Kollapsade ekosystem hotar ekonomin

På kort tid har flera rapporter visat att biologisk mångfald inte kan ses som en isolerad naturvårdsfråga, utan att stater behöver se miljö- och klimatkriser som allvarliga säkerhetshot.

I slutet av förra året publicerade den brittiska säkerhetstjänsten en rapport som konstaterade att ekosystemkollaps är ett akut hot mot nationell säkerhet, och att det finns en risk för att eko-
system kollapsar redan inom fem år. Följden kan bli geopolitisk instabilitet, massmigration, ökad smittspridning och väpnade konflikter.

Hoten mot skogarna pekades särskilt ut som en risk, vilket borde leda till höjda ögonbryn och ge reaktioner bland politiker och skogsnäring.

Det finns fler liknande larmrapporter, som FN:s plattform för biologisk mångfald (IPBES) som i en ny rapport konstaterar att förlusten av biologisk mångfald utgör en systemrisk för den globala ekonomin. I en annan rapport varnar Skogsstyrelsen för att förlust av biologisk mångfald är ett hot mot samhällsekonomin.

Skogsstyrelsen slår fast att den biologiska mångfalden minskar i snabb takt och att en artfattig skog är mer sårbar för klimatförändringar och skadedjur. Skogens förmåga att reglera vatten, binda kol och stå emot stormar står på spel.

Rapporten tydliggör att kostnaden för minskad biologisk mångfald är betydligt högre än kostnaden för att skydda och restaurera natur.

Samtidigt som det har blivit alltmer uppenbart att vi inte längre har råd att betrakta friska och välfungerande ekosystem som en lyxvara präglas debatten om skogen av en falsk motsättning mellan produktion och miljö. Men att skydda skogens mångfald handlar alltså inte bara om att bevara de enskilda arterna, utan om att säkra Sveriges ekonomiska och fysiska motståndskraft i en tid av global instabilitet.

Att ignorera varningarna är i praktiken att ignorera fundamentala säkerhetsrisker. Vi riskerar alltså inte ”bara” att förlora arter, utan fundamentet för vår framtida ekonomi och vårt välstånd.

Detta borde sätta press på en politik som fokuserar på ”produktion” eftersom en politik som offrar biologisk mångfald för att kunna öka produktionen paradoxalt nog på sikt förstör förutsättningarna för just den produktionen. Vi befinner oss vid en brytpunkt där business as usual inte längre kan ses som ett alternativ, och där Naturvårdsverkets och Skogsstyrelsens bedömningar måste tas som varningssignaler för hela det svenska ekonomiska systemet.

I takt med att varningssignalerna blir allt starkare måste vi börja acceptera att den biologiska mångfalden är en grundbult i det ekonomiska immunförsvaret. Vi har inte längre råd med en politik som betraktar ekologisk stabilitet som en hobby för idealister.

Att driva politik som provocerar fram ekosystemkollapser kan inte anses ”tillväxtvänligt”. Det är att medvetet öka risken för miljardförluster i form av förstörd råvara och raserad infrastruktur.

Vi närmar oss ett val där vi behöver välja ansvarsfulla politiker som inte bara räknar kubikmeter råvara, utan också livskraftiga ekosystem. Och självklart finns såväl kunskap som lösningar. Fråga oss på Naturskyddsföreningen om ni har svårt att hitta dem.