Elin Wägner sökte fred med jorden
Tiden har hunnit i kapp Elin Wägners tankar om naturens rättigheter och naturbaserade lösningar på samhällsproblemen. Biologen Josefine Gustafsson inspireras av en radikal tänkare och skribent.
Josefine Gustafsson skriver om hur Elin Wägner troligen led av sorg över att tillståndet i världen bara verkade blir sämre.
Det är ingen ny företeelse att vi sörjer den natur som har försvunnit. Författaren och journalisten Elin Wägner (1882–1949) genomlevde två världskrig och såg hur det påbörjade rationella skogsbruket och jordbruket påverkade jorden.
I boken Tusen år i Småland (1939) beskriver hon en förändrad landsbygd med avfolkning, konstgödsel och annan effektivisering på bekostnad av livskvalitet för såväl människor och djur som växter. Detta 23 år före att Rachel Carsons banbrytande bok Tyst vår kom.
Elin Wägner hade mardrömmar om kalhyggen
Elin Wägner, den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf i Svenska akademien, led troligen även hon av sorg över förluster och att tillståndet i världen bara verkade blir sämre. Ulrika Knutson beskriver i Den besvärliga Elin Wägner (Historiska medier, 2020) hennes tidiga intresse för skogen.
Tydligen hade Elin Wägner mardrömmar om kalhyggen redan som barn hemma hos morfar i Småland. Som 15-åring skrev hon en novell om att Domänstyrelsen (senare Domänverket) hotade att ”kalhugga hela Småland”, och som 20-åring skrev hon i Helsingborgs-Posten:
Det var bedröfligt att tänka sig, att det kanske snart inte skulle finnas någon riktig skog mer, endast barhuggen mark eller tråkiga, planterade skogar, där träden stodo som om de blifvit kommenderade rättning höger.
Det är lätt att fastna i sorgen över förluster och det faktum att tillståndet i världen på många håll bara försämras.
När vi till exempel sörjer Kebnekaises sydtopp, som inte längre är Sveriges högsta punkt eftersom den har smält, är det samma sorts sorg över naturförlust. Solastalgi har känslan ibland kallats.
Det är lätt att fastna i sorgen över förluster och det faktum att tillståndet i världen på många håll bara försämras. Visst behöver vi sörja förlusterna men ännu viktigare är det att gå samman och söka efter vägar till förändring.
Ville se en lag mot kalhyggen
Långt senare i livet föreslog Elin Wägner, i Väckarklocka (1941), en lag mot kalhygge som slutavverkningsmetod. I slutet av 1930-talet skrev hon också en serie artiklar i tidningen Idun på temat Andra vyer. Syftet var att ge nya vyer för en ny värld. I artikeln Gravskrift och horoskop skriver hon:
Människan var bunden till jorden, vetenskapen befriade henne, hon erövrade luften och vattnet. Händerna skapade liv, tyvärr så de också död. Men tron på mänsklighetens framtid lever.
Elin Wägner såg på jorden som en helande och förlåtande moder i relation till mänskligheten. Bibi Jonson, professor i litteraturvetenskap, har undersökt utopin i Elin Wägners 1930-talsromaner.
Elin Wägner uppmanade till fred med jorden, att leva med naturen i stället för att bekämpa den.
Hon konstaterar att Elin Wägner ville ha en ny samhällsordning, en radikal förändring, där polerna skiftas. Elin Wägner uppmanade till fred med jorden, att leva med naturen i stället för att bekämpa den. I boken Fred med jorden (1940), som hon skrev tillsammans med Elisabeth Tamm, skriver hon:
Vi måste upprätta eller återskapa en så djup insikt så att vi kan samarbeta med naturen
i stället för att arbeta mot henne.
När man följer naturen får man avstå från de stora vinsterna, men riskerar inte heller de stora förlusterna.
Dagens miljödiskussioner har kommit att beröra naturens rättigheter på liknande sätt som Elin Wägner tog upp redan i Väckarklocka, menar skribenten Josefine Gustafsson.
På liknande sätt ställs i dag från olika håll krav på så kallade naturbaserade lösningar, där naturen visar vägen och sätter gränser. Alltså åtgärder som utnyttjar naturens egna förmågor för att lösa samhällsproblem, såsom klimatförändringar, klimatanpassning, vattenföroreningar och förlust av biologisk mångfald.
Restaurering av vattendrag, återställande av våtmarker, odla giftfritt och utöva naturnära skogsbruk är exempel på naturbaserade lösningar. Ett konkret exempel kommer från Cornwall i Storbritannien där bävern har tagits till hjälp för att hindra översvämningar nedströms i ett vattendrag. Bävern är här både en viktig del i restaureringen av landskapet och en aktör i klimatanpassningen.
Tiden har hunnit i kapp Elin Wägner
Dagens miljödiskussioner har kommit att beröra naturens rättigheter på liknande sätt som Elin Wägner tog upp redan i Väckarklocka. Elin Wägner fick under sin levnadstid tyvärr inte gehör för de idéer hon uttryckte. Men delvis har tiden hunnit i kapp henne.
Vi är numera många som är medvetna om ekosystemens sårbarheter och resiliens, det vill säga förmåga att hantera förändringar. Att det till exempel bedrivs naturnära skogsbruk och ekologiskt jordbruk visar att vi vill hitta vägar till balans i det finsträngade och känsliga jämviktssystem som Elin Wägner varmt om.
I oktober 2025 hölls det första svenska tvärvetenskapliga symposiet om biologisk mångfald i Göteborg, Transformative change – from knowledge to action. Jag var en av de över 400 deltagarna och slogs av framåtandan och det markanta fokuset på lösningar.
Representanter för universitet, företag, museer, lobbyorganisationer och ideella föreningar diskuterade, stötte och blötte temat transformativ förändring. Det vill säga en grundläggande förändring av olika aktörers kulturer, värderingar och arbetssätt.
Vägarna vi har gått det senaste seklet har varit raka och snabba men det är nu viktigare än någonsin att vi hjälps åt att finna nya vägar.
Alla var överens om att vi inte har lyckats lösa vår tids största kriser, artutrotning på grund av förstörelsen av livsmiljöer för växter och djur och klimatkrisen på grund av fortsatta utsläpp av växthusgaser. Budskapet från majoriteten av symposiets talare var: Vi vet vad vi måste göra men de som har makten att göra förändringarna vill inte vidta de åtgärder som krävs.
Eftersom business as usual inte är lösningen behöver vi alltså ändra synsätt, transformera, det vill säga omforma, alla delar av samhället. Ordet transformator betyder förutom omformare en apparat för ändring av spänning hos växelström. Polskifte kallade Elin Wägner det.
Vägarna vi har gått det senaste seklet har varit raka och snabba men det är nu viktigare än någonsin att vi hjälps åt att finna nya vägar. Tillsammans behöver vi förmedla nya vyer för en ny värld precis som Elin Wägner och så många i hennes generation gjorde.
Josefine Gustafsson, biolog, författare och fotograf. Hennes senaste bok ”De små landen – i Elin Wägners fotspår” (Votum, 2024) var en av Sveriges radio P1 Naturmorgons utvalda naturböcker 2024.
