2019, då fler än hälften av ungdomarna trodde att de hade makt att påverka. Därför måste nu fler engagera sig och motiveras. Såväl ungdomar som alla andra.
I år står Sverige inför ett ödesval. Vid det senaste EU-valet sa nära 40 procent av de röstande svenskarna att klimat och miljö var de viktigaste frågorna, men det verkade politiska strateger och kommentatorer glömma bort i nästan samma sekund som det konstaterades.
Trots det starka intresset för klimat och miljö har frågorna hamnat i skymundan i den politiska debatten. ”Sover den gröne jätten”, som Göran Greider spekulerade om i höstas, eller är den bara förminskad och förbisedd? Är det inte snarare förväntningarna från och på den breda tysta massan som saknas?
Förutom otaliga opinionsundersökningar och EU-valet är forskningsprogrammet Fairtrans ett tydligt bevis på det stöd som finns. Där har organisationer som tillsammans representerar fem miljoner medlemmar – bland andra Naturskyddsföreningen – samlats kring 24 klimatpolitiska reformförslag.
De handlar till exempel om att utöka samhällsservice på lands- och glesbygden, avveckla subventioner till fossila bränslen, avsätta tillräckliga resurser för att stödja omställningen och införa styrmedel som minskar utsläppen från varor och tjänster med stor klimatpåverkan. Visst låter det bra? Vetenskapligt och folkligt förankrade förslag som är redo att omsättas i praktik. En present till kommande regering, som får ett tungt ansvar att återställa svenskarnas hopp och tro på framtiden. Ett digert jobb, men knappast omöjligt, för såväl lösningarna som stödet finns.
